lördag 31 januari 2015

Grattis på födelsedagen Adilliya!

Idag fyller Adilliya tre år och vi firade med en lång promenad i skogen. Hon hade rullat sig riktigt lerig, men i det sagolika ljuset i skogen var hon vacker som ett skogsrå.

För nio månader sedan kom hon som en gullig liten unghäst och hon har utvecklats till en strålande vacker och ståtlig ung dam. Jag njuter av att följa hennes utveckling och är så lycklig och tacksam över att få vara hennes <3









onsdag 28 januari 2015

Löshoppningen går framåt med Adilliya

Igår blev det mer löshoppning för min lilla ballerina och det var jättekul! Cilnyi var också med och hon har verkligen fått upp ett riktigt hoppintresse och verkar njuta av att susa över hindrena med fartvind i manen och ligga i kurvorna. Hon sprang ifrån Adilliya, men även hon hade kul och här är ett par filmer från uppvärmningen.





Det var lite kul att jag lyckades fånga Adilliyas lilla kick mitt över hindret. Hon är alltid så lyhörd och respektfull mot de andra hästarna och Cilnyi är väldigt tydlig med att hon bestämmer så jag blev förvånad över att Adilliya vågade,  men det var ju även lite bus och när det gäller bus är Adilliya inte lika beskedlig ;-) Hon är den som gör de mest spektakulära bocksprången och hon kastar med huvudet och busar ordentligt, vilket är underbart att se. Jag hoppas fånga det på film någon gång, men kanske man kan ana hennes vighet lite grann här...

Vi höjde hindren och både Cilnyi och Adilliya hoppade jättefint. Adilliya hade inte samma driv som Cilnyi dock och att drivas bakifrån är inte så kul tycker Adilliya. Jag tänkte att hon kanske började bli trött, men provade springa framför henne och då lyste hon upp, kastade med huvudet och sprang efter som den mest lyckliga hund :-) Hon hoppade glatt och fint och högt över och det räckte att jag sprang så följde hon efter helt med på noterna och överlycklig. Det är klart att det blir svårt att löshoppa högre hinder om jag ska hoppa före, men hennes tydliga kärleksförklaring värmer mitt hjärta <3

söndag 25 januari 2015

Vid sjön med både Filippa och Malchic

Efter en skön sovmorgon åkte jag och Filippa till sjön och det var sagolikt vackert och solen sken. Filippa är verkligen mycket bättre efter diskbråcket och hon fick till och med gå lös, men hon vill gärna busa och springa så jag försöker lugna henne. På tisdag ska vi till neurologspecialisten och jag hoppas få veta mer om hur man ska agera framöver, nu när hon är så bra.

På eftermiddagen bestämde jag och Helena spontant att bege oss till sjön med Malchic och Tolstoy och även om det hann mulna på innan vi var nere vid sjön så var det fantastiskt. Jag och Malchic provade en annan väg ner och det blev ytterligare en annan tillbaka och vi hade ett högre tempo än tidigare vilket känns kul för vår eventuella distanskarriär ;-) Vi blev omtravade av stora hästar och jag är så stolt över Malchic som uppförde sig exemplariskt trots att han som ung var jätteovan vid och stressad av främmande hästar.




Adilliya tvivlar på sin förmåga att ta sig fram i krångliga passager

Det blev en lång rubrik, men så säger den också mycket. Basjkirer är ofta extremt duktiga på att ta sig fram i svår terräng och Malchic är otroligt säker på foten så jag har inte riktigt tänkt på att man kan komma till för svåra utmaningar. Adilliya är också säker på foten och hon hoppar enormt graciöst över diken som kommer vi vår väg så när hon förra helgen inte ville gå över ett dike med stenar på andra sidan trots att Cilnyi redan gått försökte jag en lång stund. Jag var sedan ganska säker på att hon tyckte att det var för svårt och att det var därför hon inte gick trots att hon förstod vad jag ville och försökte med små steg tills hon kom till ett visst ställe där det gång på gång inte gick. När jag förstod att jag bett om för mycket kände jag mig verkligen jättedum, men jag kunde inte tro att det skulle vara för svårt för hon har gått där från andra hållet flera gånger utan problem och Cilnyi hade ju precis gått över. Eftersom hon själv inte trodde att det skulle gå, att det faktiskt var utmanande och att Cilnyi snubblat till på en sten, vilket säkert också avskräckt henne, kände jag att om hon skulle prova för att jag övertalade skulle det kunna bli fel. Hon måste själv tro att det går för hon behöver koncentrera sig och om hon hade snubblat eller något hade det varit ännu värre att arbeta sig förbi det och återfå förtroendet. Promenaden gick vidare till ridhuset och jag och Adilliya myste medan Helena och Cilnyi tränade. Jag planerade redan då att nu ska Adilliyas självförtroende kring att ta sig genom svåra passager stärkas.

Igår blev det en promenad med två passager som hon gått många gånger innan utan problem, men att hon nu vid ett tillfälle sluppit när hon berättat att hon inte kan har såklart påverkat henne. Den första passagen var över ett stabilt och lågt stengärde med trädgrenar som försvårar, men där vi brukar gå. Jag försökte att inte tänka att hon skulle kunna tveka, men det gjorde hon och det blev mycket övertalande och det är ganska ansträngande att hela tiden hålla fokus och läsa av när hon försöker och får beröm och eftergift och när hon behöver guidning framåt. När hon väl bestämt sig för att det gick så var det med självsäkra kliv hon gick över och hon fick beta lite innan vi gick tillbaka och sedan över igen. Andra gången gick det lättare, men lite tvivel har hon kvar och jag tänkte gå där idag med.

Sedan var det dags för diket som hon var säker på att hon inte kunde från andra hållet och trots att hon gått där från detta hållet flera gånger tidigare var det mycket övertalning som krävdes innan hon bestämde sig för att det var okej och gick fint ner för att sedan hoppa vackert med spänst som en gasell. Hon var pigg och glad både innan och efter de utmanande passagerna och det är verkligen en fröjd att se henne kasta med huvudet och visa sin glädje. Det känns som att sådana här saker på sikt stärker relationen för svårigheter kommer alltid och då är det en bra erfarenhet att veta att man tar sig igenom det.

Jag avslutar med lite bilder från igår...







tisdag 20 januari 2015

Den norrländska ballerinan gläds åt snön

Det har varit väldigt milt väder än så länge den här vintern och Adilliya som är van vid norrländsk vinter undrar nog... Det var ju minusgrader i några dagar för ett tag sedan, men sedan har det varit mycket blåst och regn i perioder. Nu har det dock kommit lite snö även om det knappt är minusgrader. Jag och Filippa promenerade hem till mig med Adilliya igår och efter att Filippa fått komma in, lekte jag med Adilliya i snön på fältet i skenet av min ytterlampa.

Adilliya har varit trött från och till ganska länge nu och jag tror att pälssättning, tillväxt och ruggigt väder tar på krafterna. Under leken var hon dock allt annat än trött och jag tror att det var glädje över att hon äntligen fått snö! Hon sprang först fint, pigg och glad och lyhörd, men när vi bytt varv blev det för kul och hon började sparka bakut med en sådan vighet som bara hon kan ;-) Hon hoppade även rakt upp i luften och kombinerade det med bakutsparkar, studsade upp på bakbenen och hon var så glad! Hon verkade ha koll på var jag var så att hon inte slog till mig, men jag bad henne att lugna sig och bad henne sedan att åter trava fint. Det gick bra och hon är jätteduktig på att läsa av mig så att hon kommer in när jag backar och byter varv genom att jag med överkroppen bjuder in henne och visar var jag vill att hon ska vara. Det är verkligen som att dansa (tror jag iallafall), men det här kan jag till skillnad från annan pardans :-)

Norrländskans otroliga föreställning fångade jag inte tyvärr, men här är ett spår... 

Will på morgonpromenad

Will är verkligen en fantastisk katt och han är nästan mer som en hund kan hundmänniskan i mig tycka. Han kommer när man ropar och han ockuperar ens knä när han tycker att han behöver mys och gos. Igår var det dock ett nytt rekord då han som en följsam hund följde med mig och Filippa på hela morgonpromenaden. Han älskar ju Filippa också och flera gånger gick han och gosade med henne mitt under promenaden, så söt <3 






söndag 18 januari 2015

Malchic som distanshäst och Adilliya som handhäst

Det har verkligen varit en underbar hästhelg! Igår var jag och Malchic ute i knappt sju timmar och Helena och Tolstoy mötte upp för en underbar ritt längs Vombsjön och i den nyfunna underbara skogen med travspår och sagolika skogsstigar. Hästarna var pigga och glada vi njöt i fulla drag allihop och lever på euforin länge. Jag imponeras av Malchics kondition och även efter alla timmar och mycket trav och galopp i sandigt underlag i transparent var han pigg och fräsch hela vägen hem. Han segar sig verkligen första dryga halvmilen innan vi möter upp Tolstoy, men sedan har han en energi som aldrig tar slut och det är en sann fröjd att få spendera dagen med honom <3

Idag tänkte jag att Malchic skulle få ta det lite lugnt efter gårdagens strapatser och Adilliya fick följa med som handhäst. Min ena syster följde med, men hon behövde inte hjälpa till och jag tappade inte Adilliya en enda gång. Malchic kan få för sig att sparka andra hästar när han är på det humöret, men han var jätteduktig och verkade uppskatta Adilliyas sällskap. Han är tydlig i sitt språk så sparkar och bett kan förutspås och han är inte elak, utan är bara duktig på att uttrycka sig och när han då låter Adilliya gå jättenära och till och med hoppa till mot honom när hon blev överraskad utan att han har något emot det värmer det i hjärtat. Adilliya ville gärna äta lite av det frodiga gräset på stubbfältet, men hon slutade snart med sådana försök och hon var verkligen jätteduktig! Hon följde med fint och lyssnade jättefint på både mig och Malchic. Vi travade till och med lite och båda hästarna var tydligt glada över denna roliga aktivitet. Jag är så stolt över mina älskade hästar!




Det ser lite konstigt ut för att jag och Malchic är precis i en nedförsbacke



Hon gick mest bakom, men här var det skönast att gå i kanten och hon gick så fint och följsamt parallellt med Malchic


Jag och Filippa har varit hundvakt åt Helge

Mamma och Dans Helge bodde hos mig och Filippa i en vecka och åkte hem i måndags. Det var jättetrevligt och vi saknar honom! Jag saknar även de långa skogspromenaderna på flera timmar som jag inte låter Filippa vara med på än. Det var dessutom länge sedan jag hade sällskap på joggingturerna och det är alltid kul med hundsällskap. Helge är verkligen jättemysig och det blev mycket mys även om han själv tyckte att det blev för trångt i sängen :-)












onsdag 14 januari 2015

Adilliya i blåsten

Det var riktigt stark vind i helgen, men på söndagen red jag först Malchic en sväng och sedan fick Adilliya komma ut på promenad. Hon var pigg och glad och rasslande plåt som fladdrade vid sidan av vägen var lite läskigt i stormandet, men inte så farligt. Det blev lite fotograferande när hon fick beta en stund.
 




 Det var ju inte svartvitt på riktigt så här ser man hur det såg ut på riktigt...


Stormandet tog nog på krafterna även om hon inte verkade särskilt berörd för på måndagen gick vi till ridhuset för löshoppning igen, men Adilliya var jättetrött. Hon var seg redan på vägen till ridhuset och väl framme var hon inte så sugen på att hoppa. Hon hoppade lite ändå, men sedan fick hon stå vid sidan och titta på när Cilnyi hoppade hindrena i rasande fart och nästan låg i kurvorna.

fredag 9 januari 2015

Jag och Malchic trotsar vädret

Idag är vädret inte särskilt upplyftande, men trots vindbyar på 20 m/s och ösregn på tvären red jag en liten runda i mörkret. Jag tycker att sådant stärker relationen även om Malchic inte tycker att det är en jättebra idé att vara ute i sådant väder. Han parerade kroppen för vinden, men gick på fint om än med lite extra fart och inte jätteavspänt. Vi gick utan större uppståndelse förbi rasslande plåt vid mossen där han var jätteorolig kring nyår och den plåten har vi inte sett innan. Jag bara hoppades att plåten inte skulle blåsa iväg på oss eller något och jag är så stolt över min duktige prins! Det är så kul att våra galoppfattningar också har fortsatt fungera så bra och bara blir bättre och bättre. Idag blev det en kort galopp på relativt mjuk grusväg och det är så kul att hans hovar fungerar så bra även på svåra underlag.

Imorgon väntas vindbyar på 30 m/s och det känns läskigt tycker jag för jag är rädd att mitt hus inte klarar stå emot det.  Det  borde inte vara någon fara för huset har ju stått länge och säkert klarat en hel del, men där är jag inte lika trygg som med Malchic i det fria. Åska och när det viner och skallrar i huset av stark vind skrämmer mig lite...

Löshoppning med Adilliya

Igår kom jag och Helena spontant på att vi skulle löshoppa Adilliya och Cilnyi i ridhuset. Adilliya har visat hopptalang vid promenader då hon svävat över diken, men jag tror inte att hon har löshoppats tidigare. Vi var lite väl optimistiska i början och satte bara upp hinder och någon infångare och vi borde förstått att det inte skulle gå så bra, men när jag sprang framför Adilliya så kom hon efter och när jag sedan lockade med morötter fick hon upp farten. Det blev lite rivningar i början, men snart hoppade hon över de små hindren. Det var inget lyckat koncept ändå och vi letade fram lite avspärrningsband och fick till en cirkel i ena delen av ridhuset så att de sprang runt i en korridor med två hinder. Det gick mycket bättre att driva runt dem där och vi hade jättekul alla fyra. Efter en liten paus körde vi en liten stund till och då hade de riktigt bra flyt och fina hopp över de små hindren. Vi avslutade när det gick riktigt bra och höjde aldrig hindren denna gång för att ge dem självförtroende och lekfull glädje. Det kändes som att det lyckades för när vi plockade undan hoppade de en gång till tillsammans. Adilliya slog i en bakhov just då och jag funderade på om det kunde påverka henne och om jag skulle låta henne hoppa en gång till, men när det gått så bra ville jag inte riskera något och hon verkade hur nöjd och glad som helst. Jag älskar ju hoppning och vi planerar att göra löshoppning till ett återkommande inslag, vilket jag ser fram emot och det hoppas och tror jag att Adilliya också gör.

tisdag 6 januari 2015

På bete i januari

Ja, visst låter det konstigt att hästarna får gå på bete i januari, men de uppskattar att få komma till en av beteshagarna över dagen och busa och knapra på det lilla gröna som finns kvar och varför skulle man då inte låta dem göra det när underlaget tillåter. Underlaget i hagarna varierar från dag till dag, men har varit ganska bra på sistone så hela vinterhagen är öppen och därmed inbjuder till lek och betande. Igår fick de dessutom komma till en av beteshagarna och det är så kul att se hur de busar. Cilnyi är den med mest överskottsenergi, men Adilliya är den som gör mest extrema bocksprång och studsar som en tok. Man kan inte förstå hur hon kan vara så vig i ryggen och så spänstig, men så är hon ju en prima ballerina ;-) Jag borde försöka filma dem nästa gång, men här kommer någon bild från när de lugnt betar efter busandet.





måndag 5 januari 2015

Att motstå Adilliyas charm...

Adilliya tycker verkligen om att komma ut och promenera och träna och gosa. Hon vill så gärna vara med. Igår när jag skulle hämta Malchic var hon ovanligt fiffig i sina försök att komma emellan även efter att Malchic fått på sig grimman. Hon är så söt <3

När Malchic kommit tillbaka och jag skulle åka till familjen och grilla, umgås och bada badtunna möttes jag av denna blick och det är extremt svårt att motstå...



Tur att hon får hitta på något nästan varje dag...

Sjötur med extra sällskap

Sjöturer är ju tradition numera och jag och Helena har ridit där någon dag nu under ledigheten, men till och med där har det varit dåligt underlag i någon period. Igår var det dock toppenbra underlag och vi hade sällskap av ytterligare två kompisar och deras hästar som mötte upp vid sjön. Hästarna var pigga och glada och det blev en härlig ridtur i rusande fart för att vara oss. Malchic blev lite väl uppstressad vid en trång passage bredvid en hästhage, men med tanke på att han alltid får gå först i sådana situationer annars för att hålla sig lugn och att vi klarade att gå kvar i vår position som sist är jag nöjd. Det är verkligen sagolikt vackert vid sjön, men där hade jag inte mobilen uppe så man får hålla till godo med de bilder jag tog när vi mötte upp de andra.




En lång härlig hästdag

I lördags var jag hos min ridinstruktör Ewa Angantyr på dagen och jag red hennes underbare Lipizzaner Lillebror med barbackapad i skogen. Han är så maffig och har jättestora rörelser. Det är härligt att gunga med i hans stora steg och han är så lyhörd och fin, men det det är en utmaning för höfterna (eller vad det kan tänkas vara) att sitta så brett ;-)

På kvällen var det dags för mina egna hästar och med månskenet som lyste upp och kastade skarpa skuggor kändes det fortfarande som dagen trots att solen lagt sig för länge sedan. Malchic fick en barbackatur och efter Lillebrors stora rörelser kändes Malchic ännu bekvämare än vanligt. Han har verkligen otroligt mjuka rörelser och det känns som att vi är ett när vi flyter fram över fälten. I galoppen blev han lite rädd för något, men trots att han tog några snabbare språng och laddade lite åt sidan, var jag hela tiden kvar i balans.

Adilliya fick en liten promenad och hon var jätteduktig! Dagen innan var vi i ridhuset och då hade vi lite problem med travövergångar för första gången och jag kom på att hon aldrig tidigare behövt så stora signaler från mig så hon förstod inte. Hon lyssnar ju normalt sett på min tanke och energi och när hon inte gjorde det förstod hon inte vad jag menade när jag försökte driva med änden på ledrepet. Det handlade nog om att jag inte var mitt bästa jag den dagen och jag kom ganska snabbt på det och sedan gick det bra. Tillbaka till promenaden i månskenet så gick travövergångarna jättebra och det var en härlig promenad!

torsdag 1 januari 2015

Fyrverkerier livar upp

Jag bor verkligen ute på landet och man hade kunnat hoppas att det då inte skulle vara så mycket fyrverkerier, men redan någon dag innan nyår började det smälla. Filippa bryr sig inte alls om det vilket är jätteskönt, men hästarna blir lite uppstressade.

Jag var ute och red Malchic på kvällen innan nyårsafton och han blev orolig över något han såg, men jag tror att det grundades i den ökade stressnivån av smällarna under dagen. Även tidigt på dagen på nyårsaftonen smällde det och hästarna sprang runt i hagen med huvudena högt och vore de arabhästar hade de haft svansarna på ryggen...

Jag var ute med Malchic en ordentlig runda och han var mest avslappnad och fin med mycket trav i behagligt tempo, men sådant han inte kände igen blev han jättenervös över så han var tydligt påverkad av uppståndelsen.

Adilliya fick komma ut en kort promenad med med lite övningar på det vi tränade i ridhuset senast och hon var jätteduktig och helt avslappnad. Hon ville så gärna komma med ut och hon får verkligen lugn av att få vara med en, vilket känns jätteskönt!

Man var lite orolig att det skulle bli jättejobbigt för hästarna vid tolvslaget och att de skulle rusa runt i hagen ännu värre än på dagen. Under kvällen gick det i perioder och de stod tidvis relativt lugnt, men sprang även runt i både trav och galopp kortare stunder. Vid tjugo i tolv fick de sin kvällsmat i hönät och de började äta direkt vilket kändes bra. Tidigare år har det varit ganska mycket springande vid tolvslaget och nu med en häst till kunde det ju bli värre då de två unga basjkirtjejerna kan stressa upp varandra, men det var faktiskt lugnare i år än i fjol. De stod och spanade på fyrverkerierna i fjärran och smällandet flöt in i vart annat så det kändes ganska lugnt, men när grannar smällde stora raketer nära så blev det lite läskigare tyckte dem. Det var dock inte så farligt, men de bajsade flera gånger var och Malchic sökte precis som tidigare år stöd hos Tolstoy, som nog inte förstår hur viktig han är för flocken när det verkligen gäller. Malchic framstår ju gärna som en tuffing, men jag vet ju att han är en liten nallebjörn där innerst inne och då är det skönt att han får stöd av trygge Tolstoy. Att jag och Helena fanns där gjorde säkert också stor skillnad för alla hästarna lugnades av det.

Man hade önskat att vi hade ytterligare någon äldre trygg individ som kunde sprida lugn så att de inte behövde springa runt alls, men att det inte verkar bli värre utan snarare bättre år från år känns ju jättebra. Vi får hoppas att det håller i sig!

Idag blev det sjötur för mig och Malchic igen och vi var ute i över fyra timmar. Malchic var riktigt seg i början och det var först efter att Tolstoy och Helena mötte upp oss som han blev riktigt pigg. Jag kan tänka mig att oron kring fyrverkerierna har tagit på krafterna, men det känns ju skönt att han verkar ha slappnat av ordentligt nu!

Gott nytt år!