lördag 27 februari 2016

Första gången i sadeln på Adilliya

Tre gånger har jag ridit Adilliya barbacka och det har gått lugnt och fint och jag tänkte att vi ska rida lite i sadel för då fördelas min vikt bättre på hennes rygg. Adilliya har inte minsta bekymmer med att få på täcken eller sadel på ryggen så det är inget vi tränat på precis mer än att hon fick ha på sig sadeln på en promenad i onsdagskväll. Hon har haft Malchics sadel en gång och provat sin egen i stallet en gång, men annars har hon nog inte burit sadel alls och nu var det längesedan.

I fredags satt jag upp i sadel på henne för första gången och det gick hur bra som helst. Vi var på ridbanan och Helena höll i när jag satt upp och gick sedan framför Adilliya som lite guide. Vi skrittade några varv åt båda håll och det gick lugnt och fint och sedan var vi nöjda för dagen. Nästa gång blir det att vi rider ute och jag siktar på att bygga vana, balans, styrka och framåtdriv ute i naturen innan vi tränar mer ridning på ridbana.


tisdag 23 februari 2016

Adilliyas tredje ridtur

Efter lördagens snö och hårda blåst var söndagen strålande vacker och jag och Adilliya gick ut på tur med Helena och Tolstoy. Adilliya var pigg och glad och när vi sprang tillsammans blev det både huvudkast och lite galopp. Hon var som en pigg travhäst som ville iväg men var samtidigt lyhörd och vi sprang i riktigt snabb trav sida vid sida. När vi gått runt lite i skogen, där jag även försökte fotografera, blev det dags att sitta upp och vi tog hjälp av en stubbe och Helena. Det gick bra och vi skrittade fram i skogen ut till den mjuka fina grusvägen. Underlaget på vägen var slätt och bra och Adilliya gick på så lugnt och fint men samtidigt energiskt och hon verkade tycka att det var naturligt. Hon kändes inte så fundersam och tycktes inte bli mentalt trött som sist. Det var en dryg vecka sedan senaste ridningen och det känns bra att låta henne smälta intrycken ordentligt emellan. Det är mysigt barbacka, men trycket fördelas bättre med sadel och nästa gång jag sitter upp tänker jag att hon ska få ha sadel.






måndag 22 februari 2016

Filippa i solen

Filippa avskyr kyligt väder och blåst och det har på sistone ofta varit en utmaning att motivera henne ut på promenad. Igår var det dock riktigt härligt väder och då såg hon till att njuta av solstrålarna till max. Även inomhus :)



lördag 20 februari 2016

13 små kycklingar blev det

Emil vill ha tillökning i hönsflocken men hans damer har inte kommit igång och värpa än. För att få fler hönor, nytt avelsmaterial och mer rastypiska individer köpte jag avelsägg från en genbanksbesättning och första hålslaget kom på alla-hjärtans-dag. På tisdagen hade en svårt att komma ur skalet och jag försökte hjälpa, men den var inte riktigt klar och jag var så rädd att jag skadat den förfärligt för det kom rödaktig vätska från hinnan vid skalet. Som jag våndades och oroade mig över den lille! Så jobbigt att inte veta vad man skulle göra. Skulle den bli bra? Hade den ont? Den betedde sig normalt utöver att den verkligen inte kom ut eller gjorde större hål på skalet. På onsdagen tänkte jag att det var bäst att se hur den såg ut för att skona den från lidande om den inte var bättre. Jag tog upp ägget och tog försiktigt bort skalbitar och sedan drog jag försiktigt bort hinnan som helt mirakulöst inte längre innehöll någon vätska utan blottade en fantastisk liten kyckling som med stor kraft sprattlade med sina ben och såg ut att vara helt oskadd. Det kläcktes en till liten på onsdagen och de var kvar i kläckaren till torsdagen då de båda snabbt smälte in med syskonen. 13 stycken små sötnosar blev det och de är pigga och glada och bor i badrummet. Idag fick en liten flytta till en familj som fått en ensam kyckling som mamman inte var snäll mot och även om jag kommer sakna den lille så känns det bra att ha kunnat hjälpa till att ge den lilla ensamma kycklingen en kompis. Jag ska få uppdateringar om hur det går och bilder och det känns roligt! Hen kommer till ett garanterat bra hem och får bli en älskad familjemedlem ♡

Här kommer första bilderna på de små...



måndag 15 februari 2016

Jakten efter den perfekta ridrepgrimman

Efter att jag länge letat runt i djungeln av bettlösa huvudlag och provat alla möjliga sidepulls och LG-bridle blev jag tipsad om ridrepgrimma av min instruktör Ewa Angantyr. En ridrepgrimma är mjuk och skön och nästan obefintlig när allt stämmer och man kommunicerar genom energi och minimala rörelser. När man behöver ta i sin häst är repgrimman dock väldigt tydlig och det är verkligen det huvudlag som jag föredrar. Mina första ridrepgrimmor och reptyglar köpte jag genom min instruktör, men när tyglarna gick sönder och det blev dags att köpa nya fanns det inte möjlighet att köpa där utan jag fick leta runt. Då grimmorna hade en speciell brun färg kunde man inte hitta nya tyglar som matchade heller utan jag fick leta efter nya grimmor med.

Jag köpte två fina ridrepgrimmor med flätad nosdel, men de töjdes ut så att de hamnade för högt upp på nosryggen och flätan vek sig ibland så det var instabilt och säkerligen obekvämt. Till grimmorna hade jag även köpt tunna reptyglar med knutar. Fördelen med tyglarna är att de är smidigare än de grövre reptyglarna jag var van vid, men knutarna var jag inte helt bekväm med trots att de behövdes för att hålla emot om hästen exempelvis ville beta och stretade emot. Om man tränar dressyr på ridbanan skulle nog de tunna reptyglarna med knutar passa bra då de är nättare, men annars föredrar jag de rejälare reptyglarna och jag köpte snabbt ett par svarta som jag använde med de nya ridrepgrimmorna.

Då grimmorna inte satt bra  tittade jag runt för att hitta riktigt bra ridrepgrimmor som de första jag hade. I dem fanns en ring i fiadoraknuten och jag tror att det är hemligheten för att få ridrepgrimmor som inte töjs. När det finns en ögla vid fiadoraknuten så blir det utrymme för den att töjas och när den blir större runt nosen åker den upp på nosryggen och blir instabil och obekväm.

Jag har köpt flera vanliga repgrimmor och ledrep på naturhasten.se och det är där jag köpt de rejäla reptyglarna med. Då jag upplever att de har bra produkter ringde jag upp och förklarade mitt önskemål om ridrepgrimmor med ring i fiadoraknuten istället för ögla för att undvika att de töjer sig. Jag beställde en svart med silver/rostfritt till Malchic och en svart med mässing samt svarta reptyglar med mässing till Adilliya och de kom hem på bara ett par dagar. De känns verkligen superbra och jag är så nöjd!

Här ser ni Malchic i sin :)


söndag 14 februari 2016

Alla-hjärtans-dag med mina ♡

Igår kom snön tillbaka och jag och Malchic var ute på en lång runda med Cilnyi och Helena igen. Underbart!

Idag blev det en barbackatur på stubbfälten med Adilliya som handhäst och det är så härligt att kunna vara ute med de två ihop. Nu när Adilliya får vänja sig vid att ha mig på ryggen känns det extra bra att hon får vara med och se när jag är på Malchic. Hästarna var pigga och glada men lyhörda även om Adilliya lockades av gräset emellanåt. Superduktiga och en riktigt mysig alla-hjärtans-dag-ridtur!

Filippa och William är också med och myser denna alla-hjärtans-dag och australorpsen Alfred, Bianca och Lovis fyller år idag. Som om detta inte vore nog för en alla-hjärtans-dag så börjar det kläckas små ljuvliga blommekycklingar i äggkläckaren i köket ♡

fredag 12 februari 2016

Uppsutten på Adilliya för andra gången

Sedan jag för första gången satt på Adilliya i söndags har vi mest gosat och tagit det lugnt. I onsdags blev det lite träning vid hand på ridbanan och Adilliya var jättepigg och hon travade glatt på volt och studsade lite busigt av glädje på sina ställen. Hon var alert och lyhörd och det var superroligt!

Idag var det dags för ridning igen och vi promenerade mot mossen med Helena och Tolstoy. Helena höll i när jag kravlade mig upp barbacka från en sten nära mossen och det gick bra. Förra gången höll ju Helena i hela tiden och vi gick bara ett varv på ridbanan så det var klart att det kändes annorlunda för Adilliya när Helena försvann till Tolstoy som gått runt stenhögen. Hon var lite fundersam över att gå fram, men med lite stöd gick vi snart bakom Tolstoy och hon hade inte bråttom eller kände att hon skulle vara nära honom utan hon gick och kände efter hur det kändes med matte på ryggen. Det var en liten nedförsbacke och jag tänkte inte på det men tyckte att hon gick väldigt annorlunda från Malchic. Det var som att varje steg kändes väldigt tydligt och var nästan lite ryckigt, men det gick strax över och det var säkerligen kombinationen av att vara så ovan vid ryttare och dessutom gå i nedförsbacke så hon bromsade lite i varje steg på ett väldigt tydligt sätt. Så klokt och ansvarsfullt! Snart gick det mer mjukt och det var så häftigt att känna hur hon funderade och gick på så fint. Det blev en kort ritt fram på den lilla vägen och sedan skulle vi vända tillbaka samma väg och det blev en tvär sväng vilket så klart blev lite krångligt med vikt på ryggen när man ska hålla balansen och svänga på stället i princip. Vi tog det lugnt och det blev en sväng och lite fortsatt ridning tillbaka, sedan satt jag av och hon fick en massa beröm och betade lite innan vi promenerade vidare hem. Man märker att hon är väldigt koncentrerad och blir mentalt trött av allt nytt så nu får hon smälta detta lite. Det var verkligen inte långt jag red utan cirka 400 meter, men att hon gick utan någon som ledde, skulle lyssna på signaler från ryttaren och dessutom i nedförsbacke och med tvär sväng var ju helt annat än att bli ledd ett varv på ridbanan med mig på ryggen. När jag satt av kändes det som den naturligaste saken i världen att hon inte skulle tycka att det var konstigt och det är en härlig känsla att känna att hon är obrydd kring min kropp trots att det är så nytt för henne. Det kan tyckas gå fort fram och känns lite overkligt tycker jag själv, men jag har verkligen inte bråttom och jag läser av Adilliya och låter henne styra. Det är en balansgång att inte öva för mycket nytt på en gång samtidigt som man vill ge tid för henne att få känna in det nya under träningen. Jag var väldigt osäker på hur dagens ridning skulle bli och det var hennes lugna och eftertänksamma sätt som fick mig att känna att hon skulle få lite tid att känna in mig på ryggen. Det känns stort för oss båda och vi har ju gjort så mycket tillsammans från marken och känner och litar på varandra så vi har en stark grund.



måndag 8 februari 2016

Vilken lycka att vara på Adilliyas rygg

Precis en vecka efter Adilliyas fyraårsdag och första gången hon fick känna tyngd på sin rygg fick jag glädjen att sitta på henne för första gången. På torsdagen hängde Helena på henne innan vi gick en liten promenad och på på lördagen hängde jag och vi gick en bit inne på ridbanan innan myspromenad.  Jag var så lycklig där jag hängde på mage över Adilliyas rygg med ena benet uppvikt för att få bra jämvikt. Det såg nog kul ut och det var häftigt att bli buren av min lilla tjej som faktiskt börjat bli stor på riktigt även om hon nog alltid kommer att vara min lilla bäbis ♡

Då det gått så bra när vi hängt och hon ju är väldigt trygg, bekväm med beröring och full av förtroende för mig och världen var tanken att jag skulle prova sitta på henne på söndagen om allt kändes bra. Efter en jättehärlig ridtur med Malchic, Helena, Tolstoy, Rebecka och Loke i strålande väder kändes förutsättningarna goda för en lyckad uppsittning med Adilliya. Vi gick som vanligt något varv i båda varven på ridbanan och sedan fick Helena hålla medan jag lade mig på mage över hennes rygg. Hon gick några steg och de stannade sedan. Hon kändes lugn och jag började kravla mig lite framåt för att kunna svänga benet över rumpan och ta mig upp till sittande. Jag är inte så smidig och kravlade på lite klumpigt, men snart satt jag där på Adilliyas rygg. Det är inte ofta jag är glad att jag inte är så vig och smidig, men att jag naturligt var lite osmidig och rörde vid rumpan med benet och gled lite hit och dit under själva uppsittningen är faktiskt en fördel kan jag tycka när man har en häst som tål det. Då blir hästen, om man förberett den väl och den klarar det, mer bekväm med beröringen och inte känslig för att alla uppsittningar ska vara likadana och perfekta utan hästen känner sig trygg på riktigt och tål att det blir som det blir utan att spänna sig eller fara i luften om en fot nuddar rumpan eller jackan fastnar lite i sadeln.

Uppe på ryggen öppnades en ny värld. Det kändes både helt overkligt att se henne från ett helt nytt perspektiv och samtidigt så naturligt och välbekant. Det var ju faktiskt en hästrygg och det är ju väldigt hemmavant även om det var min lilla tjej som jag följt sedan hon föddes och varit med om så mycket med under de nästan två år vi tillbringat tillsammans. Helena ledde oss ett varv runt ridbanan och sedan stod vi en stund och gosade innan jag satt av. Hon fick massor av beröm och undersökte nyfiket mina fötter och funderade och tog in alla intryck och det var så skönt att hon hade kvar sitt naturliga lugn även med mig på ryggen. Man märker att hon blir mentalt trött av sådana nya upplevelser, men att hon hela tiden är med och tänker och funderar känns jättebra. Nu får hon smälta detta lite med extra mycket kravlös kvalitetstid med mys, pyssel och promenader.

Lyckliga efter att Adilliya burit sin matte 

Adilliya bär sin matte