Adilliya på långpromenad och närmare Malchic

Adilliya hade en riktigt härlig lördag och det hade jag med :-) När jag fyllde på halm fanns det hösilagespill i botten och då Malchic och Adilliya åt så fint ihop hade jag inte hjärta att be dem vänta tills jag hällt ut det till dem. Att få äta så nära Malchic visar att man verkligen vet hur man för sig och behagar och Adilliya gjorde det med naturlig lätthet och med den äran. De var så fina ihop och jag bara njöt! Tolstoy och Cilnyi var inte där vilket såklart underlättade, men det var ett stort steg i mattehjärtat <3

  

På eftermiddagen blev det dags för promenad tillsammans med Helena och Cilnyi. Adilliya har verkligen börjat förstå det där med att när matte kommer med grimma så har man chansen att få hitta på något kul och få riktig ensamtid med matte och i fredags var det tydligare än någonsin att hon ville få på sig grimman. Hon följde mig som en skugga och försökte få in huvudet bland grimma och rep och hon var så söt <3 Adilliya är ute ungefär varannan dag och i fredags var det Malchic som skulle komma med ut. På lördagen bjöds Adilliya på desto mer! Vi promenerade mot Bjärsjölagård för att se platsen där sommarpremieringen hålls. Premiering är ungefär som en hästutställning för er som inte vet. På promenaden gick vi förbi unghingsthagen och sedan på vägar som är helt nya för både Adilliya och Cilnyi. Vi kom till kossor och det var lite läskigt först, men som alltid visar min coola tjej att det fixar hon fint. Även Cilnyi lugnas av hennes trygghet och det är så härligt att se hur denna tvååring spatserar på med en sådan självklarhet förbi skällande hundar bakom häckar, fladdrande vimplar, på asfalt och trottoarer... Väl framme i Bjärsjölagård kunde man inte gå in på platsen där premieringen hålls för där gick får och betade, men det blev en välförtjänt fikapaus för hästarna innan vi gick tillbaka. Totalt promenerade vi omkring 9 kilometer, men det är nog mest mentalt tröttande för dem skulle jag tro. De var så duktiga <3

Hönsen är nattugglor

Jag går upp klockan fem när jag ska till jobbet så jag försöker komma i säng vid nio och det kan ju vara svårt av olika anledningar för det finns ju så många härliga djur man vill hinna ägna sig åt. På sistone har det dock varit svårt på riktigt för hönsen vägrar gå och lägga sig!!! De går runt och pickar och pratar och tänker inte på att jag måste stänga till dem så att inte räven tar dem på natten. Grannarnas höns går och lägger sig i tid, men mina vill vara uppe tills det i princip blir mörkt, vilket gör att det blir allt senare och att sitta uppe på kvällen bara för att vänta ut att hönsen ska behaga gå och lägga sig känns lite absurt. Igår hade jag dock en plan... Jag hämtade majs, som de ju älskar, och lade bland maten i hönshuset sedan dröjde det inte länge förrän de gick in och jag listigt kunde stänga om dem. Får se om det fungerar även i fortsättningen för de verkar väldigt intelligenta. Exempelvis hörde de för någon vecka sedan hur jag ojade mig över ogräset och dagen efter hade de börjat hjälpa till att rensa med stor frenesi! Mamma har börjat tro att det är hönsen själva som äter upp sina ägg och nya reden med uppsamling av ägg planeras för att hindra tjuven oavsett vem den är. Igår ertappade jag dock en skata i full fart från hönshuset... Jag gillar verkligen mina höns, det blir inte alltid som man tänkt, men det gör att det blir mer autentiskt<3

Rensning pågår... 

Så här fint rensar hönsen, säkert minst lika bra som jag-) 

Kanske kan det smaka med lite majs som kvällssnacks... 

Nu ska vi gå och lägga oss tänkte jag... 

Mums, så gott!!!

Strax är även sista hönan inne, yes nu får jag sova!

Bilder på mumsande Adilliya

På dagens promenad passade jag på att fotografera min lilla ballerina medan hon mumsade i gröngräset...

 

Matsalsmöblemang har flyttat in

Mamma har letat efter matsalsmöblemang till mig i present och jag har kommenterat blocketannonser som hon har bombarderat mig med. I helgen så överraskade hon och Dan mig då de kom med en lastbil för att överlämna ett superfint möblemang med historia. Det är från början av 1940-talet, vilket även huset är och det är välbevarat och i originalfärg även om det har använts och man ser skavanker när man tittar närmare.Det känns verkligen att möblemanget har en historia att berätta och det skänker hemkänsla. Bordet har tre inläggsskivor så det kan vara allt från runt till långbord och sex tillhörande stolar gör att många får plats. Ett stort skåp ingår också och jag ser fram emot att placera in en fin gammal blommig servis där. Just detta möblemang hade jag inte sett innan, men mamma är djärv och tänk så bra det blev!

Slagskämpen Will

Will är nog världens mest keliga katt och han verkligen älskar att gosa och vara nära. Han svarar högljutt när man ropar på honom och han kommer springande och berättar en massa. Han älskar hundarna minst lika mycket och gosar nästan ihjäl dem ibland tycker hundarna iallafall...

Man kan inte tro att denna kärvänliga katt även har en mörkare sida. Han visade tidigt att han är en skicklig jägare och möss fångade han på löpande band. Det kändes ganska normalt och han verkar vara en barmhärtig jägare som inte leker med bytet, utan dödar snabbt och instinktivt. Nu har han även tagit stora råttor och mullvadar. Jag vet inte om det är dem som åsamkat honom skador eller om det är andra katter, men han börjar se ut som en ärrad hjälte. I slutet på februari hade han en bitskada på svansen som tog tid att läka och nu har han ett sår i ansiktet som håller på att läka. Han läker jättefint och tycker aldrig synd om sig själv.

Wills dubbelbottnade person är fascinerande, men den där stolta djärva kämpen känns väldigt främmande för mig ... Jag tycker bättre om rosa moln, frihet, harmoni och kärlek...

Glädje i gröngräset

Idag har varit en underbar dag som började med en och en halv mils ridtur med Malchic, Tolstoy och Helena i perfekt väder med sol och några svalkande moln, lummig skog utan störande insekter och med lite fläktande vind. Det var verkligen en drömridtur och Malchic är glad igen efter pälskänsligheten.

Efter en lång gosstund med Adilliya åkte jag och vovvarna till morsdagsfirande i sagolik natur där vi först promenerade till ett vattenfall och sedan hade picknick i en ljuvlig park. Både människor och hundar njöt i fulla drag! Jag låter Filippa illustrera glädjen med lite bilder från ett par dagar sedan, men det är klart att hon rullade för fullt idag med!

Adilliya bekantar sig med grävmaskiner

På gårdagens promenad träffade vi på en avstängd grävmaskin och Helena kom på att man kunde gå med hästarna under "armen" eller vad det kan heta. Hästarna tyckte inte att det var några konstigheter utan följde glatt med. Jag fortsätter att bli förvånad trots att jag inte borde bli det längre vid det här laget för jag vet ju hur fantastisk Adilliya är. Idag gick vi dit själva och vi träffade även på en större grävmaskin som var igång och väsnades och rörde sig, men det var inte heller några problem. Adilliya var lika lugn idag och jag försökte fånga några bilder, men det är inte så lätt när hon vill vara nära... Fick passa på när hon tittade på kossor :-)

Ballerinaskor...

Får dessa kallas ballerinaskor när de sitter på en ballerina?

Idag var vi ute på promenad med ledövningar tillsammans med Helena och Cilnyi. Det var stickig grusväg så Adilliya fick låna Malchics boots. Första stegen i skorna lyfte hon graciöst på benen som för att känna hur det känns att gå i ballerinaskor sedan svävade hon fram med samma självklara steg som vanligt...

Trädgårdsbilder

Det växer så att det knakar i trädgården och igår klippte jag gräsmattan igen, vilket verkligen behövdes. Ogräset har tagit över i rabatterna och vissa ogräs känner jag igen så de får jag försöka rensa bort utan att riskera få bort något som är tänkt att vara där. Här kommer lite bilder från senaste veckorna...

Jag avslutar med min favorit. Det är något särskilt med förgätmigej och jag fascineras av hur skärpan i denna bild blev... 

Såhär vill Malchic se ut...

Malchic är en häst med extrem integritet och under vissa delar av året är han dessutom superkänslig i pälsen, vilket gör att man har mycket diskussioner kring hur man ska ha det. Han är normalt sett väldigt trevlig och vi har ett samspel på väldigt lika villkor. På sistone nu när han är så känslig i pälsen har han dock varit svår att prata med i ryktningen. Jag vet att det är svårt för honom och tar det lugnt och mjukt och mest med bara händerna som jag vet att han föredrar, men han har ändå huggit i luften och det känns så tråkigt. Jag är mån om att lyssna och göra vad jag kan för att respektera hans önskemål samtidigt som han inte får göra vad som helst utan ändå visa respekt trots att han får visa vad han känner. Jag upplever att det inte bara känns bra utan att det även ger resultat för om jag någon dag haft lite bråttom och inte lyssnat så bra är han mycket värre nästa gång, medan det blir bättre och bättre när jag är lyhörd.

Jag ryktar inte mer än nödvändigt när han är så öm i pälsen och unnar oss lite extra barbackaritter. Igår blev det en sådan och jag tog bara på honom repgrimman med tyglarna i hagen, satt upp och red iväg hem till min beteshage. Filippa hade varit med i stallet och jag hade henne i flexikoppel medan jag red. Det var längesedan jag red med vovvarna, men jag blev sugen på att prova det oftare. Malchic fick beta medan Filippa fick gå in och det är så härligt att kunna unna honom att få se ut som en smutsgris ibland... <3

Födelsedagar

Anja fyllde elva dagen innan Filippa fyllde nio och tacksamheten över att Anja klarat sin cancerbehandling så bra känns lite extra på födelsedagen. I fredags var hon dessutom hos veterinären och fick bekräftat att allt såg bra ut och att inga tecken på cancer fanns. Vi har gått igenom så mycket det senaste året med flera operationer och cellgiftsbehandlingen och jag är så tacksam över att hon mår så bra!

På hennes födelsedag fastnade ett främmande brittisk man för en vardagsbild på Anja bland tusentals whippetbilder och han bad att få måla av henne. Det var verkligen en ära!

Adilliya har fått pedikyr

Jag har kommit helt efter i bloggandet, men det känns naturligt att prioritera bort det när man behöver. Det är så mycket som händer och det är viktigt att vara närvarande i det och njuta av nuet. Jag får försöka blogga om vissa saker i efterhand, men det händer ju hela tiden nya saker också.

När det gäller Adilliya så verkade jag hennes hovar för första gången i söndags och det gick riktigt bra. Jag hade funderat mycket på var vi skulle vara för hon känner sig fortfarande inte helt bekväm i stallet. Jag kom dock på att hon är van vid att verkas i hagen omgiven av sina vänner så så fick det bli och hon var riktigt duktig, men jag valde att bara ta framhovarna denna gången så att hon inte skulle bli uttråkad.

Jag har haft mycket att göra i veckan så Adilliya fick vara utan sysselsättning med matte några dagar i streck, vilket gjort henne ännu mer mån om att komma fram och pocka på uppmärksamhet när man kommer. Hon är så himla trevlig och vänlig i sin kontakt att det bara är så fantastiskt ljuvligt, inte alls påfluget. Det är så mysigt med sällskapet när man mockar och pysslar och hon ser till att skaka av sig Cilnyi om hon vill att de hittar på något annat. Det är så roligt att se så mycket hästarna interagerar med varandra och de tre unga tjejerna busade ordentligt idag medan jag mockade.

Idag fick Adilliya komma in i boxen och äta lusern och hon var märkbart lugnare där än hon varit tidigare, vilket känns bra. Efter ryktningen gick vi bort till min hage och övade på start och stopp, vilket var lite svårt när gräset lockar. Hon kastar sig inte över gräset, men hon lägger inte så stor uppmärksamhet på vad jag gör och vill att hon gör. Lite bilder blev det när hon sedan fick beta lite.

Adilliya på utmanande promenad

Idag blev det en lite längre promenad med Adilliya och vi gick utan sällskap på ställen hon inte tidigare varit. Vi gick på en väg med unghingsthage på ena sidan och en flock travhästar på andra sidan samtidigt som man precis efter gick förbi en gräsmatta som klipptes med åkgräsklippare. Här hade Adilliya inte gått innan och jag visste inte vad hon skulle tycka om galopperande hästar på båda sidor av en relativt smal grusväg. Sådant stressar Malchic ordentligt... Jag stannade lugnt när vi såg hästarna så att hon fick titta på dem lite, men sedan gick vi och hon gick så fint. Det var klart att hon såg sig om och ena lillpojken gnäggade nyfiket på henne vid staketet, men hon följde fint sin matte. Åkgräsklipparen tittade hon knappt åt alls. En stenhög som stack upp på ett fält var det läskigaste på rundan tyckte Adilliya, men även den gick bra att gå förbi utan några problem när vi tittat lite på den. På hemvägen kom vi genom mossen där vi varit flera gånger förut och det är kul att kunna gå en riktig runda. Man kan inte tro att hon bara är två år gammal och inte ens har varit här i en månad än... Jag är så stolt över min lilla stjärna!

Myser medan regnet smattrar utanför

Igår regnade det till och från och här kommer bilder på hur man myste lite extra...