Jag faller verkligen för min ballerina

När det gäller Adilliyas träning så tänkte jag nu efter premieringen gå över till mer natural horsemanshiplekar, men promenader är ju så trevligt och dessutom nyttigt så det blir mycket sådant...

Idag blev det en kortare promenad med fokus på tempoövergångar. Första traven blev dock väldigt snabb och Adilliya blev så närgången att hon skoningslöst (men inte alls med mening) fällde mig som en fura. Jag bara störtade ner i gräset och Adilliya verkade helt obrydd och tänkte att det var ju trevligt med picknick :-) De flesta hästar skulle bli skärrade av att deras matte föll in precis framför deras fötter, men inte Adilliya inte, hon är så förståndig <3

Efter fallet blev det jättefina övergångar och bäst blir det när jag bara tänker trav och går vid sidan. När jag efter tempohöjningen börjar springa för att hålla en snabbare trav blir det lätt för snabbt och Adilliya kommer in på mitt spår. Vi övar vidare och ryggningarna går riktigt bra nu :-) Hon är så duktig och jag föll för henne för länge sedan även om det skulle dröja tills idag innan jag bokstavligen föll ;-)

Första stubbritten för säsongen

Som man längtar till den tid på året då åkerlandskapet öppnar sig och man inte längre behöver hålla sig på grusvägarna. När stubbfälten inbjuder till att rida i bredd och hästarna får koncentrera sig för att inte rejsa och bocka för mycket i glädje och frihetskänsla. Den där frihetskänslan känner man som ryttare precis som hästarna och visst är det underbart att galoppera fram på de mjuka böljande fälten! I år har man hoppats att det soliga och varma vädret skulle göra att skörden började tidigare och redan idag var det dags :-) Vilken lycka! När jag såg att de var i färd med att skörda ett favoritfält i närheten var jag tvungen att fotografera med mobilen och smsa Helena... Trots en dag fylld med annat och otroligt tryckande hetta hann vi komma iväg till fälten innan det blev helt mörkt. Det faktum att det blev sent hade fördelen att dagens hetta hade hunnit svalna av... Hästarna tyckte att det var superkul, var pigga och bjöd på fina galopper utan att busa till det för mycket. Vilken underbar avslutning på dagen! Snart rivs stubbfälten upp och sås om så det gäller att njuta så länge det varar och det är vi bra på :-) Jag försökte snabbt fånga ett par bilder, men mobilen lyckades inte fånga fokus. Kanske ger ändå den lite trolska känslan verkligheten mer rättvisa...

Badat med Malchic

Efter flera timmars diskande efter födelsedagsfest fick Helena mig väldigt sugen på att rida till sjön och väldigt spontant bestämde vi oss för att ge oss iväg och ha bikini till hands :-) Jag glömde insektssprayet och det var en hel del blodtörstiga bromsar på vägen till sjön, men inte värre än att man kunde få bort dem och på hemvägen var det jätteskönt! Hästarna var pigga och glada och hemvägen gick rekordsnabbt inte bara för att vi tog en genväg. Det var verkligen en vacker kväll och efter alla dagar av strålande sol njöt vi av den växlande molnigheten.

Nere vid sjön bytte vi om och gav oss ut i vattnet. Malchic brukar vara tveksam när man rider ut mot vattnet och de sjunker ner en bit i sanden, men det var som att han förstod att det skulle badas och att det var skönt att få lite svalka. Han följde fint med ut i vattnet och vi gick som i cirklar där ute där han precis bottnade. Vi gick inte så långt ut att han behövde simma och han kändes inte riktigt redo för det med tanke på att han tidigare knappt velat gå ut i vattnet alls. Jag kunde tidvis simma bredvid och han är så duktig och har sådan koll på sin kropp att jag inte var rädd att bli trampad eller knuffad. Det var verkligen en underbar känsla och jag ser fram emot fler bad med min prins <3

Ingen bild på oss i vattnet, men ni får föreställa er...

Semester och födelsedag

Sedan jag gick på semester i fredags har det blivit ljumma kvällsdopp, sena frukostar och extra mys med djuren. Familj, vänner och trädgården har jag också ägnat mig åt och det är härligt!

Igår fyllde jag 30 år och tillsammans med vänner, syster och djur hade jag det underbart! Efter en härlig eftermiddag i sjön med baddrottningen Filippa som simmade för fullt blev det grillning i trädgården med hästarna betande i bakgrunden...

Här kommer lite bilder från dagen...

Trädgård gone wild

Det är mycket man vill hinna med, men vissa saker har jag inte prioriterat på sistone...

Vet inte riktigt när jag klippte gräset senast...

Spot the whippet...

Lite lättare ;-) 

Kanske dumt att kalla det gräsmatta då jag låtit ogräset invadera där avloppsrören grävts ned ;-) 

 Jag uppskattar skönheten i det vildvuxna...

Mattes hjälpredor

Att väga hö och fylla hönät är extra trevligt med sällskap och Filippa och Adilliya hjälper ofta till :-) Adilliya får äta lusern och mineraler innan hon hjälper till att städa bort hö som jag spillt. Filippa ligger gärna och spanar, går och nosar eller umgås med Nimrod...

Åter på Bråna Basjkir

Dagen efter Anja gått bort skulle jag träffa basjkirvänner i Småland och vi åkte även till Malchics barndomshem Bråna Basjkir.

Efter mina universitetsstudier flyttade jag och vovvarna till Nässjö där jag fått jobb och jag kände inte en människa. Hästarna och Tomas med familj kom att betyda jättemycket för mig och det var där jag äntligen fick utveckla min förmåga till natural horsemanship och för första gången komma i kontakt med basjkirhästar. Pilicha, Malchics halvfaster, var den första jag red och hon var den som lärde mig att bli av med reflexen att ta i tyglarna när hästen blir rädd och springer. Första gången jag såg Malchic är ett starkt minne och det var av en tillfällighet att jag fick träffa honom den där dagen. Jag hade besök av familjen och min yngsta syster Linn och Dan skulle rida med. Linn skulle rida Pilischa och jag skulle rida Pilichas mamma Kraziva. Kraziva var dock lite öm i hovarna märkte vi när vi kom ut på grusvägen, så vi skulle lite snabbt byta häst. In i stallet kommer då den vackraste häst jag sett med lång vit vinterpäls och tjock yvig man i flera färger, jag föll vid första ögonkastet. Han var ännu ung och hade inte börjat gå på så mycket turridning för han var självständig och hade stor nyfikenhet så han kunde mycket väl tycka att man inte behövde följa ledet utan söka nya stigar. Han var reserverad och mycket känslig för kroppsspråk, verkligen en häst med enorm integritet, vars förtroende man behövde visa sig förtjänt av. Jag var på Bråna flera gånger i veckan och lärde mig så mycket. Snart berättade Tomas att Malchic valt mig till sin människa och jag var så lycklig! Ridturerna var tillsammans med hundarna det som höll mig uppe och jag njöt verkligen av hur tid och rum försvann när man var med hästarna. Nässjö är väldigt regnigt, där det ligger på Småländska höglandet, men på något sätt var det alltid sol när jag var på Bråna.

Det har dröjt närmare fem år sedan jag var på Bråna senast och över fyra år sedan jag träffade Tomas och Anki då de kom ner med Malchic till mig den 25 april 2010. Att komma dit igen kändes stort och att se hur hästarna vuxit och mognat var rörande. Ledarvalacken Gerot, som var flockens trygga klippa, har gått bort och rollerna i flocken har påverkat mycket av det. Pilicha har blivit ledarsto och axlar nu denna roll på ett helt annat sätt än tidigare, då hon uppmanades att vara ledarsto, men tyckte att det kändes läskigt och var osäker. Att se hennes trygga och självklara uppsyn var verkligen en fröjd, liksom att se Malchics lillebror Mars, som vuxit upp till en maffig kille på över 150 cm i mankhöjd. Jag var med när Mars var en nyinriden ung pojke med det mest öppna, godhjärtade och samarbetsvilliga temperament man kan tänka sig. Hans uppsyn skiner fortfarande av öppenhet och kärlek, men också av en pondus som jag inte sett förut. Tänk att Malchics lillebror vuxit om honom så trots att han flaskmatades sedan deras mamma dog vid förlossningen och han hade problem med en tand så han var liten för sin ålder som unghäst. Det har han minsann tagit igen! Jag minns när jag red Mars en gång på tur och det var ovana ryttare med. Mars var nyinriden, men så mjuk och lyhörd för sätet att jag kunde fokusera på att hjälpa de ovana ryttarna. Malchic var dock mycket besviken över att han inte fått följa med och att jag ridit någon annan. Han förstod inte att jag valde att rida Mars för att jag inte ville att han skulle utsättas för någon nybörjare... Jag blev förlåten och han har inga problem med att jag ägnar mig åt Adilliya. Skönt!

Att återse Tomas och höra hans historier om hur hästarna visat vilka enorma förmågor de har att känna in människor var verkligen underbart. Exempelvis hur Malchics pappa Bistriy lagt sig ner när ryttaren fått epilepsianfall och sedan rest sig igen, med ryttaren fortfarande i sadeln, när anfallet var över. Han berättade även hur shetlandsponny-basjkirkorsningarna blivit till genom att både Bistriy och Cheba rymt från sina hagar och haft kärleksmöte i trädgården. Det är med sådan kärlek och respekt till hästarna... Jag känner mig på något sätt hemma på Bråna och jag hoppas att det inte dröjer så länge tills vi ses igen!

Hur blev det då med solen? Det skulle ju regna hela dagen och jag berättade för kompisarna att det nog bara är när jag ska rida som jag får med mig solen till Bråna... Jag ville ju inte ha någon press på mig och det såg verkligen inte ut att klarna. Tiden flög iväg och det regnade först men snart trängde solens strålar fram för att åter skina över Bråna och i mitt hjärta <3

Malchics lillebror Mars, 11 år 

Mars igen... 

Mars igen, med Pilicha och Minor i bakgrunden 

Malchics halvsyster Luna, 10 år

Pilicha, Malchics halvfaster 14 år. Mars och Pashka i bakgrunden. 

Katushka, 17 år, som är halvsyster till Pilicha. Hennes dotter Luna i bakgrunden och Mars skymtas.

Malchics halvbröder, från vänster Mars, Minor och Pashka. Minors mamma är shetlandsponny. Pashka är lika gammal som Malchic och dotter till Katushka, helbror till Luna. Katushka i bakgrunden. 

Tyvärr lyckades jag inte få någon bild på Kraziva som är 23 år, mamma till Pilicha och Katushka och mormor till Pashka och Luna.

Har äntligen hittat rätt i bootsdjungeln

Jag vill inte räkna på hur mycket alla boots som jag köpt till Malchic har kostat...men nu har vi hittat rätt :-)

I början var det Easyboot Glove som köptes in och som efter hand som hans hovar blev mindre då min hovvårdare gav honom lägre trakter än han tidigare haft, började åka av i trav och galopp. Även när hovarna slutat krympa och de satt som en smäck kunde man inte lita på att de satt kvar i galopp. Malchics hovkvalitet är exceptionell och han behöver oftast inte boots, men när man behövt har jag alltid fått lyssna efter så att inte bootsen åkt av och fladdrade i gaitern runt karleden, inte fullständig frihet att behöva lyssna efter det i en härlig galopp. Då han har så bra hovar och jag ville kunna slappna av helt så blev det ofta att jag tog av bootsen där underlaget tillät, och det är ju bra, men ändå lite omständigt. Ett par Easyboot Glove har jag dock kvar och de får en Adilliya låna.

Flera par Equine fusion boots har jag också haft och de har en mjukare sula så de påminner om gymnastikskor. De trillar inte av, men täcker hela hoven och sitter inte så tajt, vilket Malchic inte verkade uppskatta. Dessutom hade de en tendens att snurra sig.

Jag hade från flera håll hört att Renegade-boots skulle vara jättebra och när Malchic nu framåt sommaren var lite öm och åter behövde boots så inhandlades ett par. Hans bakhovar klarar det mesta så jag har bara på framhovarna än så länge. Både jag och Malchic är supernöjda och det är en fröjd att susa fram i galopp med boots utan att behöva lyssna efter ljudet från boots som dinglar runt karlederna. Man kan därför rida hela rundan på både stickig grusväg och mjuka sköna vägar utan att behöva ta av och på boots och det är en härlig frihetskänsla!

Söndagssjötur i rasande tempo och med hundinslag

Efter allt pyssel med Adilliya på lördagen var det dags för Malchic att rastas ordentligt igår och vilken ridtur det blev :-) Tolstoy och Helena tog hästtransporten till skogen där vi möttes och red ner till sjön. Hästarna var verkligen pigga och bjöd på härliga galopper och fina travsträckor. Vädret hade slagit om så det var inte så fasligt varmt och inte så mycket insekter, vilket vi alla njöt lite extra av.

Nere vid sjön mötte hundarna upp oss och Nimrod och Tolstoy kämpade om vem som kunde busa mest på stranden :-) Jag höll i Malchics rep för annars hade det nog kunnat bli för livat... Riktigt kul att se Tolstoys superbusiga sida för han är ju samtidigt så snäll även om han kan vara lite okoncentrerad... Önskar att jag fångat lite bilder på det för han är verkligen vacker när han showar!

Trots en extra lång paus vid sjön tog jag och Malchic rundan på rekordtiden fyra timmar och fem minuter. Den brukar ta fem timmar annars, men vi hade verkligen bra tempo och travade dessutom nästan hela vägen hem från skogen. Både Malchic och Tolstoy har riktigt bra kondition nu och de var inte ens särskilt svettiga. Det var verkligen en superhärlig ridtur och alla fyra njöt i fulla drag! En extra bonus att dessutom umgås med vovvarna :-)

Premieringen

Hon fick 40 poäng!!! Det hade jag aldrig vågat hoppas på och dessutom var domaren påläst på rasen vilket kändes jättekul!!!

Dagen började tidigt med ryktning, borstning, tvätt och pälsglans. Trots att jag aldrig tvättat Adilliya tidigare var det inga problem att med svamp dränka henne i vatten. Hon var så nöjd med att fixas och tuggade glatt i sig hö medan jag gnuggade och höll på. Så gav vi oss iväg till fots till visningsplatsen och det gick jättebra! Adilliya var jätteduktig trots alla nya hästar och allt. Då hon bara är två år behövde hon inte mätas, men jag tycker ju att det är intressant så de mätte henne ändå och hon var 145 cm. Det blev en del väntan innan det blev vår tur och det var långtråkigt så Adilliya visade vilken talang hon har för spansk skritt, hon är så söt <3 Det största problemet under förberedelserna var nog att jag inte provat min klädsel ordentligt innan så den vita skjortan var för kort för jeansen som bara ville kasa ner. Jag band fast repgrimman som skärp och det blev riktigt bra, men lossade mitt under visningen så till nästa år ska jag verkligen se till att ha bra kläder så att jag inte behöver klippa bort mig från alla bilder och oroa mig för hur jag ser ut...

Så var det vår tur och vi gick in i ringen och ställde upp framför domaren. Hon stod relativt fint och duktigt och sedan var det dags för skritt fram och tillbaka och därefter trav. Energin var på topp och det blev lite galopp med... Vilket jag sedan förstod kunde bero på att kompisen var åt det hållet. Hon sprang fint tillbaka och skötte sig fint tills vi skulle ställa upp framför domaren igen. Då började hon krångla på ett sätt som jag aldrig sett tidigare och hon ville inte alls stå stilla. Jag fick sedan veta att Cilnyi hade varit upprörd över att Adilliya sprungit iväg från henne, så det var nog det som gjorde Adilliya stressad. Jag försökte lugna henne och samtidigt få henne att lyssna och snart var det klart och man fick veta att hon gått vidare till att tävla om best in show.

Så var det Cilnyis tur och Adilliya fick vara kvar i ringen för att lugna henne så vi skrittade, travade och stod stilla igen och det var jättenyttigt för då var inte matte nervös längre och vi sprang jättefint. Cilnyis kritik lästes upp och hon fick sina poäng. Jag meddelade att jag inte hade för avsikt att stanna till eftermiddagens best in show och domaren respekterade det och läste upp Adilliyas kritik och poäng. Hon berättade även om basjkirrasen och det var en fröjd att höra hur domaren var insatt i vad som eftersträvas hos basjkirer. Hon berättade bland annat om deras gångarter som ska vara mjuka och behagliga och när hon berättade om Adilliya sade hon att hennes trav verkligen kändes inbjudande att rida :-)

Poängen blev alltså hela 40 poäng med 9-8-7-8-8.
Kritiken löd:
Typ: Välutvecklad. God harmoni med långa linjer. 9
Huvud, hals och bål: Bra framparti, välmusklad bog. Gott djup, något öppen bål, välformat kors. 8
Extremiteter och rörelsernas korrekthet: Harmoniskt betade. Marktrång fram. 7
Rörelsemekanik i skritt: Avspänd, taktmässig. 8
Rörelsemekanik i trav: Taktmässig med god spänst. 8

Det innebär att hon blev klass 1 och fick hederspris. Det blev en liten miss i sekretariatet och vi fick diplomrosett och diplombuckla för någon hade väl missat att hon bara är två år. Det löste sig dock och vi fick byta. Alla funktionärer var supertrevliga och det var verkligen ett trevligt evenemang!

Det var Adilliyas temperament jag föll för och i mina ögon är hon så klart jättevacker, men att höra dessa fina ord om hennes exteriör och gångarter gör mig verkligen jätteglad och stolt! Vill även gratulera de stolta uppfödarna :-)

Honungsmjölk för själen

När saknaden till Anja är som starkast är det som honungsmjölk för själen att komma upp på Malchics rygg. Det smeker, värmer och när mitt inre på ett alldeles särskilt sätt <3
Igår var det sagolik galopp i mossen och idag fångade jag lite bilder på utsikten från hästryggen mellan flera fina galopper och långa mjuka travsträckor...

Förberedelser inför premieringen

Jag och Adilliya har de senaste veckorna övat ganska mycket inför premieringen på lördag. Att vänja sig vid träns gick över förväntan och svart repgrimma och ledrep inköptes för att matcha även om man inte får ha det under själva visningen. Pälsglans har också köpts in trots att hon redan glänser som en stjärna i solen och man ska visst även tvätta hästarna innan visning. Adilliyas man har fått vackra röda toner som troligtvis kommer av solblekning och tro det eller ej, men det känns som att hon på riktigt började fälla sommarpälsen igår!?!?! Norrländskan vill vara säker på att vara redo för vintern i tid :-)

I tisdags fick vi tillsammans med Helena och Cilnyi utställningsträning av en granne. Supergulligt av henne och mycket lärorikt! Adilliya var inte riktigt med på travövergångarna och att stå stilla var jättesvårt för man vill ju klia och umgås istället för att stå stilla och ha tråkigt...

Igår gick vi tillsammans med Helena och Cilnyi till premieringsplatsen och det gick jättebra! Adilliya var extra alert inne på området, men samtidigt sitt underbara trygga jag och vi travade jättefint på sandplanen :-)

Det känns som att det var en perfekt final på förberedelserna trots att jag gärna övat med träns något mer... Jag försöker verkligen att se det som en nyttig övning och rolig grej, men jag gillar inte tävling och bedömning utan blir lätt nervös så jag får påminna mig själv. Det är så mycket regler och traditioner och kläder, skor och nummerlappar ska man också fixa utöver att hålla koll på hur man ska gå och stå och hålla tyglar. Det känns som att läget är ganska stabilt för det viktigaste är ju att vi har roligt på vårt lilla äventyr och det ser jag fram emot! Här kommer lite bilder från besöket på premieringsplatsen igårkväll...