En helt fantastisk helg på Friends arena

Jag har verkligen levt, andats och drömt om hästshowen hela helgen! Jag har träffat otroligt mycket folk och massor av människor har fått lära sig mer om basjkirhästar. I vår monter kunde besökarna vinna turridningar genom att vara med i en frågesport och genom att köpa tidningar som fungerade som lotter och både tidningarna och svarsblanketterna tog slut idag. Intresset var verkligen stort och jag kan inte ens gissa hur många som varit med och tävlat så det blir kul att höra resultatet. Mush och Karelin turades om att stå i vår box så de var där varannan dag och de var superduktiga! Särskilt Karelin var makalöst social båda dagarna och hade huvudet ute och pussades och kelade för fullt.

Supergosige Karelin, bara fyra år men lugnet själv! Han verkligen njöt av kel och pussar från barn och vuxna. 

Jag kunde inte heller låta bli att gosa...

I montern bredvid fanns Svenska Kiger & Mustangföreningen och vi slogs verkligen av hur lika våra hästraser är. Tanken på hur de lever och på att Disneys Spirit handlar om Kigermustanger gav mig tårar i ögonen och en så stark känsla i hela kroppen. Idag såg jag dessutom deras uppvisning i paddockprogrammet och det var jättebra. Det var så härlig stämning mellan oss som var i montrarna och jag hoppas att vi träffas igen! Mest kommer man så klart att saknar vännerna från egna montern för vi har verkligen haft riktigt kul, trots att det varit långa intensiva dagar med för lite sömn och mat.

Utöver all tid i montern fick jag igår möjlighet att representera föreningen vid Svenska hästavelsförbundets halvårsmöte, vilket var väldigt intressant och avslutades med att vi tittade på tävlingen årets kallblod. Det var riktigt kul att se de vackra hästarna visas och både publikens vinnare nordsvenskhingsten och domarnas vinnare shirestoet var mycket värdiga vinnare även om jag trodde på ardennerhingsten som var rödskimmel. Apropå ardenner så visades film på hur man visat åtta ardenners på bredden vid premiering i Bollerup och det var enormt imponerande att se hur de fästes tätt bredvid varandra och visades i både skritt och trav. Där gick mormor med döttrar och dotterdöttrar fint på rad utan att någon lade ett öra bakåt eller något och det var en fröjd att se hur samspelta de var.

Apropå saker som  imponerar var det extremt trångt på framridningen och voltigehästen sprang mitt bland körekipagen från Wången, en pampig dressyrhäst, fjordingar med stor vagn och en massa andra.

En dålig bild, men man anar hur trångt det är på framridningen...

Det har inte blivit så mycket tittande på det som händer i stora arenan, shopping i mässan och sådant som besökarna ägnar sig åt, men att vara lite backstage och i kulisserna samt insupa atmosfären samtidigt som man fick luncha till ett kürprogram och äta middag med utsikt över framridningen och storbildsskärmar över hoppstjärnornas stora finaltävling och skymta kändishoppning någon kväll passar mig perfekt. Jag försöker att inte tänka på den hästhantering som jag önskar skulle upphöra och hur jag önskar att hästar fick leva. Ibland får man fokusera på det positiva och försöka sprida sitt budskap bara genom sitt sätt och att vara vänlig och varm. Jag är inte den som försöker omvända människor som inte själva är öppna...

Nu ligger jag i nattåget på väg till Lund där jag är framme vid halv sex och ska gå direkt till jobbet. Det har inte blivit mycket sömn i helgen för showen är mellan nio på morgonen och elva på kvällen och det tar en stund att ta sig till och från den fantastiska basjkirvän som jag fått sova hos. Får se om jag drömmer om hästshowen i natt igen, men det gör inget för det är bara trevligt :)

Sweden International Horse Show I Friends arena

Igår började den enorma Sweden International Horse Show i Friends arena och innan lunch idag bar det av dit med tåget direkt från jobbet för att vara på plats i Svenska basjkirhästföreningens monter. På morgonen hade jag inhandlat fem kilo snickers för att ha i montern så vandringsryggsäcken var välpackad... Resan gick bra och det var en fantastisk dag med underbara människor och hästar. Mush, en 17-årig basjkirvalack som jag haft nöjet att rida på turridning på Basta Basjkir för något år sedan, var vår rasrepresentant på plats och han var en stjärna! Jag passade på att gosa lite extra med honom när det var lugnt i montern, men det var inga långa stunder för det var mycket folk som vi lockade att svara på frågesport och köpa tidningar för att vinna turridningar.  En kort matpaus fick jag och då gick jag till funktionärsläktaren och fick se legendariske John Whitaker som var första felfria på en tidshoppning. Jag har svårt för att titta på hoppning för många ryttare tar så mycket i hästarna och det känns inte harmonisk, men John red riktigt trevligt och jag tänkte tillbaka på då han och sagolika Milton var ute på tävlingsbanorna. Jessica Almenäs och Henrik Jonsson kommenterade i högtalarna och hans meriterlista är otrolig. De nämnde dessutom att han började rida för brittiska landslaget redan det år Jessica Almenäs föddes, det vill säga 1975, vilket gör en lite mållös.

Jag hade även förmånen att få se den avslutande showen och det var häftigt! Verkligen showigt med bland andra hästar och motorcyklar i samspel...

Det blev en sen dag och snart är det dags att gå upp igen för en heldag på Friends arena. Det ser jag fram emot!

Ensamhetsträning för Adilliya

Malchic är extremt flockbunden och för att känna sig trygg utan hästkompis behöver han ha mig vid sin sida. Att ensamhetsträna honom har fått ta tid och det kan jag skriva mer om en annan gång.

Malchics separationsångest har präglat mig liksom det faktum att Adilliya fick panik när Helena stängde in henne i boxen i stallet när hon hamnat utanför hagen under sin första natt i Skåne. Det var verkligen inte konstigt att hon tyckte att det var otäckt, men det har ändå gjort att jag tar det väldigt försiktigt med ensamhetsträningen. Hon är ju dessutom så sällskaplig och att låta henne vara ensam känns svårt samtidigt som det är jättenyttigt.

Igår när jag pysslade med mockningen i hagen visade Adilliya intresse för att gå in i nya ligghallen där hon och Cilnyi varje dag får extra hösilage då de växer och behöver mer än grabbarna. Det är även där jag brukar rykta och verka och sådant och kanske var det det hon ville, men jag tänkte att det var ett bra tillfälle att låta Adilliya öva på att vara själv, då de andra samtidigt finns i närheten. Det  kändes som en bra förstaövning och hon visade inte minsta oro över att stå ensam där inne och äta lusern och mineraler. Inte heller när maten var slut blev hon orolig och det känns jättebra!

Filippa på vattenband

Idag var det sjätte passet på Filippas rehab. Numera får hon extra motstånd i form av en jetström och idag var det premiär för trav på bandet. Hon tycker fortfarande inte att det är kul, men hon är jätteduktig! Jag fångade en liten snutt med mobilkameran...

En helg med ovanligt mycket återhämtning

Jag älskar helger och så här års är det extra viktigt att få uppleva och nyttja timmarna med dagsljus. Det finns alltid en massa man vill göra och det är så härligt att få njuta av livet på landet och ägna sig åt djuren. Denna helgen har inte varit ett undantag utan jag har ridit en underbar tur tillsammans med Helena och Tolstoy, promenerat med Adilliya och Filippa, fixat nytt hönshus av garaget och verkat båda hästarna.

Det som skiljt denna helgen från andra har dock varit hur jag sett till att få återhämtning och vardagslyx. Det började i fredags då jag efter Filippas rehab och hästsysslorna sprang en runda och sedan tog ett varmt bad med sällskap av Idol i mobilen och Filippa i en hundkorg bredvid badkaret. Det var riktigt härligt och efter det tog jag på mig ett ljuvligt nattlinne som jag fått av mina systrar, men ännu inte använt. Jag somnade sedan i min sköna säng med Idol i mobilen i bakgrunden. På morgonen sov jag länge och det var så skönt efter många tidiga morgnar. Jag somnade tidigt på lördagskvällen efter mys med Filippa framför brasan och ikväll blev det en joggingrunda till. Det känns som en riktigt härlig avslutning på helgen.

Det blev inte mycket fotograferat i helgen, men här kommer ett par bilder...

Adilliya vill alltid vara med och trots att hon redan varit inne och blivit verkad, ryktad och gosad ville hon komma in när jag verkade Malchic. Hon är så söt när hon kikar in i nya ligghallen när det endast är öppet för småhästarna...

Filippa hjälpte glatt till när jag ordnade i garaget för hönsen och det märks verkligen att rehabiliteringen hjälpt massor! 

Hönsen har fått nytt stort hem

Jag var rädd att hönsen skulle bli deprimerade när de inte fick gå ut och deras hönshus var ju så litet. Igår såg jag därför till att rensa ur, illersäkra och inreda garaget till mina älskade höns. De flyttade därmed från 2 kvadratmeter till över 13!!! Det är lite mörkt eftersom det bara finns ett fönster, men jag hängde upp en ficklampa för lite extra ljus. Idag bättrade jag även på med ytterligare sittpinne och de verkar trivas ganska bra även om jag vet att de helst skulle vilja gå ute på dagarna. Jag kastar majs för dem att leta efter och de fick även rödkål idag. Jag tänker att man kan gräva upp grästuvor också åt dem att sysselsätta sig med. Det känns bra att de har gott om plats nu iallafall och det gör ju att jag kan utöka flocken ytterligare framöver eller ha flera flockar så att de bor i både det gamla och det nya hönshuset (garage kan det ju inte heta längre).

Hönsen har utegångsförbud

Har de inte uppfört sig kan man kanske undra, men de har inte gjort något fel alls utan det handlar om skydd mot fågelinfluensa.

Jordbruksverket höjde i veckan skyddsnivån mot fågelinfluensa och då får man lyda. Om man har dem inhägnade och ger mat och vatten under tak så får de vara ute, men jag har ju ingen hönsgården utan de går helt fritt och därför får de nu hålla sig inomhus. För att ge dem större utrymme är jag beredd att låta dem vara i garaget, men då behöver det rensas ur, illersäkras och inredas med sittpinnar och sådant.

Sedan de nya hönorna kommit har jag tänkt fotografera dem lite och jag har gjort något försök men inte blivit helt nöjd och nu när de inte får vara ute är det inte kul att försöka fotografera...

Har ballerinan vaknat efter pälssättningen?

Adilliya har länge känts lite trött och pälssättning och tillväxt tar nog på krafterna. Hennes päls är nu riktigt lång, tät och dunig. Den verkar skydda ordentligt mot väder och vind och någon gång när hon stått inne i nya ligghallen en längre stund så har hon börjat svettas trots att där inte finns någon värme.

Kanske börjar pälsen vara klar nu för på gårdagens promenad var hennes energi tillbaka. Vi gick en rask promenad med lite travinslag på ett stubbfält i närheten och hon var verkligen positiv och mer energisk än på länge. På ett stort stubbfält med en prima ballerina i mörkret hörde jag en strof av "Dancing in the Dark" i mitt huvud... Jag var sedan tvungen att kolla upp vad det är för låt och det visar hur oallmänbildad jag är. Låten passar inte så bra, men dancing in the dark är nog något för mig och Adilliya...

Traditionen trotsar blåsten

Sjöturerna har verkligen blivit helgtradition och trots uppåt 20 meter per sekund i vindbyarna blev det en härlig tur idag. Idag blev det många galopper till min stora glädje! Sedan equiterapeuten var här senast har Malchics galoppfattningar blivit bättre och det har aldrig varit så bra som det är nu, vilket jag är jätteglad och tacksam över.

Naturen var underbar, men det blev inga bilder på det idag utan jag försökte bara fånga vinden i Malchics man...

Vi firar 1 år med Will

Helena brukar skämtsamt säga att jag inte förtjänar en sån katt som Will. Han är lite för bra för att vara sann och jag är ju inte ens en kattmänniska... Idag är det precis ett år sedan han flyttade in och när jag tog fram mobilen för att fotografera honom var det som att han medvetet poserade för kameran. Han vet att han är kung...

Inblick i en mysig vardag

Mörkret har sänkt sig och det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem vilket känns tråkigt, men vardagen har verkligen sina ljusglimtar.

Igår började jag dagen med att springa en sväng innan jag gick med Filippa till Helena och Mathias. I mörkret såg jag Adilliya stå och vaka över Malchic medan Tolstoy och Cilnyi låg och myste i ligghallens fluffiga halmbädd. Det värmer lite extra i mitt hjärta när jag ser hur mycket mina hästar tycker om varandra även om jag vet att hela flocken har starka band till varandra.

När jag kommit hem från jobbet blev det en spontan promenad med Adilliya tillsammans med Helena och Nimrod. Vi gick på stubbfält, genom en skogsdunge och när vi skulle över ett dike ut på ett annat stubbfält seglade Adilliya över med ett rejält hoppsprång. Jag blir så glad när jag ser tecken på att hon gillar att hoppa för jag önskar att hon vill bli hopphäst.

Efter lite mat och mys i soffan med Filippa blev det en sväng till stallet igen för jag ville komma ut med Malchic också en sväng och han var så förväntansfull när jag kom tillbaka med Adilliya. Vad gör man inte för sin nallebjörn som inte vill bli ryktad? Han fick en kort barbackatur och det är så skönt att låta honom slippa bli ryktad för det känns som att han verkligen uppskattar att få gå direkt från hagen och ut. Han var lite extra pigg och vi red på ett annat stubbfält än det vi brukar. Vi tränade att gå på böjt spår och gjorde försök till öppna, vilket faktiskt kändes helt okej. Jag höll nere tempot för den extra energin berodde nog till viss del på att han var lite orolig och då är det bra att använda använda energin till övningar istället för att öka tempot.

Innan jag gick hem för att sova hängde jag upp hönät och myste med Adilliya som är så gosig och söker upp en i hagen med sin oemotståndliga blick. Man blir helt varm inombords...

Så det är inte bara pannlampan som lyser upp i mörkret även om man är väldigt beroende av dess sken också så här års.

Renoveringen -Lina hjälper på flera sätt

Ibland behöver man bara lite inspiration eller moraliskt stöd för att få lust att ta tag i projekt tisdags kom Lina och hjälpte till att flytta frysboxen från köket. Det var riktigt skönt att få ut den fula energislukande frysboxen som läckte vatten! Jag hade även tänkt att vi skulle måla i hallen utanför badrummet där jag fortfarande inte målat mer än det bakom varmvattenberedaren som jag behövde få gjort innan beredare kom på plats. Jag hade dock ingen maskeringstejp så vi fick nöja oss med att måla takbjälkarna och det blev riktigt bra! Jag gjorde en andra strykning igår och idag köpte jag maskeringstejp så väggarna ska nog också bli klara till slut. När jag ändå var i farten bytte jag taklampa vid sängen så att den jag köpte när jag flyttade in äntligen kom upp. Lina kom även på en idé om hur man temporärt snyggade till hålet där det gamla kylskåpet var och visst är ved dekorativt även om det inte passar in helt bra... Jag är så tacksam för hjälpen och det var supertrevligt!

Att vaggas i dun på en nallebjörn

Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder heter det ju och jag vill ta det ett steg längre. Helt underbara kläder gör vädret härligt!

Igår kände jag mig trött och lite frusen efter jobbet och när jag skulle klä mig för stallet blev det den enorma dunparkasen som jag köpt i Umeå och som står emot allt. Till den blev det mjukisbyxor under regnbyxor. Jag har egentligen inte mjukisbyxor utan älskar mina jeans och har dem alltid, men jag har fått ett par mjukisbyxor av en av mina systrar och de är väldigt sköna att ha under regnbyxorna. Hur som helst så var det otroligt skönt och visst blev det lite varmt när jag mockade, men då var det bara att ta av parkasen tills man svalnat av lite. Efter stallsysslorna blev det en spontan barbackatur med Malchic på stubbfältet vid mig och han var superfin. Jag hade pannlampan igång och vi travade så mjukt fram. Jag bara njöt av att vaggas helt omsluten av dun och lurvig värmande häst. Jag tycker att regnbyxorna gör att kontakten blir ännu närmare än med ridbyxor och efter gårdagens långa sjötur var det skönt med avslappnad mystur som mjukade upp. På hemvägen promenerade jag och vi övade lite öppna och trav. Traven var sensationell då Malchic höll travtakt som speglade min raska gång och det var en riktigt härlig känsla. Han är duktig på att känna av när jag känner travtakt utan att jag själv behöver springa, men det här var något extra!

Det finns en hel del gräs på stubbfältet och lite picknick blev det för Malchic... 

Hans man ser väldigt annorlunda ut från olika vinklar... 

Lermys

Man kan undra varför hästarna gärna njuter av lerbad när de kan välja en torr tjock halmbädd eller rena gräsytor... Halmbädden i ligghallen används också, men man märker verkligen att de njuter av att vältra sig i leran. Adilliya gör det kanske för att få extra mycket kvalitetstid med matte, men Malchic vill verkligen inte bli ryktad. Det mest troliga är att det kliar gott och kanske även kyler lite i värmen, men kanske har de hört om att lerinpackning är nyttigt. Oavsett är de väldigt söta <3

Sjötur verkar ha blivit helgtradition

Att rida till Vombsjön och tillbaka tog nog fem timmar de första gångerna och det var något man planerat i förväg och bara gjorde väldigt sällan för det var ju lite av ett happening. Picknick var obligatoriskt och hästarna fick lång paus vid sjön.

På sistone har jag och Malchic ridit dit oftare och det behövs inte så mycket tid för vi är i form och ser det inte som ett projekt längre utan det har blivit en favoritrunda. Idag var vi där igen och det var tredje helgen i rad som vi var på en sjötur. Tolstoy och Helena mötte upp vid sjön och det var en riktigt härlig ridtur i underbart väder. Det känns som en fantastisk tradition :-)

Adilliyas man

Jag älskar långa manar, men har fått inse att Malchics man inte blir längre även om den är underbar ändå med sin otroliga volym. Adilliyas mans utveckling följer jag desto mer entusiastiskt. Ett tag var den riktigt lång och tjock och jag har tänkt att jag skulle försöka ta en bild som man kan jämföra med en från dagen efter hon kom i april, men nu tycker jag att den är lite kortare igen. Kanske är det hennes lerbad som sliter och mitt borstande såklart trots att jag bara vill väl. Jag sprayar till och med pälsglans för att få den att inte trassla... Bäst vore kanske att låta den vara, men med lerbaden vill man ju göra ballerinan ren och fin och hon njuter ju så av att bli ompysslad.

Dagen efter Adilliyas ankomst till Skåne...

...och nu. Lerans spår syns extra tydligt på bilden och manen ser inte så lång och tjock ut som den gör annars. Får väl göra nya försök...

Hönshuset ytterligare inbrottssäkrat

Jag har sett att någon har flyttat på tegelstenar i hönshusets golv. Troligtvis är det möss, råttor eller hönsen själva, men jag vill göra allt för att skydda mina höns så jag har tagit upp golvet och lagt hönsnät över hela botten och upp mot väggarna innan jag placerade tillbaka tegelgolvet. Jag hoppas verkligen att detta sätter stopp för oönskade besökare. Man kunde se gångar under golvet och det plastlager som fanns under tegelgolvet såg ut att vara söndergnagt på vissa ställen. Jag tror inte att det är något så stort som en iller, men man vet aldrig och det var lite läskigt att gräva i detta i mörkret med endast ljuset av min pannlampa. Hönsen var till en början lite oroliga över mitt störande, men de vande sig... Mina älskade höns <3

Så här såg det ut under tegelgolvet...

Så här blev det...

Här satt hönsen och väntade på att jag skulle bli klar...

Dagens sjötur i bilder

Man skulle kunna tro att jag och Malchic övar för en karriär inom distansritt och det är kanske inte helt omöjligt... Idag slog vi rekordtiden med våra tre timmar och tjugo minuter. Det var en härlig ridtur och jag tog fram mobilkameran emellanåt...