Bågskytte hemma

Precis innan påsk kom äntligen min pilbåge, pilar och koger med posten. Jag visste inte vilken båge det skulle bli utan litade på att Emil skulle hitta en bra. Jag trodde att det skulle vara en Kaya-båge i klarblått eller klarrött, men när den kom visade det sig vara en Nomad i vackra naturfärger och den matchade den stickade ulltröjan som jag köpt för att ha när jag skjuter. Helt perfekt! Kogret som Emil gjort matchade också och var verkligen superfint!

Jag har övat lite nästan varje dag och tror att det är bra för att utvecklas utan att överanstränga sig och tummen behöver nog härdas lite långsamt trots att jag oftast tejpar den. Jag har gjort ett mål av hösilageplast i soppåsar och skjuter från ganska kort håll, men pilarna åker mycket i marken så jag använder än så länge bara 3 av mina 12 pilar...

Lättridning i mossen med Adilliya

På påskaftonen var det äntligen dags att rida Adilliya igen och vi fick sällskap av promenerande Helena och Tolstoy. Vi höll till i mossen och det var jättehärligt. Då jag var borta förra helgen var det två veckor sedan sist och underlaget var inte lika plant och slätt hela tiden så det märktes att hon behövde koncentrera sig lite.

På en jämn fin sträcka sprang Tolstoy och Helena i förväg och när jag frågade om Adilliya ville trava så gjorde hon det fint och försiktigt. Jag satt först ned som innan, men tänkte att lättridning nog ändå vore skönt för henne och mycket riktigt trivdes hon jättebra med att jag hjälpte till med takten. Det är en avvägning det där med för- och nackdelar, men jag känner att lättridning blir det mycket av framöver. Jag kommer att vara noga med att växla sittben så att hon stärks på båda sidor och jag tror att det kommer bli bra! Hon har en härligt luftig trav :)

Sjötur med överlyckliga grabbar

Jag och Malchic har mest ridit med Cilnyi på sistone, men på långfredagen blev det långtur till sjön där Helena och Tolstoy mötte upp med hästtransporten. Malchic var seg tills han hörde Helenas bil och vi blev omkörda. De gnäggar alltid till varandra då och sedan var det bättre tempo på Malchic. Väl framme vid sjön var det enormt härligt med det vackra vädret och de överlyckliga hästarna som var så kärvänliga och pussades och hade massor av energi och travade och galopperade.

På hemvägen red jag och Malchic i skogen och vi övade trav och galopp med mina händer rakt ut och så stilla som möjligt inför bågskytte. Det gick jättebra och Malchic var pigg och framåt hela vägen hem. Vilken underbar ridtur!!!

En intensiv basjkirföreningshelg

Förra helgen var intensiv men väldigt trevlig och givande. På fredagskvällen gjorde jag linssoppa och quinoasallad för cirka 20 personer och kom i säng alldeles för sent för att vara utvilad klockan 03.30 då klockan ringde och jag skulle köra till basjkirhästföreningens årsmöte utanför Nykvarn.

Resan gick jättebra och det är så härligt att Filippa får följa med. Hon uppförde sig så fint och låg mest i sin hundkorg och sov. Charmen med gamla hundar och jag får passa på att njuta för snart blir det förhoppningsvis en liten vild valp i vårt liv.

Efter årsmötet blev det föreläsning av Johanna Pechmann som driver Ridterapi Novalis. Det var otroligt inspirerande att höra hennes historia och oerhört rörande hur ridterapi berör och hjälper människor utvecklas. Johannas hästkommunikation utgår från Parelli Natural Horsemanship och jag kände igen det jag lär av Ewa Angantyr. Att hästarna speglar ens energi är så sagolikt och något jag värms av varje dag med mina hästar så att höra att det är så Johanna kommunicerar i ridterapin känns så rätt. Jag önskar att alla som umgås med hästar får sträva efter och uppleva den samvaron. Johanna arbetar även med frihetsdressyr och beridet bågskytte och hon har en karisma som gör att jag önskar att jag fick lyssna till henne hela helgen och aldrig sluta. Så intressant och inspirerande och dessutom har hon ju basjkirerfarenhet. Dessutom inte av vilka basjkirer som helst utan hon har haft Malchics pappa Bistriy och har nu ett sto som heter Geijra och hennes son Barsjko som är efter Bistriy. Barsjko är visst otroligt duktig på att hoppa och hoppar höga staket om inte strömmen är på. Malchic har flera halvsyskon som är otroligt talangfulla hopphästar och kanske ska jag inte ge upp hoppet att finna en sådan sida hos honom... Kanske om han får morot...

Johanna upplever att man märker att basjkirer inte är domesticerade som andra hästar och att de är känsligare. De är inte lika förlåtande mot sparkar i sidan orsakade av oavsiktliga spasmer till exempel och behöver påminnas mer om att hästtransporten inte är farlig trots att man övat mycket tidigare. Hon upplever även att de skiftar i sinnestämning väldigt ofta och snabbt så att de kan vara osäker right brain introvert för att sedan snabbt bli självsäker left brain introvert som "räcker ut tungan" och säger "- Jag vill inte!" eller left brain extrovert som ser sig som en stjärna och ger 100%. En sak som också känns väldigt rastypisk är att hon gjort en ridterapibana i skogen åt basjkirerna då de blir uttråkade på ridbanan.

Johanna upplever att de basjkirer hon kommit i kontakt med haft mycket right brain introvert- personlighet. Det innebär att de är relativt osäkra/rädda men de håller det inom sig och reagerar inte så kraftigt på utsidan. Man kan se det på att de blir väldigt långsamma och de spänner kroppen men tenderar att frysa fast istället för att springa iväg. När hästen är i den sinnestämningen behöver den tid och repetition och det är vad som präglat min och Malchics första tid något extremt. Då kände jag inte till begreppen och visste inte vad som var rätt strategi egentligen, men jag lyssnade på och respekterade honom och tillsammans var det oändligt med tid och långsamma framsteg som blev vår väg. Om man skulle pressa en häst som är right brain introvert så kan den "explodera" när det blir för mycket och de mår inte bra av att ha sin osäkerhet och rädsla så närvarande. Johanna menar att spänningarna som blir i dessa hästar, som utåt sett kan verka lugna, lätt orsakar diffusa hältor och andra kroppsliga problem. Hon menar att denna typ av häst är svår att ha i ridterapi och även som hobby-, barn- eller tävlingshäst vore det önskvärt med mer left brain-personlighet som har självförtroende, trygghet och inre lugn. Hon visste att vi skulle ha avelsseminarium dagen efter och tyckte att det var något som man bör tänka på i avelsarbetet för att få fram bra och trygga familjehästar. Jag upplever att det finns många sådana basjkirer med och Adilliya är ett gott exempel, men det är verkligen något att tänka på!

På söndagen var det avelsseminarium med en representant från Svenska Hästavelsförbundet som berättade lite grundläggande om genetik och inavelsproblematik innan det blev intressanta diskussioner. Flera basjkirhästuppfödare var på plats och det var en givande dag som gav en massa inspiration till föreningens fortsatta arbete!

Filippas nya kläder

Det låter kanske konstigt att köpa hundkläder nu när det börjar bli varmare väder, men för Filippa som behöver hålla sig varm efter diskbråcken var det verkligen på tiden att hon fick lite nya och mer bekväma kläder. Det gröna fleecetäcket som hon brukar ha inomhus nuförtiden har hon haft i över 10 år!

Whippets har lite speciell kroppsform, men flera som gör hundkläder är specialiserade på just vinthundar och den lila fleecetröjan jag beställde från Tally Ho Whippet Wear satt verkligen som om den var skräddarsydd trots att jag bara angivit längd, bröstomfång och vikt.

Den handstickade tröjan i får- och alpackaull var noga måttbeställd och sitter också bra. Jag valde själv garn, färger och design och är väldigt nöjd med resultatet som Anki's hundkläder stickade så fint!

Ridtur med mina två ridhästar

En lycka med att ha två hästar är att kunna rida ut med vänner på besök och min ena syster har längtat sedan Adilliya kom för nästan två år sedan. I söndags var det äntligen dags för första ridturen med mina båda ridhästar och min syster red Malchic, som var mycket nöjd och duktig. Min syster har ridit honom innan, men då har jag haft fokus på honom så han fick stort ansvar genom att min syster skötte allt med honom själv och det gick jättebra. Han verkade mycket stolt!

Jag promenerade mest med Adilliya för det var en rejäl runda och hon rids inga långa stunder än. I skogen satt jag upp från ett stengärde och hon stod fint trots att ingen stod vid hennes sida som stöd. Det blev en liten trav som gick fint och sedan kom det två bilar bakifrån. Jag märkte att hon funderade lite på bilarna för det var väl ovant att jag inte var vid hennes sida, men hon kände mitt stöd från ryggen och gick så fint. Snart kände jag att det räckte för dagen och vi promenerade och joggade vidare hem bakom min syster på Malchic.

Tänk att min lilla tjej blivit så stor att hon är ridhäst!

Långtur med fotbad

I lördags var vädret helt strålande och våren kändes riktigt närvarande. Jag och Malchic var ute på ridtur med Helena och Cilnyi och det blev en lite längre tur i den underbara skogen. Det är så vackert vid ravinen och bäcken porlade friskt. Det var länge sedan vi korsade bäcken men Malchic gick utan att tveka och jag gick på spången bredvid. Cilnyi hade inte gått där innan och var lite skeptisk.  Jag är inte så frusen av mig och tog snabbt av skor, strumpor och byxor och badade fötterna en hel del. En riktig vårkänsla även om det inte var varmt i vattnet. Ser fram emot bad i sjön så småningom, snart är det vår på riktigt!

 

Första traven på Adilliya

Nu har jag nog tappat räkningen på hur många gånger jag ridit Adilliya, men det är ganska precis en månad sedan jag satt upp för första gången. När jag räknar efter var det sjätte ridtillfället i lördags :) Det blev en relativt kort tur och vi hade sällskap av Helena och Tolstoy som promenerade med oss. Jag satt upp vid stallet och red en bit innan jag satt av och vi promenerade tills det var dags att vända hemåt. Då satt jag upp igen och efter en bit började Helena och Tolstoy trava och jag och Adilliya började också trava en bit bakom. Adilliya har mycket större rörelser än Malchic och har inte samma självklara balans och låga tyngdpunkt utan är mer graciös och yvig i rörelserna och det kändes, men jag satt och följde med och det kändes bra och kul. Det kändes helt tryggt faktiskt och hon verkade inte ha några tankar på att busa till det. Hon saktade fint av när jag bad om det och hennes balans har verkligen utvecklats sedan hon bar mig för första gången! I början var hon väldigt koncentrerad på balansen och gick liksom bredbent de första stegen för att känna efter och vänja sig, men de senaste två gångerna kändes hon mer självklar redan från början. Hon har en tendens att bli mentalt trött av nya saker då hon tänker mycket även om hon utåt sett alltid visar sig trygg och lugn och hon i grunden har ett enormt förtroende för mig och människor i allmänhet.  Det känns därför extra viktigt att ge henne ordentligt med tid att smälta det nya och inte gå för fort fram trots att hon verkar helt trygg och lugn. Jag vet inte hur snabbt andra går fram och det varierar säkert, men då Adilliya är så bekväm med ryttare och utvecklas så fint tyckte jag att hon kändes redo för att prova trav och vi travade en gång till då vi travade ikapp Tolstoy och kontrollerat saktade av innan jag satt av och berömde massor. Hon var så duktig!

Bild från söndagens promenad tillsammans med Helena och Idun

Övat med Malchic inför beridet bågskytte

Redan innan jag var på kurs hade jag ridit lite med armarna rakt ut i åtminstone skritt och trav. På kursen för Emil Eriksson fick vi även tipset att rida med ett glas vatten för att försöka hålla handen så stilla som möjligt.

Det där med vatten får vi öva en annan gång, men på dagens ridtur tränade vi på att jag höll händerna rakt ut i alla gångarter på stubbfält och det gick bra. Jag låtsades även skjuta pilbåge och vrida mig efter ny pil och sådant och det gick bra. Trav är verkligen superbekvämt, men galoppen behöver vi öva lite mer för han har inte så lätt för galopp och jag behöver emellanåt hjälpa till för att hålla igång, vilket inte är så smidigt att behöva göra när man ska koncentrera sig på att skjuta samtidigt.

Jag knöt tyglarna för att inte oroa mig för att han skulle kunna trampa på dem när han springer med huvudet lågt och det var smidigt. Vi red även längs en mjuk grusväg där det nästan aldrig kommer bilar och den sträckan kändes extra bra eftersom det inte är frestande gräs där, även om han skötte sig bra hela rundan.

Det snöar i Skåne idag och jag passade på att ta några bilder från hästryggen...

På kurs i beridet bågskytte med Emil Eriksson

Sedan jag på Sweden International Horse Show i november fick upp ögonen för beridet bågskytte har jag hållit utkik efter möjligheten att introduceras för sporten och i lördags var det äntligen dags! Kursen var utanför Trollhättan så det var över fyra timmars resa enkel väg, men det var det absolut värt för vem kunde vara bättre än Emil Eriksson, som var den som trollband publiken i Friends arena och som dessutom är världsmästare?

Dagen bestod av privatlektioner och man lär sig massor av att lyssna och lära, studera, fundera och försöka ta till sig så mycket som möjligt under andras lektioner. Jag önskar att jag kunnat vara på plats redan klockan åtta då första lektionen satte igång, men då det skulle bli en lång dag bestämde jag mig för att sova till fem som jag gör på vardagarna och sedan komma iväg så fort som möjligt. Jag körde lite vilse, och var framme vid elvatiden då jag möttes av glada, varma och välkomnande människor i ett kyligt ridhus. Måltavlorna visade att det var lite annorlunda tränande i detta ridhus för tillfället och vissa hade pilbågar och pilar i fina koger på sig. Det kändes så kul att äntligen komma i kontakt med sporten som jag fascineras av och Emil var superpedagogisk och inspirerande. Han såg verkligen den elev han hade och hittade saker som fick var och en att utvecklas utifrån sina specifika förutsättningar. Samtidigt var vi så få åskådare att alla kunde vara nära och se och lära utifrån det Emil berättade och förklarade. Flera saker återkom och det vävdes ihop på ett bra sätt så jag har massor av tips som jag tar med mig hem till min egen träning.

Två personer hade sina hästar med sig och det var verkligen kul att se! Den ena fick jättebra grundövningar kring hur man jobbar med ljudkommando och lyhördhet och jag kände att kring de bitarna får man riktig nytta av min typ av ridning där det är minimala signaler och mest bara ens egen energi som hästen följer. En stor del av det som lockar mig med beridet bågskytte är strävan efter och behovet av att vara ett med hästen på fria tyglar.

Det var lite pirrigt när det närmade sig min tur och hon som hade lektionen innan var också nybörjare, men visade sig vara en riktig naturbegåvning. Jag är inte så praktiskt lagd och har ingen prestige i att vara duktig på att sikta eller skjuta, men jag är väldigt ambitiös till naturen och vill såklart vara duktig och stark även om det inte stör mig att jag missar måltavlan. När det väl var min tur blev jag så fint guidad av Emil som var lugnet själv och det kändes jättebra. Han känner verkligen in eleven och ger det som den behöver för att kunna utvecklas som bäst. Min tanke var att lära mig rätt från början och jag tänkte att mycket sedan handlade om att bli duktig på att sikta, men under kursen fick jag upp ögonen för hur mycket det handlar om teknik och känsla och att man hela tiden har saker att utveckla. På hästryggen i rörelse har man heller inte möjlighet att sikta i lugn och ro utan allt ska gå snabbt och smidigt. Det är så mycket att ta in och många detaljer att lägga på minnet och det är lätt att man lägger sig till med ovanor. Egentligen skulle jag behöva ha någon på hemmaplan som jag kan utvecklas tillsammans med, men kanske jag kan bli filmad och själv se lite fel som jag kan ändra och sedan blir det såklart kurs så snart som möjligt igen.

Under lektionen försökte jag lägga alla bra tips på minnet, men det var svårt att försöka få till de olika detaljerna och samtidigt ha en skön och avslappnad känsla. Om jag började tänka för mycket och tvivla märktes det direkt och det känns verkligen som något som är nyttigt för mig att öva på både i bågskyttet och i livet i övrigt. Det var med en positiv känsla och mersmak som min lektion avslutades och jag åter fick nöjet att se Emil undervisa andra engagerade elever.

Jag önskade att dagen aldrig skulle ta slut men när klockan var halv nio på kvällen, och ridhuset var iordningstädat från varenda pil, var det dags att tacka för en fantastisk dag och bege sig hem mot Skåne igen. Klockan var ett på natten när jag efter en otroligt rolig och lärorik dag kom hem med massor av intryck att smälta...

Pilbåge, pilar och koger beställdes av Emil direkt efter kursen och nu väntar jag bara på leverans för att få komma igång och öva.

Med Adilliya på ridtur med grabbarna

I söndags var det dags för femte ridturen på Adilliya och vi följde med Tolstoy och Helena samt grannen och hennes nordsvensk Loke. Jag promenerade mest för det var en lång runda och vi rider ju bara korta stunder nu i början. Hon hade sadel på och i skogen satt jag upp en stund. Adilliya promenerade sakta men säkert och oroade sig inte över att komma efter grabbarna som hade lite högre tempo. Hon tittade sig omkring lite grann för det var länge sedan hon gick där och det var en del stockar och stenar som dök upp i ögonvrån, men hon stannade inte utan höll lugn takt och var hela tiden närvarande med mig där uppe på ryggen. Tänk att vi är ute och rider tillsammans med de andra och att det känns så naturligt, men samtidigt overkligt...