Alfred tar ton

Australorpsen har verkligen vuxit och trots att de bara är drygt fem månader gamla har växte Alfred om Emil för ett tag sedan. Alfred är riktigt ståtlig och så vacker och snäll. Jag har inte sett några tendenser till bråk utan han flyttar sig fint för både Emil och de äldre hönorna. Han umgås närmast med blågråa Bianca och Lovis som är jämngamla med honom och han har börjat visa intresse för tjejer. Han har sedan några dagar även börjat öva sig på att gala, men det låter väl lite sådär. Det är en väldigt basig stämma och inte allt rent och klart som Emils. Spännande att se hur hans röst utvecklas och hur stor han egentligen kommer att bli. Min linslus ; )

Sommarbete i bilder

Hästarna betar nu en och en halv timme om dagen och det är dagens höjdpunkt!

Det blev även ett par bilder i vanliga hagen igår.

Filippa i bandage med bakslag och kompisbesök

Filippa tycker att det är jättetråkigt att vila sitt brutna ben och efter bandagebytet i måndags åkte bandaget av helt på tisdagskvällen. Hon låg hos mig i soffan och tog det helt lugnt när bandaget plötsligt inte längre var på benet. Det var ett nytt bandage och inte längre gips som gick långt upp på benet så med Filippas smala ben kunde det bara glida av. Jag förstod snabbt att vi behövde åka till djursjukhuset, men jag trodde inte att vi skulle behöva vara borta från sjutiden till efter midnatt. Det nya bandaget har hittills suttit bättre och vi hoppas att det håller sig till det planerade bandagebytet på måndag. Filippa tycker att det är jättetråkigt att behöva ta det så lugnt och ha tratt på sig när hon är ensam hemma. De senaste dagarna har dock varit lite roligare för Helge har varit på besök eftersom mamma och Dan varit på Bornholm. De är duktiga på att ta det lugnt tillsammans, men en dag hade Filippa fått av sig tratten och rosetten hade gått upp så jag tror att Helge hade hjälpt henne...

Hönsen är smartare än man kan tro

För någon dag sedan hittade jag hönsen i fältet intill och förstod att de kommit på var säd kommer ifrån. De gillade självplockning såg det ut som och jag började fundera på vad bonden skulle tycka, men det verkar inte vara så intressant för dem ändå vilket känns skönt. De var så söta och såg så nöjda ut ;)

William i högform

Jag vet inte om katter har perioder då de jagar mer än annars,  men William har de senaste veckorna ätit väldigt mycket råttor, möss och liknande. Han ser ut som ett stolt lejon, men är världens gosigaste kelgris ♡

Proffsfoto av Adilliya

Vid premieringen i Bjärsjölagård fångade den skickliga proffsfotografen Emelie Knast denna vackra bild av Adilliya!

Adilliya är diplomsto!!!

På premieringen igår fick Adilliya samma strålande poäng som i fjol och hon har därmed blivit diplomsto!!! Det känns riktigt stort och jag är så glad! Jag vill även gratulera de stolta uppfödarna!

Jag tänkte berättta om dagen och börjar från början. Dagen började med ryktning, tvätt och pälsglans, men Adilliya hade hållit sig ganska ren sedan putsningen kvällen innan. Snart gav vi oss iväg till Bjärsjölagård tillsammans med Helena och Tolstoy och vi var på premieringsplatsen i god tid. Både Tolstoy och Adilliya är extremt lugna och trygga och tog allt med ro trots mycket folk och hästar runtomkring. Adilliya mättes till 147 cm i mankhöjd, vilket innebär att hon bara vuxit 2 cm på höjden sedan i fjol och nu är lika hög som Malchic. Spännande att se vilken höjd hon slutar på, men hon blir nog inte lika hög som sina helsyskon.

Efter mätning och id-kontroll gick vi bort mot ringen och hittade en skuggig plats i en mittgång mellan två utespiltrader där hästarna inte lockades av gräset och där vi kunde stå och putsa lite till på hästarna och vänta på vår tur. Det blev en lång väntan för man låg efter i tidsplanen. Hästarna uppförde sig dock exemplariskt och vi fick tillfälle att prata med andra basjkirtokiga som var på plats.

När det blev vår tur gick vi in i ringen och jag hoppades att Adilliya skulle piggna till som i fjol, men hon var seg och jag försökte tänka positivt och överföra energi, men jag var såklart nervös och det gick inte alls. Vi som övat på att flyga fram i trav segade oss framåt med mig halvt dragande på henne med sänkt hals. Ingen vacker syn och ingen skön känsla även om jag såklart är glad att hon inte blir strrssad av omgivningen. Jag vet inte om det var min nervositet hon kände eller varför det blev så segt, men att öva vårt samspel i pressade situationer har vi ett helt liv att öva på. Premiering av ett treårigt sto sker dock bara en gång och det är då hon har möjlighet att få den mycket fina utmärkelsen avelsdiplom och därmed bli diplomsto. Fram till 2015 har endast nio basjkirer fått utmärkelsen och det vore så synd om den bristande energin i rörelsen drog ned poängen. När man tittar på bilderna ser man att vi trots allt går i takt, vilket vi i princip alltid gör och det var skönt att det inte var helt katastrofalt trots allt.

När Adilliya stod uppställd kom domaren fram och tittade på frambenen och frågade om hon haft skador då hon har överben på båda frambenen. Jag visste inte vad överben var och tänkte att nu väntar katastrofbesked. Jag hör dessutom hur domaren säger att Adilliya ska få kritiken direkt och jag förstår det som att Tolstoy är den som går vidare till best in show. Jag hör sedan hur de säger att Adilliya har fått 40 poäng, erhåller avelsdiplom och går vidare till best in show om vi vill stanna. Jag kan knappt tro det när jag hör någon vän jubla lite och jag meddelar att jag stannar till best in show. Anledningen till att vi fick kritiken direkt var kanske att vi bara var två basjkirer eller att vi var i olika klasser och beträffande överben så kollade jag upp det och det visade sig vara relativt vanligt och oftast bara kosmetiskt.

Det gick bra för Tolstoy och han och Helena promenerade hem efter fotografering. Tolstoy är en riktig fotomodell medan Adilliya tyckte att det var jättesvårt för hon var trött och ville inte ha öronen framåt. Adilliya brydde sig inte om att Tolstoy gick och den långa väntan till best in show gick jättebra. Jag tänkte att det var bra övning att vara kvar och ha Adilliya i ringen med andra hästar och det kändes kul att visa upp rasen, även om jag tänkte att hon inte skulle placeras högt i best in show med sina poäng. Hon fick beta en stund och äta lite hösilage som underbara vänner varit hem om och hämtat åt oss. Vattnet smakade nog konstigt för hon bara doppade mulen några gånger. Sedan stod vi i skuggan och vilade. Hon är lika lättsam att ha med sig som Filippa och det är verkligen en härlig känsla.

Vi väntade i många timmar och när det närmade sig best in show kom Helena med familj och tittade. Vi hade koll på ardennerna som visades och jag kom på att jag kunde passa på att gå och kissa. De började då räkna upp en massa nummer och jag vände tillbaka och vi tog på Adilliya tränset så att vi skulle vara klara när det blev dags. Vi funderade på om det kunde vara dags strax, men tyckte att ardennerna inte var klara så jag sprang snabbt iväg och kissade trots att det inte var nödvändigt. Inne på toaletten fick jag av en händelse se att det ringde för jag hade ju ljudet avstängt. Jag fick på telefon veta att Adilliya var inne i ringen med Helena och jag störtade ut, fick på hjälmen och lyckades tajma Helena och Adilliya precis vid grinden så jag tog över i farten. Adilliya hade plötsligt fått en massa energi och var lite svår att hålla tillbaka, men ändå under kontroll. Hon hade blivit lite orolig när jag gick iväg och när hon direkt efter det kastades in i ringen med en massa andra hästar och nervösa människor var det ju inte så konstigt att hon blev stressad. Kan ni tänka er synen av Helena i sommarklänning och med solglasögon i håret med en uppstressad Adilliya som har sådan fart att hon håller på att springa in i fölen som går framför? Det är inte alla som har en sådan vän som ställer upp i krissitutationer och bara gör det som krävs utan att tveka. Jag är så tacksam och den visningen betydde inget för poäng och placeringar utan var mest ett tillfälle för miljöträning. Det blev inte som planerat, men att miljöträna kan vi ju göra när som helst och det var ju kul att publiken fick se henne alert ;) Domaren började med den häst med lägst placering och den fick ställas upp för publiken medan poäng och kritik lästes upp. Så gjordes till endast vinnaren kvarstod. Adilliya fick samma poäng som i fjol, vilket var 40 poäng med 9-8-7-8-8.
Kritiken var också till stor del samma:
Typ: Välutvecklad, god harmoni, något lågställd. 9
Huvud, hals och bål: Väl ansatt hals, djup bog, något öppen bål, välformat kors. 8
Extremiteter och rörelsernas korrekthet: Korta skenor, överben båda fram. Marktrång. 7
Rörelsemekanik i skritt: Vägvinnande (svag energi) 8
Rörelsemekanik i trav: Taktmässig med god spänst. 8
Det blev näst lägst placering i best in show, blågul diplomrosett och fin pokal. Därefter gick vi ut från ringen, tog lite foton med rosetten och var snart på väg hem efter en mycket händelserik premieringsdag. Den där promenaden hem var så härlig för även om vi båda var trötta var det så skönt att bara vara vi, njuta av gemenskapen och smälta alla intryck.

Jag förstår inte hur jag kan göra sådana missar som att missa best in show efter många timmar av väntan när jag inte ens var jättekissig och i fjol gick jag och oroade mig för mina låga byxor som kasade ned konstant. Det känns som att jag ska bocka av alla fel man kan göra vid premieringar så att jag så småningom ska bli ett riktigt proffs...eller så händer knäppa saker för att jag ska ha saker att skriva i bloggen;)

Premieringsförberedelser

Hur ska man egentligen ladda upp och träna inför en premiering? Man vet ju inte vad som väntar för det beror på så mycket och det finns så många olika sätt att träna. Man vill inte träna för mycket för nära inpå om hästen riskerar tröttna, men inte för lite om hästen riskerar bli stressad. Adilliya är ju otroligt lätthanterad, vänlig och trygg och det är nog mest min nervositet som kan ställa till det. I fjol blev hon lite uppstressad, men ibland är hon mer seg så det är svårt att veta hur hon ska agera.

Vi har tränat en hel del på trav med bra driv under våra promenader och jag är jättenöjd med hur vi kan rusa fram i aktiv trav som att vi svävar fram, men när vi övade lite på ridbanan igår ville hon inte springa alls fort och det stressar mig trots att jag tror att hon är mer alert på premieringen. Dagen dessförinnan red min syster Malchic och jag och Adilliya övade på att med träns och bett ta det lugnt runt busiga hästar i hagar omkring och när Malchic travade och galopperade ifrån oss under promenaden. Det gick jättebra samtidigt som man märkte att det var en prövning för henne att behålla lugnet.

Att stå stilla har vi också övat på och det är svårt för henne när det är uppståndelse runt omkring eller långtråkigt, men att flytta fötterna halva steg för att smidigt ställa upp korrekt för domaren har vi inte övat på. Det gick dock bra under gårdagens träning på ridbanan. I fjol var jag glad om jag fick henne att stå stilla över huvud taget och det har vi ju övat mer på nu iallafall...

Utrustning på premiering är ett kapitel för sig och jag hade beställt ett svart portugisiskt träns med mässingsutsmyckning som skulle passa fint till Adilliya och de långa svarta lädertyglarna med mässingshakar som jag tänkt använda. Jag var stressad över att tränset inte verkade hinna komma trots beställning i god tid och blev glad när jag fick besked om att det kommit i sista sekund idag. Det visade sig dock att företaget råkat skicka ett brunt istället för ett svart som jag beställt. Det löste sig dock genom att det fick bli det träns och de tyglar vi hade i fjol och då vi fått samma startnummer 18 som i fjol och jag låtit nummerlappen sitta kvar hela året är det kanske ett gott tecken:) Tränset smordes och de gamla tyglarna sattes på så att det matchar. Det är ett ganska diskret träns utan nosgrimma och när jag tänker efter så tror jag att det är mer passande i sådana här sammanhang då man vill att hästen framhävs och inte döljs av utsmyckande utrustning.

Att rykta och fixa inför premieringen är också något man kan oroa sig för och göra på olika sätt, men det blev iallafall så att jag ryktade och blötte henne med vatten med svamp och sköljde svansen nu på kvällen innan. Det blev även lite pälsglans och hon var skinande ren när hon fick beta en stund på kvällen. Imorgonbitti blir det mer ryktande, tvättande och pälsglans :)

Även jag ska försöka göra mig lite fin och jag har sett till att inte ha byxor som kasar ned tillsammans med en kort skjorta... Att slippa ha fullt fokus på att hålla byxorna på plats och inte visa halva rumpan känns superbra ;)

Visst kan man alltid förbereda mer, putsa mer och försöka vara mer perfekt, men när jag nu ligger i sängen och ska sova innan premieringsdagen så är jag nöjd och jag ska göra mitt bästa och njuta av en härlig dag med min vackra ballerina. För mig är hon underbar oavsett hur det går!

Lite extra glänsande...

Liten på pinne med mamma

När Skrållan för någon dag sedan försökte locka upp kycklingarna på högsta sittpinnen inför natten tyckte jag att det var lite knäppt att hon ens kommit på tanken att det skulle gå. Bara någon dag senare hade dock en av de små lyckats ta sig upp till den högsta sittpinnen på en bra bit över 1,5 meters höjd och satt så nöjd med sin mamma. Så himla gulligt, men jag fick locka ned dem så att de sov med de två små som inte lyckats ta sig upp. Dagen efter hade Skrållan själv lagt sig med de små i ett rede så det är skönt att hon inte envisas med att de ska sova på sittpinne än.

Emil galer igen :)

Flera av hönsen har varit förkylda och jag har varit orolig att det är något allvarligt. Det är inte längre så förkylt i gruppen även om inte alla är helt bra än. Det som tydligast visade förbättring var att Emil började gala igen efter att ha varit tyst i över en vecka. Idag är det en vecka sedan hans första lite rossliga galan efter förkylningen och nu är galet han klart och fint och kanske lite väl ofta, men det är ett glädjande ljud...

Klikompisar

Malchic är inte den som klias med andra hästar precis, men Adilliya uppskattar det verkligen och hon klias ofta med både Tolstoy och Cilnyi. De senaste dagarna har hon dock även börjat klias med lilla minishettisen Idun. De är så söta och även om Idun inte når mer än på Adilliyas bringa så verkar de mycket nöjda båda två. Så härligt och gulligt!

Lilla Filippa har brutit benet

Filippa blir aldrig helt återställd efter sina diskbråck, men hon har inte ont, är pigg och glad och går regelbundet på rehab med vattenband. Man är försiktig med henne, men hon måste få vara hund och hon njuter i fulla drag av livet.

I tisdags krockade hon olyckligt med en hundkompis och när hon skrek och höll upp ena bakbenet helt krampaktigt trodde jag att det var skador på nerver igen och diskbråck av den typ som hon haft är komplicerade och mystiska. Vi åkte till djursjukhuset i Helsingborg där det konstaterades att hon hade flera frakturer och sprickor i det vänstra bakbenet under hasen. Vänsterbenet som är hennes starka ben efter diskbråcket...

Filippa fick sova över på djursjukhuset och jag kom hem klockan 02 på natten. Ortopeden trodde att det skulle kunna läka utan operation, men det finns inga garantier och om det inte läker bra kan operation ändå behövas. På måndag är det återbesök och då hoppas vi på positiva besked, men oavsett vad är det en lång rehabilitering med många veterinärbesök framöver. Det är skönt att Filippa är så positiv, pigg, glad och stark samtidigt som hon har lätt för att lata sig utan att bli rastlös. Hon som alltid gillat veterinärbesök, och viftat på svansen och charmat personalen, har sedan diskbråcket blivit mycket mer tveksam för hon vill ju inte bli lämnad där utan matte. Tidigare var hon mest sällskapsdam till Anja och det var såklart roligare att vara hos veterinären då.

Det tog inte lång tid efter att vi kommit hem innan hennes glädje var tillbaka och sprudlade. Att hennes högra bakben är hennes svaga verkar inte hindra henne det minsta och det är så skönt att hon villigt rör sig även om hon mest ska vila. Mitt ♡, vilken otur, men det klarar vi!

Skrållan visar bäbisarna världen

Skrållans bäbisar växer så det knakar och idag tänkte jag att de skulle få gå lösa utomhus en stund. Skrållan är en extremt dedikerad mamma och hon vaktar ungarna så väl att jag skulle bli förvånad om någon skulle komma åt att skada dem. Den enda hon vill ha med i uppfostran av bäbisarna är Emil , som ju är deras pappa. Det var verkligen tydligt att hon ledde dem till Emil när de släpptes ut ur sin utehage av pallkragar och nättak. Sandbadande skulle de genast lära sig tyckte hon och hon sprätte även runt ordentligt och visade hur man letar mat ute i det fria. Som en riktigt ansvarsfull mor visade hon barnen i säng tidigt, men hon hade satt sig på översta sittpinnen och dit upp kunde de små så klart inte ta sig. Hon kom ner och jag vallade in dem i hundburen för annars hade nog inte de andra hönorna fått komma in över huvud taget för gud nåde den som ens tittar på Skrållans bäbisar...

Se så stora de blivit! 12 dagar gamla...

När jag kom in i hönshuset såg jag först bara dessa tre...

...men sedan såg jag Skrållan som satt och kallade...

Adilliya showar i höggräset

Den 1 juli var det dags för den första korta betesstunden i höggräset. Vi busade lite med hästarna och det var härligt att se hur de sprang ihop. Adilliya showade ordentligt med svansen i vädret, men utan hennes akrobatiska bocksprång och piruetter. Det var kanske lite väl högt gräs för sådant. Jag låter filmer och bilder tala...