William bra igen efter skador

William har verkligen haft otur för inte nog med att han har den kroniska njursjukdomen som hålls i schack med specialfoder, han har dessutom varit i kattslagsmål kan man tro. En natt kom han hem med svullnad på ett framben och en blodrispa på ena örat. Jag kände igenom honom och han verkade inte ha ont, men sov jättemycket och åt knappt. Med tanke på hans historik var jag snabb med att åka till veterinären och det var varbölder i frambenet som tömdes under operation och två drän sattes in. Han kom hem dagen efter och veterinären försökte lugna mig men jag var så orolig över hans bristande aptit. Efter flera veckors oro, vilket kändes som en evighet med flera återbesök, återkom aptiten och han blev piggare igen. Han hade en dipp igen då han inte mådde bra och höll sig borta. Det kändes som att han visste att jag skulle hålla honom inne om han väl kom in. Snart var han dock bättre och blev sitt vanliga otroligt sociala jag som var med när man pysslade ute och följde med på hundpromenaderna. Han var även glansigare i pälsen och tog råttor på löpande band igen. Min älskade Will. Jag har aldrig älskat en katt så eller oroat mig för en katt på det sättet. Han har ätit mat som en häst och jag njuter varje gång jag får fylla på hans skål ofta, men när jag börjar byta ut för att vara säker på att det är så nyupplagt och gott det kan bli så kryper oroskänslorna i magen. De senaste dagarna har aptiten varit sämre och jag är hela tiden beredd på att rådfråga veterinär. Det finns en ännu godare mat att ta till om det skulle behövas, men man får inte börja med den hur som helst för då hade han redan ätit den. Även om aptiten lugnat sig lite är han nöjd, glad och social och han myser i soffan bredvid mig just nu. På kvällarna och nätterna är han oftast i sängen tillsammans med mig och hundarna. Will är helt underbar med hundarna och jag avslutar med ett par bilder.

Skogspromenad med vovvarna i helgen

I lördags åkte jag och vovvarna till skogen. Det var jättemysigt och vovvarna njöt i fulla drag. Mojka tar ut svängarna en del och det fanns en massa intressant att lukta på, men vi satt även på en stubbe och tog det lite lugnt. Filippa är världens bästa föredöme när det gäller avslappning.

Mojka växer i bilder

8-19 veckor

6 veckor

8 veckor

8 veckor

8 veckor

9 veckor

10 veckor

11 veckor

14 veckor

15 veckor

16 veckor

17 veckor

18 veckor

19 veckor

Mojka hjälper till med hagen

Hästarna är på bete hemma hos mig och de betar sig snabbt framåt på strippbete vilket gör att man får flytta trådar ofta och Mojka hjälper glatt till. För precis en vecka sedan såg det ut såhär.

Med Mojka på kanotäventyr

Förra helgen var jag med familjen på kanotutflykt med övernattning. Vädret var inte det bästa och Filippa var hos dagfamiljen, men Mojka följde med. Så himla duktig hon var! Hon var framför mig i kanoten och var helt trygg. Hon smakade på vattnet och var nyfiken men snart låg hon och sov på liggunderlag. Det var andra människor vid de rastplatser vi åkte till och upptaget i vindskydden. Vi hade bara tält för två, men hittade ett vedförråd som iallafall gav tak i regnvädret. På söndagen var vädret bättre och det var verkligen en rolig helg! Det kan Mojka intyga :)

Foton på Adilliya i hagen

I lördags flyttade hästarna till mina hagar så det är mer bete för dem och vinterdagen får vila ett tag. I fredags tog jag lite bilder på Adilliya i vinterhagen i det vackra vädret. Jag är väldigt förtjust i bilden på henne och Idun. Sådana sötnosar!

Bilder från Mojkas första kollo

När jag behövde vara tillbaka på jobbet efter 7 veckor med min lilla bäbis fick hundarna vara på kollo hos mamma och Dan i tre dagar innan de började vara hos vanliga dagfamiljen. Jag fick härliga bilder på Mojkas och Helge vid hundbadet och rapporter om att Mojka simmat och spontant apporterat i vattnet. Så stolt hon ser ut där i havet min lilla stjärna ☆

Morgonpromenader

Vardagsrutinerna är igång efter semestern och morgonen möts i en härlig morgonpromenad med Filippa, Mojka och ofta även Will. Jag slås av skönheten varje morgon och igår tog jag fram mobilkameran.

Med Malchic på stubbfält

Mojka får massor av min tid och hönsens hönsgård och många kyckligar tar också mycket tid så hästarna vilar mest utöver promenader till och från betet varje dag. Det var nog nästan 2 veckor sedan jag red senast och att unna sig att komma ut med Malchic på stubbfälten utanför hagen var underbart. Himlen skimrade i rosa och Malchic var ljuvligt mjuk, följsam och pigg utan att det blev bus. Undrar hur många hästar som kan vila så länge och sedan kunna komma ut på stora stubbfält och vara så lyhörd i alla gångarter på långa tyglar och i bara repgrimma. Jag är så lycklig över att ha de mest underbara hästar jag kan tänka mig!