Kycklingarna är utomhus

I lördags fick kycklingarna för första gången vara ute med sin mamma och gå fritt hela dagen. De var då 12 dagar gamla och det verkar vara en bra ålder för jag märkte att det var just den åldern första kullen fick vara ute med. Vilket sammanträffande.

De växer verkligen fort och är så söta! Det är verkligen kul att de är så olika med.

Mamma rider!

Mamma red lite på ridskola i samband med att jag som liten hade börjat på ridskola, men efter en avtrillning i galopp kändes det läskigt och numera tycker hon att även Malchic känns stor att sitta på.

Jag blev lite förvånad när mamma själv initierade att hon ville rida lite barbacka idag när hon kom på besök. Det gick jättebra och hon ville absolut ha bildvisning.  Jag tyckte att det blev flera riktigt fina bilder på min fina mamma och på fine Malchic förstås.

Adilliyas avelsdiplom har kommit

Idag kom Adilliyas avelsdiplom med posten och det känns lite högtidligt. Det som verkligen utmärker henne är dock hennes ljuvliga personlighet och hennes blick säger allt...

Inspirerande clinic med Perry Wood

I förra veckan hade jag förmånen att hjälpa till vid Perry Woods ridclinic i Skåne som min instruktör Ewa Angantyr anordnade. Har ni möjlighet att träna för Perry så är det verkligen något jag rekommenderar både för att det är enormt givande och roligt! Perry ser verkligen små saker som gör otrolig skillnad och han för fram det på ett hjärtligt och underhållande sätt när han blandar engelska och svenska som bara han kan. Han har haft clinics i Sverige i över tio år och måste ha språklig fallenhet för han fortsätter hela tiden att snappa upp fler ord och uttryck.

Jag tar med mig massor från clinincen såsom att höger galopp och vänster galopp är två olika gångarter och att man alltid ska vara specifik kring vilken man önskar. Att på volt lägga fokus ut från volten dit man vore på väg om man fortsatte rakt istället för att fokusera på voltens mitt är en annan grej jag tar med mig och det är särskilt värdefullt för unghästar.

Jag slutar aldrig rysa till av lycka när jag ser hur hästen speglar sin ryttare och hur millimetersmå förändringar gör stora skillnader hos hästen och dagarna bjöd på många sådana ögonblick. Att se hur ryttare och hästar bokstavligen växte framför ens ögon är fantastiskt att se och den glädje som förmedlades smittade verkligen. Jag ser fram emot fler clinics med Perry i framtiden!

Åtta små dunbollar

Av Skrållans nio ägg blev det hela åtta små bäbisar och i det nionde ägget fanns ingen kyckling. Skrållan är även denna gång en helt fantastisk mamma och jag är så imponerad av hur naturen fungerar så briljant.

Melker, Hildur och Jossi var väldigt lika som bäbisar, men denna gång har bäbisarna många olika färger och det är superroligt att se. De är så söta att jag håller på att spricka och den som liknar en pingvin är min favorit. När jag tänker efter så ser nog flera ut lite som pingviner, men jag tänker på den som är riktigt svart och knubbig :) Den gula med orange ansikte är också väldigt speciell och det ska bli så härligt att följa hur de utvecklas!

Här kommer lite bilder från idag...

Tappade handhästen

På dagens ridtur tappade jag Adilliyas ledrep mitt på ett stubbfält. Jag har löst många krångligare situationer tidigare så det var helt enkelt jag som inte fokuserade ordentligt, utan tänkte lite långsamt och plötsligt hade jag tappat henne. Allt var lugnt och hon började beta. Jag tänkte att det var väl onödigt att sitta av så jag red fram till Adilliyas huvud och böjde mig så att jag fick tag i grimman och kunde lirka upp ledrepet. Vi kunde lugnt gå vidare och jag var särskilt stolt över Malchic som var så mild för han skulle mycket väl kunnat dominera Adilliya och försvåra för oss. Det känns som att han är väldigt medveten om vad jag önskar från honom och att han går in för sin uppgift. Dessutom verkar han faktiskt lite förtjust i Adilliya när det bara är de två. Idag åt de tillsammans trots att de fått vars en hösilagehög.

Adilliya var mer framåt idag och det var roligt. Hon gick inte helt bakom hela tiden, utan kom även upp snett bakom under ett par travsträckor och det känns bra att öva på lite olika positioner. Malchic verkade inte ha några synpunkter och hon hade inga tendenser att vilja springa om. Som det är nu välkomnar jag bara energi från Adilliyas sida :)

Kycklinglycka

Igår blev verkligen en dag i kycklingarnas tecken. Efter jobbet köpte jag 24 avelsägg från lyckliga frigående blommehöns och de hamnade i den nyinköpta äggkläckningsmaskinen så nu får man hålla tummarna. Maskinen är helautomatisk och har fått mycket bra omdömen, men inget kan mäta sig med Skrållan. Hon hade börjat prata med äggen sedan dagen innan och jag tyckte att jag hörde pipande trots att det bara var dag 20. När jag försiktigt lyfte henne lite såg jag en riktigt färsk och fuktig kyckling göra en kullerbytta och det visade sig att kläckningen redan kommit igång. I morse tittade jag lite försiktigt igen och då fanns det minst tre små dunbollar under henne. Jag flyttade hennes rede till en egen avdelning i stora hönshuset och efter jobbet bjöd jag dem på kokt ägg. Skrållan visade med entusiasm och varsamhet hur man äter och jag såg minst sex stycken kycklingar komma fram från värmen under Skrållan. Vi får se hur många kycklingar det blir till slut, men jag är så glad och det känns även kul att de denna gången har många olika färger.

Skogspromenad med Adilliya och hennes kompis

Jag och Adilliya har börjat promenera ihop med grannen och hennes femårige nordsvenskvalack Loke mer regelbundet. För Loke blir det en del ridning med och det är kul att få vara med som stöd. Adilliya och Loke uppskattar varandras sällskap och är båda väldigt trygga och tyr sig till sin människa om de blir osäkra.

Igår gick vi förbi bland annat kossor, barn på halmbalar, prasslande plast, traktor och hagar med smäckra busiga unghästar och energiska föl. Hästarna piggade upp Adilliya lite när de sprallade precis bredvid, men annars var det helt lugnt.

När jag skulle hjälpa kompisen vid uppsittning lämnade jag Adilliya betande och när jag vände mig mot henne igen kunde jag inte låta bli att fotografera. Hon är var så vacker i det gröna och så duktig att jag inte tvivlade på att hon skulle stå lugnt. Jag försökte även fotografera lite i farten sen, men det gick inte så bra... Jag borde ha lärt mig att inte ens försöka utan bara uppleva och njuta. Jag vill bara dela med mig även om det behöver upplevas...

Härlig sjötur med Malchic i nallelooken

Hösten har gjort att Malchics nallebjörnslook börjat träda fram och uppenbarligen känns det också för det blev svettigt under den härliga långturen till sjön. Min underbara nalle ♡

Skrållans kycklingar har blivit riktigt stora

Skrållans kycklingar fyller 12 veckor imorgon och nu är de så stora att de börjat umgås mer med de vuxna hönsen. Flickan har fått namnet Hildur och pojkarna heter Melker och Jossi. Jag har tänkt att Melker ska få bo kvar om han funkar i flocken, men Jossi ska få flytta till en släkting som söker tupp till sina hönor. Det känns jättebra och jag hoppas att Emil ska vara snäll mot Melker.

De små har vuxit!

Melker

Hildur

Jossi

 

Farväl vackra Stina

Vackra blommehönan Stina har drabbats av en obotlig sjukdom och fick ikväll somna in. Hennes ena vinge började hänga för några dagar sedan. Hon var pigg och glad för övrigt och åt och drack så jag läste på lite om hönssjukdomar och hoppades att hon skulle bli bättre. Igår märkte jag att benet på samma sida som vingen också var försvagat och jag förstod att det inte var bra. När jag läste på förstod jag att det var mareks sjukdom och hon hade även blek kam och förstorad kräva, vilket var andra symptom. Dödligheten är nästintill 100 procent och det finns inget att göra. Att låta sjuka djur slippa lidande är oerhört viktigt och jag är tacksam över att jag fick hjälp av min mamma och hennes man. Hon hade ett härligt liv i frihet och är nu begraven i trädgården bredvid Ronja. Hon lever vidare genom sin son Melker och fler avkommor väntas om Skrållans ruvande ger liv. Vackra Stina...

Stina som unghöna i oktober 2014 med autoeffekter

Stina tillsammans med Madicken och Ylva-Li för ett par veckor sedan 

Hästarna hemma

I år kom betessäsongen igång sent på grund av vädret och först inatt har hästarna fått vara hos mig dygnet runt. Det är så mysigt att mötas av deras välkomnande gnäggningar när man går upp på morgonen!

Jaktprov är så mycket härligare än det låter

Tankar kring om jag ska ha en hund till och i så fall vilken ras är något som jag ofta svävar iväg i och efter alla överväganden och dagdrömmar så känns det som att jag nu kommit rätt. Jag är ju hundtokig, men har försökt övertala mig själv om att jag får mer tid för hästarna om jag inte har någon hund. Grand danois, mops, keeshond och dalmatiner är några av de raser som jag drömt om och just dalmatinern är avlad för att följa hästar...

Ibland är det så att det tar tid innan man hittar rätt, men när man väl gör det så känns det så självklart och man kan inte förstå att man inte kom på det från början. Så var det med Adilliya och när jag förstod att det var hon så kunde jag knappt vänta. Nu är det en jaktlabrador som ska få bli vår nya familjemedlem om allt går som planerat.

Som alltid har jag läst på massor och det började på semestern. En hund som är avlad för nära samarbete och som är mild, vänlig, trygg och har en stark vilja att vara till lags samtidigt som de har en sund kropp som orkar arbeta länge och därmed följa med på ridturer känns perfekt.

För att få insikt i vad dessa härliga hundar är avlade för bestämde jag mig för att åka till ett elitjaktprov för retrievers. Jakt är inget för en vegetarian som mig, men jaktprov är något helt annat och vid detta provet letade hundarna efter dummies så det var inga döda djur inblandade. På sikt skulle jag kanske kunna apportera vid riktig jakt, men det får vi se. Hur som helst kontaktade jag arrangörerna och erbjöd mig att vara funktionär vid elitjaktprovet. Det fanns redan tillräckligt med funktionärer men jag var välkommen som åskådare och när jag tidigt på morgonen lördagen den 22 augusti kom fram till provplatsen möttes jag av supertrevliga hundmänniskor och deras fantastiska retrievers. Jag kände mig verkligen välkommen och miljön var häpnadsväckande vacker.

När provet satte igång och första hunden gick i vattnet var jag rörd till tårar och en helt ny värld hade öppnat sig! Det var så tydligt att detta är vad dessa hundar är skapta för och jag vill vara en del av det. Samarbetet mellan hund och människa är helt otroligt och hur hunden på signal direkt vänder sig om även på djupt vatten för att på långt håll få instruktion om riktningsändring var fantastiskt att se. Trots svåra prövningar fortsatte hundarna kämpa med ständigt viftande svansar och jag levde mig in i det och blev lycklig i hela kroppen när jag såg den gröna dummien i hundens mun efter tappert letande i tuff terräng. När man ser detta samarbete känns det som att följa med på ridturer vore hur lätt som helst och jag ser fram emot att träna för jaktprov!

Det underbara vädret och den sagolika miljön gjorde det om möjligt ännu mer magiskt!

Jag har valt uppfödare och om allt går som planerat väntas valpen komma någon gång 2016...