Malchic är extremt flockbunden och för att känna sig trygg utan hästkompis behöver han ha mig vid sin sida. Att ensamhetsträna honom har fått ta tid och det kan jag skriva mer om en annan gång.
Malchics separationsångest har präglat mig liksom det faktum att Adilliya fick panik när Helena stängde in henne i boxen i stallet när hon hamnat utanför hagen under sin första natt i Skåne. Det var verkligen inte konstigt att hon tyckte att det var otäckt, men det har ändå gjort att jag tar det väldigt försiktigt med ensamhetsträningen. Hon är ju dessutom så sällskaplig och att låta henne vara ensam känns svårt samtidigt som det är jättenyttigt.
Igår när jag pysslade med mockningen i hagen visade Adilliya intresse för att gå in i nya ligghallen där hon och Cilnyi varje dag får extra hösilage då de växer och behöver mer än grabbarna. Det är även där jag brukar rykta och verka och sådant och kanske var det det hon ville, men jag tänkte att det var ett bra tillfälle att låta Adilliya öva på att vara själv, då de andra samtidigt finns i närheten. Det kändes som en bra förstaövning och hon visade inte minsta oro över att stå ensam där inne och äta lusern och mineraler. Inte heller när maten var slut blev hon orolig och det känns jättebra!
Jättebra! Det är skönt att de inte behöver vara oroliga när de blir ensamma! Gorby är jätteduktig - utom i hagen, där han gärna springer och satsar på att försöka hoppa över, så honom lämnar jag inte själv i hagen längre. Men han kan egentligen, och är inte så orolig, det är mera att han vill vara med och inte bli lämnad kvar!
SvaraRadera