Korta barbackaturer ger så mycket

Både igår och idag har jag och Malchic tagit korta barbackaturer innan det varit dags för kvällsmat för hästarna och sängdags för mig. Vi är bara ute en kort stund, men det ger så mycket lugn och energi på samma gång. Han är underbar och jag är så tacksam över denna underbara lyx! Landskapet är sagolikt vackert och idag var det otroligt dramatiskt ljus och regnbåge, men bilderna är från igår.

Gosbilder med Will

Om någon kan ha missat att Will är världens gosigaste katt så kommer här lite beskrivande bilder...

Äggtjuvarna fortsätter

Det här med äggtjuvarna verkar aldrig ta slut och det känns jobbigt även om jag förstår att det är ett i-landsproblem. Igår när det återigen stod klart att tjuvarna varit i farten och att de till och med tagit de ägg som Skrållan börjat ruva var jag bara tvungen att göra något mer radikalt. Jag började snickra med det jag hade hemma och lyckades utan borrmaskin, sticksåg eller skruvdragare göra en liten utgång i en rejäl skiva. Jag tog ett lite spetsigt verktyg och hamrade på det för att komma igenom och det var mycket på envishet och styrka som jag lyckades med denna metod samt med vanlig såg och hovrasp. Jag lyckades hamra mig ordentligt på handen och den är öm och svullen, men jag är så nöjd med vad jag lyckades åstadkomma. Jag gjorde även en sorts sluss som är som en låda som finns innanför öppningen och som gör att man inte kan se eller gå rakt in utan måste svänga. Öppningen är verkligen liten för hönsen, men de förstod snabbt hur man gör och när Emil ska ta sig igenom får han verkligen vika ihop sig.

Det är svårt med så smarta äggtjuvar. Man är rädd att det blir för krångligt för hönsen... Idag fanns bara ett ägg och det är svårt att veta om det är skatorna som går in eller hönorna som inte går in. Jag hoppas så att jag får ägg snart igen!

Gammal är äldst i hönshuset

Jag har förstått att många med höns har problem med bråk dem emellan och när nya introduceras kan det bli slagsmål som gör att de behöver hållas åtskilda. Jag är så glad att min flock är harmonisk och inte verkar ha något emot nykomlingar.

Det är kul att se hur de nya kommer in i gruppen och får sina bästisar och olika roller i flocken. Gammal är äldst och redan i söndags hade stora Gunnel lyckats ta sig upp på den åtråvärda högsta sittpinnen, där även Emil sover. Hon satt där med en sådan självklarhet och det var inget bråk alls. Madicken satt bredvid och hade nog gått och lagt sig tidigare än vanligt för att bevaka sin position, men kändes ändå lugn och nöjd. Det är härligt med trygga och vänliga individer och mitt hönshus är fullt av sådana :)

Hönsflocken växer ytterligare

Jag har verkligen blivit mer hönsintresserad än jag trodde och i fredags köpte jag ytterligare fem australorphönor från den superkunniga och jättetrevliga uppfödaren som jag köpte kycklingarna från. Samtliga nya är svarta och två av dem är från februarikullen precis som Alfred, Undis, Lovis, Sofia, Bianca och Josefina. De har fått namnen Edla och Hildur från Mio, min Mio respektive Karlsson på taket.  Två av de nya är födda i november och de är riktigt stora och fina och har fått namnen Alma och Alva. Jag tänker att alla vet vilka Astrid Lindgrenkaraktärer de är. Den femte nya är en tvååring från tyska linjer och hon hade redan ett namn. Hon heter Gunnel. Gunnel är verkligen ljuvlig, en riktig bamsehöna! Hon har använts för avel då uppfödaren genom henne fått in nya linjer och därmed undviker inavel. Jag är så tacksam över att jag fick köpa dessa fem!

De nya sattes först i hönshuset och var instängda en liten stund för att förstå vart de hamnat, men sedan öppnade jag och de började ganska omedelbart utforska syrénhäcken. Emil var mycket fascinerad av de nya hönorna och framförallt Gunnel, som han ville fram och hälsa på. Nykomlingarna passade på att vara ute sent och Emil var riktigt orolig över det och kallade högljutt att det var sovdags. Till slut kom de in och satte sig på sittpinnarna för att sova och Emil var nöjd. De är så gulliga och Emil har verkligen utvecklats till en ansvarsfull och klok tupp som tar väl hand om sina hönor. Det är många hönor för honom att ta hand om nu innan Alfred växer upp och hjälper till, men planen är att Tindrorna och Amelia ska flytta till mamma och Dan och då blir 19 hönor 15.

Det är roligt att se hur hönsen interagerar och det verkar gå väldigt bra. Inga bråk alls och de går mest uppdelat så att det är tre grupper, men de båda grupperna med australorps umgås nog en del inne i syrénhäcken. Även Emils gäng interagerar med de andra och främst Alma och Alva går även på gräsmattan och är avslappnade.

Emil försöker bekanta sig med Gunnel

Alma och Alva på lite bilder...

...här syns även Tindra

Att överlista äggtjuvar

Sedan påsk har jag fått omkring sju ägg om dagen, men sedan förra helgen fick jag plötsligt bara något enstaka ägg om dagen och jag såg att flera redägg var kletiga av äggula. Jag har ju haft problem med äggtjuvar tidigare och nu var det alltså dags igen.

För att hindra vilda fåglar från att ta sig in i hönshuset och stjäla ägg fäste jag hönsnät under den övre delen av dörren så att det bara är öppet längst ned. Cd-skivor fästes på nätet för att avskräcka ytterligare. Redan dagen efter kunde jag glatt konstatera att äggtjuvarna avskräckts och jag kunde hämta hela åtta ägg. Det har nu gått tre dagar och äggtjuvarna verkar ännu undvika mitt hönshus och jag hoppas att det får fortsätta så!

Maskrosor ger gula strumpor

Att maskrosor färgar av sig har jag vetat sedan barnsben, men ändå blev jag förvånad när jag såg hur Malchic fått gula strumpor. I söndags red vi genom ett hav av maskrosor och jag var så lycklig över hur duktig Malchic var som motstod frestelsen att mumsa på allt det gröna. Det var underbart att galoppera fram i det sagolikt vackra och Malchic fick smaka en stund som belöning.

När vi var tillbaka såg jag den gula färgen på Malchics ben och log...

Unghönsen har funnit charmen i att vara ute

Det är så härligt att se hur de unga australorpsen har börjat uppskatta att vara ute och det är nog mycket tack vare att jag har tagit bort staketet längs med syrénhäcken så att de nu smidigt kan ta sig från hönshuset ut i syrénhäcken. Tidigare fick de gå på gräsmattan längs med staketet för att ta sig in i syrénhäcken och alla hönsen verkar njuta av att slippa det staketet. Det gör ju även det lättare för dem att komma undan rovfåglar och andra hot samt eventuella konflikter i flocken. Medan de äldre hönsen gärna går runt i hästhagen bland maskrosor och solar i rabatterna i trädgården håller sig de små gärna i syrénhäcken och det gjorde de andra också när de var yngre.

Unghönsen har nu när de fått upp ögonen för utelivet blivit dåliga på att gå och läsa sig i tid så jag vallar in dem när jag tycker att de borde gå och lägga sig. Det går bra och trots att de självmant går och lägger sig tids nog så känns det skönt att natta dem i tid. Mina små...

Staketet är borta och det uppskattas även av Emil och Amelia på bilden

Grattis Filippa 10 år

I torsdags fyllde Filippa 10 år. Vi myste lite extra i soffan och jag påmindes om hur mycket vi har gjort tillsammans genom åren. Hon måste vara mitt absolut bästa spontanköp och de oförutsedda händelser som ledde henne till oss måste ha skett av en mening för hon skulle bara vara en del av mitt och Anjas liv.

Australorpsens personligheter kommer fram

På kvällarna när de äldre hönsen gått och lagt sig passar småttingarna på att vara ute lite extra och äta gräs och utforska. Det är så roligt att studera dem och Sofia är den som är mest orädd. Hon och Alfred är de som är ute mest och de vågar sig längst bort. För någon dag sedan skrattade jag rakt ut när jag såg hur hon hade kommit på hur man jagar småfåglar och hon var så söt när hon sänkte huvudet och sprang flaxande mot de så att de flög iväg och hon var helt uppspelt. Hon sprang tillbaka mot hönshuset och bara någon minut senare blev hon lite stirrig av småfåglar som busade tillbaka med henne. Bianca är den som jag upplever vara mest vaksam. När de är utomhus märker man också att de börjar undersöka vem som får bestämma över vem och är inte längre bäbisar som bara tyr sig till varandra. Det är så roligt att se hur de interagerar!

Malchic ger hästmersmak

Malchic är extremt förståndig och han är så medveten och omtänksam när han förstår att vi ska interagera med någon hästovan. Han kan vara lite otålig vid uppsittning, men sedan är han helt fenomenal. Hans otroligt mjuka rörelser hjälper också till att göra upplevelsen extra behaglig. Han ser det som att han är ute med mig, men tar hand om den på ryggen även om han inte skulle lyda den för den får mest åka häst. Han har bjudit allt från en 70-årig nybörjare till små barn och vänner i min ålder på ljuvliga naturupplevelser och det är så härligt! Senast var det en tioårig pojke som aldrig tidigare ridit och han fick rida en barbackatur och hålla i manen. Det sken i blicken på honom och han menade att det var ännu roligare än han trott. Han travade även barbacka utan problem i Malchics sagolikt mjuka trav.

I förrgår var det en hund som skällde osäkert på mig och Malchic när vi kom ridande. Matten förklarade att hunden aldrig träffat någon häst förut och jag frågade om vi kunde hjälpa till. Jag sade att Malchic är van vid hundar så de kan komma fram om de vill. Hunden gick fram och hälsade och slutade skälla och det var härligt att kunna hjälpa till. Första intrycket betyder mycket och jag är så tacksam över att Malchic kan få människor och djur att få positiva intryck som ger mersmak för hästar.

Ingen dagsfärsk bild utan det fick bli en autoeffektbild som jag tycker visar Malchics godhet 

Adilliya på vårpromenad till kohage

Det har blåst mycket idag och det var ruskigt grått till en början, men på senare delen av eftermiddagen klarnade det upp och det är verkligen underbart vackert med blå himmel, grönt gräs och gul raps.

Jag och Adilliya gick en promenad förbi flera hästhagar och bort till en kohage. Korna låg vid staketet när vi kom, men de reste sig snart och studerade Adilliya med stora ögon. Det är ungdjur och dagen innan när jag red dit med Malchic rusade korna iväg i full fart, men idag höll de sig lugnare. Adilliya var extra alert, men behöll ändå lugnet och vi gick ganska nära och betade. Hon är så duktig! Det var en härlig promenad och särskilt traven var jättefin. Hon travade energiskt bredvid mig och var väldigt lyhörd, superhärligt!

Hönsens vardagslycka

Jag njuter verkligen av att se hur hönsen samspelar och njuter i vardagen. Emil verkar ha mognat och han är så duktig på att visa mat och kalla till sig alla för att dricka när jag pysslar med vattnet. Han dansar även ofta för hönorna för att imponera och förföra och han är så söt! Flocken verkar väldigt harmonisk och jag är så lycklig!

Rabattbad

Här hade Emil kallat till att dricka innan sovdags

Emils dans. Jag får försöka filma vid tillfälle...

Intervallträning för Malchic

Jag är inte den som tvunget måste motionera mina hästar varje dag och de har ett rikt liv med flocken och rör sig en hel del ändå. Så här års när det trots allt börjar komma ministrån av superkraftigt gräs i vinterdagen tänker jag ändå lite extra på motionen. Det gör så mycket för en häst att springa istället för att gå och man vill ju att sockret i de små grässtråna förbränns även om de blandas ut med mycket hösilage och halm. Det är inte främst för att undvika övervikt utan för hovarna även om det hänger ihop. Det var en liten utvikning, för det jag skulle skriva om var Malchics konditionsträning igår. Jag hade inte mycket tid, ville se till att motionera Malchic så jag kom på att Malchic nog har tillräcklig framåtbjudning för att kunna köra intervaller. Det var ganska högt gräs och riktigt lysande grönt och saftigt, men vi travade och galopperade fram och tillbaka fyra gånger med enstaka betespauser. Sträckorna var cirka 400 meter så 400 gånger 8 blir 3,2 km i trav och galopp. Det blev mycket effektiv träning för vi var ute i mindre än en halvtimme. Det blev lite bus från Malchics sida och lite övertalning, men han är så lyhörd att jag med mjuk kramning med benen fick honom framåt när han behövde övertalning och annars kunde jag vara mest i neutral sits. Han blev verkligen inte det minsta trött, men det var säkert nyttigt och jag är så glad och stolt över hans utveckling!

Utsikten från betespausen var ljuvlig

Nya värpreden och redägg

Jag är med i flera hönsgrupper på facebook och har sett tips om att kattlådor med tak är omtyckta värpreden så jag har provat det. Jag köpte två stycken på internet och den dagen de kom hade jag dessutom köpt fyra stycken redägg så det blev lite roligt pyssel!

Jag placerade redäggen på olika ställen och redan dagen efter hade hönorna värpt i de nya redena och alla äggen låg inte i en stor hög, vilket känns bra för om alla vill lägga på samma ställe blir det säkert kö. Det är kul att se vilka som föredrar vilka reden och jag låter det ligga kvar ägg i ena kattlåderedet för jag hoppas att Skrållan eller någon annan skulle vilja ruva. Vi får se hur det utvecklar sig, men jag har blivit sugen på att få kycklingar och jag vill att alla ska få glädjen att växa upp med en mamma ♡

Nytt värprede... 

... med redägg...

...och riktigt ägg!

Jag och Malchic har rastat Helge

Mamma och Dans greyhound Helge är hos mig och Filippa i veckan och även om Filippa behöver ta det ganska lugnt så ser jag till att Helge rastas ordentligt. Igår började vi dagen med en joggingtur innan jobbet och på kvällen fick han följa med mig och Malchic på ridtur.

Jag hade honom i flexikoppel och båda killarna var jätteduktiga så det blev till och med flera galopper. Riktigt härligt och jag var så nöjd och stolt.

I morse promenerade vi tillsammans med Filippa och då passade jag på att fånga honom på bild.

Kycklingarna börjar bli stora

De små australorpsen har som sagt vuxit massor och de ser inte små ut längre även om de fortfarande piper som kycklingar när de blir ängsliga. Det är härligt att se hur trygga de är med Filippa och medan de andra hönsen varnar när hon kommer in i hönshuset så bryr sig de små knappt och kan lugnt vara nära henne. Hoppas bara de har vett att vara rädda för främmande hundar med onda avsikter, men det har de säkert för djur känner sådant.

Idag är första natten som någon av de små sover på sittpinne och redan på eftermiddagen hade Sofia lyckats komma upp. På stegen har de varit om dagarna en del, men jag har inte tidigare sett dem uppe på sittpinnarna och de har alltid sovit tillsammans i spån och halm på golvet annars, men inatt sover tre av dem på sittpinne medan tre av dem sover ihop som vanligt på golvet. Snart är de nog allihopa på sittpinne med de andra och bäbisarna är inte längre bäbisar. Jag är en stolt hönsmamma:)

På stegen 

Sofia på sittpinne 

Sovdags och Alfred och Lovis har också kommit upp

Nackdelen med det nya huvudlaget

Det nya huvudlaget var tänkt till Adilliya, men det var aningen litet och jag har använt det en del på Malchic. I det stora hela känns det bra och Malchic verkar gilla det. En nackdel är dock att det kan åka av... Gräset har börjat locka och när jag och Malchic promenerade så ville han äta så jag fick dra i tyglarna för att få honom med mig där han gick så långt bakom mig som tyglarna tillät. En traktor var på väg mot oss och Malchic hade stannat till så jag drog lite mer och stod plötsligt med hela huvudlaget i händerna. Lös häst och traktor på väg mot oss kändes inte så bra, men jag kom fram till Malchic och lade tyglarna om hans hals. Han betade och jag kände mig lugn med tyglarna runt hans hals iallafall innan traktorn var förbi och jag kunde ta på huvudlaget och gå vidare. Lite vardagsdramatik, men det gick ju bra och har man bara lite koll så ska nog huvudlaget sitta kvar framöver.

Adilliyas framsteg i driving game

I måndags var Adilliya riktigt pigg när vi tränade lite lekar på den temporära ridbanan hemma hos mig. Det blev en del trav och hon var jätteduktig. Hon kändes väldigt lyhörd och när jag skulle flytta bogarna kunde jag göra det utan att röra henne och jag blev så lycklig!!! Jag är så glad och stolt ♡

Bakdelen är mycket lättare och den har hon med lätthet flyttat med både porcupine game och driving game länge, men bogarna har varit svårare och det har krävts tydligt tryckande med spretande fingertoppar i porcupine game för att hon skulle flytta. Det har verkligen blivit bättre, men att hon skulle flytta utan att jag nuddade hade jag knappt våga tro än. Det visar hur bra det är att verkligen börja med minsta möjliga signaler så att hästen har chans att vara så lyhörd det går.

Adilliya bekantar sig med får och eld

Idag gick jag och Adilliya förbi en fårhage i byn och det var så kul att se hur nyfikna de var på varandra. Två av de äldre fåren var framme så att de nästan hälsade på varandra genom staketet och de var så söta. Fåren galopperade iväg efter en stund, men Adilliya lät sig inte stressas upp något nämnvärt. På hemvägen fick hon dock syn på kraftig rök och eld en bra bit bort och det var lite läskigt så hon gick med raska steg hemåt och hade gärna ökat tempot ytterligare. Hon lyssnade ändå bra och vi stannade flera gånger vilket var bra övning.