Flög med Malchic i snön

Snön stannade inte länge men efter helgens snöoväder var måndagen underbar. Helt vindstilla med solsken, kall och krispigt vacker. På kvällen var det stjärnklart och månen lyste upp så att det inte kändes som att solen gått ned sedan länge när jag och Malchic begav oss ut. På vägen var det egentligen riktigt halt, men det var inte långt till fältet där jag tänkt rida och Malchic är så säker på foten att jag red hela vägen. På fältet var det rejält med snö och skare. Malchic pulsade glatt fram och det var en helt underbar ridtur med mycket fart. Trots snön och skaren flöt han fram i energisk och bekväm trav. Han brukar ta sig fram väldigt markbundet i trav vilket säkert är en del av hemligheten till hans otroligt mjuka trav. Jag tror att jag tidigare har skrivit om att han har många typer av trav. Nu fick han lyfta ordentligt på benen och han var full av positiv energi precis som jag så det gick undan. Så snabb och mjuk att vi flög både i traven och galoppen. Jag kan inte förklara hur, men det är sådant som ger mig ofantligt med energi och glädje! Särskilt när jag inte ridit på länge känner jag törst efter att få komma upp på hästryggen och ladda energi. Jag behöver det för att må bra och är så tacksam över mina underbara hästar!

Lille Emmett överlevde en natt utomhus i snöoväder

I lördags saknades lille Emmett när jag räknade in kycklingarna inför natten. Jag letade länge med pannlampa i mörker och snöoväder, men fick ge upp. En av Skrållans åtta kycklingar, en vit höna, blev tagen av örn för någon vecka sedan, vilket känns jättesorgligt och jag tänkte att någon rovfågel troligen varit framme igen.

När jag på söndagsförmiddagen skulle öppna för hönsen så såg jag hur något rörde sig i ögonvrån i hönsgården som står öppen och när jag såg att det var lille Emmett blev jag så lycklig och lättad. Jag lyfte upp honom och tog in honom till värmelampan i hönshuset, men han verkade helt oberörd av att han varit ute i snöoväder hela natten. Helt otroligt! Han är omkring tio veckor gammal, men ändå så tålig.

Ibland får namn en extra innebörd och jag kan inte låta bli att frångå Astrid Lindgrentemat. Emmett är ett sådant exempel. En vän bad att han som kyckling skulle få namnet Emmy och jag sade att det får bli en Emmy eller Emmett beroende på om det är en höna eller tupp. Då det visade sig vara en tupp är han en Emmett och min koppling till namnet är den oerhört starke vampyren i Twilightsagorna. Efter denna natt känns det som att han verkligen lever upp till sitt namn och Emmett betyder dessutom kraftfull eller hel.

Vintern kom med besked

Igår anlände vintern så plötsligt att man inte kunde tro att det var sant. Vi skyfflade vattnig lera från hagens uppgrusade delar och det var riktigt slabbig och höstig geggamojja, men precis när vi var klara kom de första snöflingorna och snart var det över 10 centimeter tung snö överallt. Den föll inte stämningsfullt och vackert utan intensivt från sidan och kylan var extra påtaglig genom snöns väta. Adilliyas mörka toner mot snöflingorna är verkligen vackra, men när jag fick fram mobilkameran var det mörkt. Den starka vinden och fuktiga snöns kyla kommer dock fram i bilderna. Idag var det fortsatt hård vind och snö så hästarna ville helst stå i ligghallarna och ta skydd. Adilliya fick komma in och äta extra och torka upp lite med och hon hade faktiskt blivit lite kall. Den skånska vintern är inte att leka med.

Nugget och Brunsås växer

De 16 yngsta har nästan vuxit ikapp Skrållans tre veckor äldre kycklingar. Det är så roligt att se hur de växer och många av de yngsta har helt fantastiska färger. Nugget är fortfarande mycket mindre än de andra och jag tror att hon är en flicka. Brunsås är troligtvis en tupp och han har på sistone blivit mycket lik en av sina bröder. Jag tror tyvärr att det inte är så många hönor utan mest tuppar i yngsta gänget, men jag är inte helt övertygad ännu.

Nugget har vuxit...

Här är en helt färsk bild...

...och en till

Ser ni så liten hon är jämfört med syskonen?

Brunsås har också vuxit...

Senaste bilden innan det ljusa i ansiktet försvunnit så jag är osäker på om jag kan skilja ut honom...

Härliga färger och många har bra kamouflage 

Nugget främst i bild och en till höna bakom

Fler med vackra färger. Troligen tuppar... 

Melker har blivit hönsflockens gangster

Melker, Jossi och Hildur har hunnit bli närmare fem månader gamla och särskilt pojkarna har blivit stora och ståtliga. Jossi har alltid varit störst, men på sistone har Melker visat sig vara kaxigast och han kan försöka bråka med Jossi när han galer. Han är även den som är uppe längst på kvällen och försöker förföra damer när pappa Emil inte ser på. Konstigt nog är Emil mycket tuffare mot snälle Alfred än mot den lille kaxige Melker, men han kommer till undsättning för damer som känner sig ofredade av den lille ynglingen. Det känns bra att Melker ska bo kvar här så att han kan bli uppfostrad av sin far och jag hoppas att han ska bli mer förståndig med tiden. Det är visst vanligt att hormoner gör ungtuppar mer eller mindre odrägliga. Jossi verkar dock mycket rar så det känns som att man kan lämna honom ifrån sig och lita på att han ska ta väl hand om sin nya flock.

Melker har vuxit...

Visst är han stilig och jag gillar hans frisyr med hätta

Här med Jossi i bakgrunden...

...och här med Jossi i förgrunden... 

Adilliyas helg

I lördags fick Adilliya följa med mig och Malchic som handhäst och hon tyckte att det var väldigt roligt. Det var ganska länge sedan sist och hon var pigg och glad och kom upp bredvid Malchic emellanåt, men de var duktiga och allt gick jättebra! Det saftiga gröna gräset lockade en hel del och emellanåt kom hon på att hon kunde lyckas stanna till och beta, men överlag gick det ändå bra och det blir nog bättre och bättre om jag håller fokus och inte låter det bli en vana att beta när man vill.

På söndagen blev det verkning i grönbete och det gick väl ganska bra, men det är väldigt mjukt på sina ställen så att Adilliya har svårt att hålla balansen när hon fokuserar mer på att beta än på att underlätta för matte som verkar... Jag fick säga till några gånger för hon kan inte få trilla över mig nästintill även om det inte är meningen. Nästa gång står vi nog inne så att det är lite uppstyrt även om hon mest är jätteduktig när hon verkas.

Efter verkningen blev det lite ryktning och  promenad. Adilliya var mer lyhörd i traven än hon varit på sistone och det var jättemysigt att gå och njuta av den vackra naturen med så underbart sällskap. Det blev lite bilder med...

Med vinden i håret på lördagen

Bilder från söndagens promenad 

Vad ska Stinas dotter heta?

En av de bruna har fått hätta så det är Stinas dotter och det känns härligt att jag har kvar henne och Melker efter min vackra Stina. Jag får döpa henne efter någon i "Vi på Saltkråkan", men många av namnen är upptagna.  Märta, Eleonora eller Malin kanske? Hade jag frångått mitt Astrid Lindgrentema hade hon nog fått heta Hedda.

Skrållans bäbisar har börjat bli stora

Skrållans åttlingar har hunnit bli över sju veckor och Skrållan tycker att de klarar sig själva så hon umgås mest med Alfred. Ja, Alfred och hans australorpdamer Bianca, Lovis, Alva och Gunnel har sedan ett par veckor fått flytta in i stora hönshuset hos de andra. Emil njuter av fler tjejer att ta hand om, men Alfred är inte så välkommen. Tur att Alfred är så snäll och försöker behaga Emil så det blir mer och mer avslappnat mellan dem.

Åter till Skrållans bäbisar :) Det är så härligt att se hur de utforskar världen tillsammans helt utan oro över att mamma låter dem klara sig själva. De besöker även småkycklingarna som också flyttat in i hönshuset och de passar på att värma sig vid värmelampan och äta bäbismat. De är snälla mot de små och det är härligt att kunna ha alla tillsammans!

Filippas ben läker fint

Filippa har senaste månaden börjat gå på längre promenader och hon har själv känt att hon är bra igen så hon har varit om möjligt ännu piggare än tidigare. I torsdags var hon på återbesök hos ortopeden på djursjukhuset i Helsingborg och så bra som hon mår och rör sig vore allt annat än positivt besked chockartat. Precis som väntat tyckte ortopeden att hon rör sig jättebra och helt utan hälta. Röntgenbilderna visade att frakturerna läkt jättefint och även det som inte låg helt perfekt hade börjat bindas samman igen. Otroligt hur fantastisk kroppen är!

Nu kan vi öka Filippas motion ytterligare och hon får gå på rehab också igen. Om sex till åtta veckor ska benet klara samma belastning som innan frakturen även om benuppbyggnaden tar ytterligare tid. Knölarna där det nu byggs nytt ben kommer efter hand bli mindre. Lite knölar gör dock inget så länge hon inte har ont och det är skönt att se hur pigg och glad hon är! Tänk att det faktum att hon bröt sitt starka ben, och därför stärkt det som försvagats av diskbråcket, gjort att hon rör sig bättre än innan frakturen...

Min lilla fotomodell posade såhär när jag nu på söndagskvällen ville ha en bild till detta inlägg...

Nya ridrepgrimmor

Tyglarna till Malchics ridrepgrimma har sedan länge varit sönder och jag har länge velat unna mig nya grimmor till både Malchic och Adilliya. I helgen har de invigts och de verkar passa bra. Jag köpte även tyglar i matchande färger, men jag är inte helt säker på vad jag tycker om dem. Det är tunt rep med knutar för bättre grepp och jag har ännu bara ridit med dem en gång samt lett häst med dem. Ridningen kändes mycket bättre än att leda och grimman hade även tendens att snurra när man ledde Adilliya som ville prova beta när jag hade tänkt annat. Jag får prova vidare och se vad jag tycker. Jag tyckte iallafall att hästarna var mycket tjusiga i sina grimmor och Adilliya passade väldigt bra i Malchics med.

Adilliya helt kry igen

Equiterapeuten hittade inget allvarligt, men en liten stelhet i länden mjukades upp och sedan dess har jag inte sett någon stelhet eller tillstymmelse till orenhet i rörelserna. Förra helgen var vi ute på promenad tillsammans med grannen och hennes nordsvensk igen och idag blev det lite promenad och övningar på stubbfälten. Adilliya vill alltid hitta på saker och kommer man med en grimma är hon snabbt där för att be om att få följa med. Så har hon varit även när jag tyckte att hon gick lite orent och jag tyckte att hon skulle vila. Trots att hon vill hitta på saker så känns det inte som att hon samlar på sig överskottsenergi eller blir frustrerad och det är skönt. Idag märkte jag dock att hon vilat länge och hon var piggare än vanligt och behövde påminnas lite om att inte tacklas i traven och hur man flyttar för små tryck. Det var ju verkligen länge sedan vi tränade sådant och jag är så glad att hon har energi och vilja! På sistone har vi fokuserat på lastningsträning och det har gått jättebra, men sedan har hon vilat i flera veckor på grund av att hon inte varit helt hundra och då har det bara blivit de dagliga promenaderna till och från betet. Det känns bara hälsosamt att hon är pigg på att hitta på mer och att det märks. Känns härligt att kunna komma igång med träningen igen och då ska det inte bara bli lastningsträning. Hoppas hennes energi håller i sig!

Gott skördeår

I fjol hade maskarna mer glädje av mina plommon än vad jag hade och jag minns inte att jag tog tillvara mina äpplen heller, men i år har det blivit mycket plommon och äpplen till både mig och hönsen. Äpplena håller förhoppningsvis länge i kylen och de är riktigt krispiga och goda.