måndag 23 februari 2015

Långtur med Malchic och vänner

Igår hade ruskvädret dragit förbi och vi fick ganska trevligt väder under vår planerade långtur. Jag och Malchic gav oss iväg innan elva och mötte upp Helena och Tolstoy vid sjön där vi fortsatte mot skogen med travspåren. Där mötte vi upp ytterligare en kompis och hennes häst och vi hade en jättehärlig ridtur. Sanden i travspåren ger riktig styrketräning och vi var ute i sex och en halv timme, men Malchic var så pigg och glad hela tiden. Han hade ovanligt pigga steg på hemvägen och jag tror att vi båda lyste av glädje, trots att jag hade skav av strumporna och inte hade fått med mig någon picknick. Det är sann glädje för mig att få använda kroppen och uppleva underbar natur i härligt sällskap! Jag red inte mer än halva tiden och några vi mötte undrade om jag verkligen skulle springa tillsammans med hästen och inte sitta på. Det är ofta man får sådana kommentarer och jag förstår inte varför det skulle vara konstigt att promenera med hästar, men förklarar glatt att vi är ute i många timmar och att det är teamwork. När man är ute med unghästarna får man förklara att man inte rider på bäbisar, men egentligen skulle man inte behöva några särskilda förklaringar utan det borde vara lika självklart att kunna promenera med sin häst som med sin hund.





söndag 22 februari 2015

Melodifestivalen med Adilliya

Igår var det verkligen ruskväder och då känns det extra viktigt att Adilliya får i sig mycket extramat så jag och Filippa gick till stallet strax innan åtta på kvällen och satt på en halmbal och tittade på melodifestivalen i mobilen, medan Adilliya åt. Det var riktigt mysigt och vi höll oss varma trots den isiga vinden som ven utanför. Adilliya njöt av sällskapet och nosade nyfiket på Filippa, som myste i sitt tjocka täcke i mitt knä. Mina älskade tjejer <3

Promenad och förvänd öppna trots ruskväder

Det var riktigt ruskväder igår, men Adilliya hann få en trevlig promenad tillsammans med Helena och Cilnyi innan det regnade och blåste allt för mycket.

Malchic fick senare på dagen följa med till ridhuset och där fick han först leka lite med Cilnyi och sedan övade vi mest på öppna och förvänd öppna från marken. Det var länge sedan vi övade på förvänd öppna, men det gick jättebra och det känns verkligen kul att han tycker om att göra sådana nyttiga övningar. Man blir sugen på att börja öva det uppsuttet...

söndag 15 februari 2015

En blåsig söndag

Det har blåst ordentligt idag, men jag låter mig inte påverkas så mycket. Jag och Filippa gick en ordentlig promenad med inslag av höga benlyft som är nyttigt för hennes bålstabilitet och därmed ryggen efter diskbråcket. Hon har varit hos mamma och Dan i flera dagar så det var extra mysigt att ha henne hemma igen och njuta av hundpromenad!

Därefter blev det en promenad med Adilliya och vi gick genom passager som hon tycker är lite svåra. Det gick bättre än förra gången och det var bara inför språnget över diket som hon behövde övertalas lite. Hon var pigg och glad och kanske gjorde blåsten henne lite extra livlig. Det var en jättetrevlig och mysig promenad!






Sist ut var Malchic och vi red i mossen där han inte varit på länge. Han var jätteduktig och det var först när en granne kommenterade att det såg skönt ut att kunna vara ute och rida på en lugn häst trots blåsten som jag förstod att det inte är så självklart. Han uppförde sig trots att vi red förbi många hästhagar med busiga hästar. En liten busvändning blev det i en galopp, men det var bara att be om en ny galopp efter att vi gjort en liten volt. Man märkte att han gärna busat till det, men jag höll honom i trav för att inte be om tokgalopper när han var som mest framåt. Det kändes som en bra strategi och det var en jättetrevlig ridtur!

Smällande avspärrningsband ger uppståndelse

Igår när jag kom till stallet efter en heldag på kurs var det stor uppståndelse i hagen. Alla basjkirerna sprang runt och var riktigt rädda för avspärrningsband som fladdrade i trädgården på andra sidan vägen där de grävt med stora maskiner under dagen. På dagen hade det inte varit så farligt, men när vinden tilltog och ljudet från de fladdrande banden slog kraftigt i omgångar var det riktigt obehagligt tyckte de. Jag började med att jag med stort lugn gick bort i den del av hagen som var närmast det obehagliga och hästarna försökte våga följa med, men så blev det läskigt och de kastade sig runt och fortsatte stressa upp varandra. Stämningen var så orolig att trots att Adilliya ville komma fram till mig så kände hon sig trängd av de andra som nyckfullt svängde runt och var helt till sig.

Jag tänkte att jag kunde gå med Adilliya och Malchic och titta på det som skrämde dem så skulle de kanske kunna lugna ner sig och jag började med Adilliya. Det är nog ovanligt att man i en helt uppstressad situation tar ut en treåring i mörker för att bekanta sig med slående avspärrningsband i rejält blåsväder, men jag känner ju min tjej. Jag tänkte även att det var lite praktiskt för hon äter extra lusern och hösilage varje dag så då skulle hon kunna stå inne och äta sedan när det var dags för Malchic.

På med repgrimma och reflexer sedan gick vi ut på grusvägen. Hästarna var ju riktigt uppstressade och det starka ljudet och fladdrande banden gjorde i den situationen Adilliya osäker, vilket var helt naturligt. Det är ju inte ofta hon blir rädd så jag tänkte att det var ett bra tillfälle att se hur vår relation klarar sådana situationer och bygga förtroendet ytterligare. Att gå på vägen bredvid gick bra även om hon var spänd. Jag bad henne följa med mot avspärrningsbanden och hon följde, men emellanåt blev det för svårt och hon ville snurra och backa. Vi övade på att hon skulle följa och inte backa eller snurra och trots att hon var rädd så lyssnade hon och jag tror att min tydlighet när jag svarade på hennes reaktioner, men snabbt och lugnt gav eftergift när hon lyssnade var jättebra. Hon kunde beta på gräsmattan trots att de andra hästarna i hagen fortfarande var oroliga och vi gick sedan bort en bit på grusvägen där hon snabbt kopplade av helt innan vi gick tillbaka förbi avspärrningsbanden och in i stallet där hon fick stå och äta medan jag tog ut Malchic. Malchics reaktioner var mycket lika Adilliyas även om de inte var lika kraftfulla för han har ju mer livserfarenhet och har gått igenom mer med mig. I sådana här situationer kommer dock hans osäkra sida fram och man förstår att han egentligen skulle behöva ett riktigt ledarsto som kunde ge honom trygghet när inte jag är där. Tur att han har Tolstoy i alla fall...

Min plan fungerade och när Malchic var tillbaka i hagen lugnade de sig och slutade springa. När jag mockat, pysslat med hönät och vatten samt släppt ut Adilliya igen var det dags för kvällsmat. Det märktes att oron inte var helt över och avspärrningsbanden smällde fortfarande. Hönätet som var aningen närmare det läskiga vågade ingen äta av... Jag funderade på hur jag skulle kunna lösa det, men sedan lockade jag på Adilliya och det är klart att min coola ballerina vågade äta där när jag visat att det inte var farligt <3

fredag 13 februari 2015

Ett värmande gnägg i morgonmörkret

I morse när jag var ute och sprang i mörkret skymtade jag i pannlampas sken Adilliyas mörka siluett i hagen på hemvägen. När jag då kärleksfullt yttrade något till min lilla ballerina svarade hon med ett ömt, lågt gnäggande som svar och jag blev alldeles varm i hjärtat <3 Det var svårt att hålla sig från att stanna och gosa, men duschen och jobbet kallade.

torsdag 12 februari 2015

Malchic är mer trygg med främmande hästar

Malchic är uppvuxen i en stor flock där nykomlingar var sådana som föddes in i flocken och han såg inte många andra hästar under sin uppväxt. När man stötte på hästar i hagar eller på ridturer blev han orolig och det hände inte ofta förrän vi flyttade till Torna Hällestad utanför Lund. Där fanns massor av hästar och han vande sig fint vid att få möte på ridturerna. Att rida tillsammans med andra hästar som han inte känner har också fungerat bra, men han skulle ha röd rosett i svansen för han vill inte att någon går nära bakom honom.

Igår var vi i ridhuset tillsammans med Helena och Cilnyi och då var en granne där och tränade riddarövningar med svärd och allt. Hon och hennes häst är väldigt samspelta, lugna och harmoniska och Malchic stressade inte upp sig det minsta. Även Cilnyi kände den behagliga atmosfären och det var jättebra träning.

På hemvägen tänkte jag på hur mycket Malchic har utvecklats och jag blir helt varm och rörd. Han är så mycket mer trygg i sig själv och trots att han alltid sett mig som sin människa och litat på mig så behöver man lita på sig själv för att kunna njuta av sann trygghet.



Ridtur i dagsljus en vardag

Visst är månljus magnifikt, men jag gläds ändå av att dagsljuset gör en sällskap allt längre del av dagarna. I onsdags var det premiär för att hinna rida i dagsljus efter jobbet och det var riktigt härligt! Vi red på stubbfälten och Malchic var pigg och glad. Han blev lite busig i någon galopp, men lyssnade fint och trots att han kändes som en ivrig islandshäst emellanåt kunde han snabbt koppla av och skritta riktigt avslappnat på hemvägen. Ursäkta suddiga bild, men jag gillar effekten av vinden i manen...




Vem blir egentligen svettigast när Adilliya löshoppar?

Adilliya är alltid mån om att följa med ut på saker och det har blivit både promenader och ridhusbesök. I måndags blev det löshoppning igen och hon började förstå det där med att man driver henne bakifrån. Det gäller att försöka tajma så att hon är efter Cilnyi för hon känner sig obekväm med att Cilnyi driver henne framför sig, vilket hon gör när hon får chansen och så snabbt som Cilnyi springer kommer hon snabbt ikapp även om det började bra.

Det kändes jättebra att Adilliya förstod när man drev bakifrån och hon bjöd på något fint hopp och härliga bocksprång, men Cilnyi kom snabbt ikapp så på slutet fick de hoppa lite en och en. Då fick jag ta av mig jackan och springa före ett par varv. Då skiner hon upp och hoppar glatt efter i galopp. Hon är ju väldigt snäll, men jag känner ändå att jag vill ha lite koll bakåt så att hon inte kommer för nära och landar på mig eller något. Hon vill ju gärna vara nära och är så ung och växer så det är inte så lätt att ha koll på sin kropp, men det kändes jättebra och hon var rädd om sin matte. Det är nog inte många som skulle springa och hoppa hinder framför en lös unghäst som skulle kunna busa till det. Jag tror att löshoppningen gör Adilliya gott och hjälper henne att få bättre kroppsuppfattning. Det är väldigt låga hinder så det handlar mest om koordination, att röra på sig och ha roligt! Så till svaret på rubriken... Adilliyas varma vinterpäls i det milda vädret gjorde henne riktigt svettig av löshoppningen och jag blev faktiskt inte svettig trots att jag sprang nästan lika mycket ;-)

Svetten syns inte så väl på bilden och hon torkade fint på hemvägen

torsdag 5 februari 2015

Bett igen inför premiering

Jag har ju helst inte bett i munnen på hästar, men för att Adilliya ska känna sig riktigt bekväm med det vid utställning och premiering är det viktigt att hon får vänja sig. Det var länge sedan senast, men hon var mer villig att få in bettet i munnen och hon fick en morotsbit direkt efter för att få positiv association. Det var dock inte lätt att tugga morot med bett i munnen tyckte hon, men det är kanske också något hon kan vänja sig vid.

Jag köpte ett visningsgrimskaft i läder och mässing vid Stockholm International Horse Show och det blev invigning av den. Den har två kedjor så att man fäster en i varje bettring och det verkade smidigt, men kedjorna är så långa att de kan komma in i munnen på henne så vi får se om vi vänjer oss och får in en bra teknik. Det känns smidigt med grimskaft istället för tygla, men vi får prova oss fram. Redan när jag köpte visningsgrimskaftet förstod jag att jag skulle behöva köpa ett nytt träns till Adilliya för tränset måste ju ha mässingsknäppen så att det matchar och dessutom känns det som att Adilliya kommer att bli superfin i svart med mässing. Jag tror att jag har hittat ett perfekt som man dessutom även kan använda bettlöst och det känns ju bra! Vi får se hur det blir, men än så länge övar vi med det gamla.

Adilliya var väldigt följsam och vi promenerade bara runt lite i ridhuset och travade lite grann innan vi promenerade hem tillsammans med Helena och Cilnyi.






måndag 2 februari 2015

Fjäderlätt kontakt med det nya repet

På långturer går jag långa sträckor och Malchic gillar att gå bakom och ofta jättesakta. Jag har reptyglar som jag lätt knäpper om till redrep, men det är inte så långt och det är ganska tungt i längden när man går flera mil. Jag har tänkt att Malchics dragning mot mig skulle bli större om jag hade ett längre rep och tidigare hade jag ofta ett enkelt lasso om halsen på honom vilket gick jättebra, men nu har jag hittat något ännu lättare och smidigare.

Repet kallas "featherline" och är jättetunt, lätt och smidigt. 7,2 meter långt är det och man får en känsla av frihet som att det knappt finns samtidigt som man har tryggheten med ett ordentligt rep om det skulle behövas. Det går smidigt att packa ner i fickan när man inte använder det och jag valde en färg med invävd reflex, som känns jättepraktisk i vintermörkret.

Det invigdes i lördags då jag hade det när jag gick med Malchic till ridhuset och det var verkligen revolutionerande! Jag kunde gå på i rask takt och när Malchic kom långt bak travade han gärna ikapp för han kände ju själv att han var lite väl långt ifrån mig. Repet var dessutom så lätt och det gav verkligen en bra känsla. På hemvägen travade vi hela vägen och var tillbaka på bara tio minuter och det var verkligen smidigt att bära på repet när man hade hästen bredvid sig trots att det är många meter rep man då bär på.

På söndagen gick jag med Adilliya till skogen igen och då fick hon också prova featherlinen, vilket gick jättebra. Det ger verkligen en härlig känsla av lätthet och frihet. På söndagskvällen hade jag och Malchic den med oss på en längre ridtur och jag har en känsla av att jag inte kommer att ge mig iväg med hästarna utan featherlinen framöver...