God jul

Jag tänkte dela med mig av lite bilder från julen och julaftonen firades hos mamma där jag och Filippa började dagen med en härlig strandpromenad i solen. På kvällen umgicks jag med hästarna och på juldagen blev det promenad med Adilliya och liten ridtur med Malchic.

Valpväntan...

När jag var i Stockholm på Sweden International Horse Show passade jag även på att innan showen besöka labradoruppfödaren som jag valt att köpa valp från. Det var superhärligt att få träffa hennes underbara hundar och jag fick även se när de tränade apportering. Jag blev lika imponerad, inspirerad och rörd som vid jaktprovet och det är fantastiskt att se hundarnas glädje och lyhördhet. Till och med ettåringen hade koll på när det var hennes tur och busade inte iväg efter andras dummies eller bollar. En av tikarna var dräktig och magen började vara i vägen så det fick vara hennes sista apportering innan valpningen. Denna ljuvliga tik låg med huvudet på mina fötter när vi fikade och jag fick en så härlig känsla för henne. Den gula labradortik som jag fastnat för genom bilder på internet var precis lika fin i verkligheten och hon skulle dessutom bli farmor till valparna i magen. Jag som egentligen skulle vänta lite blev så förtjust att jag ställde mig i kö på kullen som redan var på väg och som var beräknad till julafton.

Det blev en spännande och förväntansfull väntan och jag hade kollat upp så att allt praktiskt med semester och annat skulle lösas. Det var ju inte helt optimalt med hundvalp så tidigt egentligen och jag hade ju tänkt rida in Adilliya också under våren. Ibland får man ändå gå på magkänsla och det kändes rätt. Det var dock många på kö och den 21 december fick jag besked att det blivit fyra tikvalpar och därmed tyvärr inte blev någon till mig.

Det viktigaste tycker jag ändå är att jag har hittat en uppfödare som jag ser upp till och litar på och hon har hundar med underbart temperament, enorm lyhördhet och arbetsförmåga samt ett strålande yttre. Jag älskar att höra om olika hundar som finns i stamtavlorna och hur hon planerar sitt avelsarbete. Jag försöker ta till mig och lära så mycket jag bara kan och jag ser fram emot att börja träna apportering med. Jag har redan köpt böcker i ämnet och ser fram emot att få ta del av uppfödarens tips och råd och komma igång.

Den kull som jag egentligen varit inställd på från början och som jag står i kö på närmar sig redan för tiken beräknas löpa redan i januari vilket ger leveransklara valpar i maj. Det är en riktigt intressant kombination med en supertrevlig tik som är jaktchampion och som redan givit en jättefin kull med helt fria höfter och armbågar. Planen är att få träffa tiken innan valparna kommer för jag har inte träffat henne än eftersom hon inte var hos uppfödaren när jag var där. Jag har dock hört mycket gott om och läst på om båda de blivande föräldrarna samt tittat på bilder och det känns jättebra! Det är en härligt njutningsfull väntan...

Hästhelgen

Igår var jag och Malchic på långtur med Helena och Tolstoy och det var superhärligt! Det var så längesedan sist, men  Malchics kondition var imponerande. En härligt fartfylld ridtur och det blev ett litet terränghopp också :) Det var sista dagen av musikhjälpen 2015 som jag lyssnade på under delar av turen då jag promenerade med Malchic och jag budade även hem ett signerat fotografi av Måns Zelmerlöw från hans musikvideo till Broken parts till förmån för musikhjälpen. Jag älskar verkligen musikhjälpen och saknar dess ständiga sällskap nu när sändningen är över. Skönt att det blir ett nytt musikhjälpen 2016.

Denna bild får symbolisera utsikten från Malchics rygg, även om den togs förra helgen då jag och Malchic var ute med Helena och Cilnyi.

Idag var det Adilliyas tur att komma ut på en ordentlig promenad efter hovbölden och det var en jättetrevlig promenad med grannhästen Loke. Det blev lite uppspelt förbi några småhästar som showade i en hage och Adilliya är så vacker när hon kråmar sig. Hennes svävande steg när hon taktar är också helt sagolika och trots att hon är uppspelt är hon alltid med mig så jag behöver inte oroa mig över att hon ska bli för uppspelt eller bli okontaktbar. Det är en härlig känsla och jag är så stolt över min ballerina. Hon lugnade sig snabbt och det var en behaglig promenad. Hon gick på helt obekymrat och det var skönt att komma igång igen efter hovbölden.

Hon ville blunda på alla bilder och gör inte henne rättvisa, men klart ni får se ändå...

William mår bättre

Flera har undrat hur det är med Will och jag kan rapportera att han har konstaterats ha kronisk njursvikt. Han fick komma hem i torsdags och han är piggare och äter bra. Det tog tid innan veterinärerna kunde avgöra om det var akut eller kronisk njursvikt och då man inte vet hur gammal han är var det ännu svårare. Enligt veterinärerna kan han vara allt mellan 5 och 15 år och hans sjukdom tyder på att han är gammal trots att man inte kan se det på honom. Jag hade telefonkontakt med veterinärerna varje dag och redan andra dagen rapporterade de att han var mycket kelig. Han är verkligen underbar och en annan dag när jag frågade hur han verkade ta att vara där så rapporterade veterinären imponerad att Will verkade lugn trots att de för tillfället tyvärr hade två småhundar som skällde och triggade igång varandra. Jag hälsade glatt att William älskar hundar så det var ju skönt att han inte blev uppstressad.

Kronisk njursvikt är relativt vanligt hos gamla katter, men han äter nu specialfoder och fosfatbindare för att hjälpa njurarna och det ska förhoppningsvis få honom att må bra länge! Återbesök hos veterinär planeras om en till två månader om han inte skulle bli sämre.

Nu hoppas vi att specialkosten gör susen!

Det blir mycket gos...

William på djursjukhus

William har varit lite låg i omkring en månad men jag har tänkt att jag inbillar mig och att det nog bara är mask från alla möss och råttor han äter. Senaste veckan har han inte varit hemma så mycket och jag har haft fullt upp med Adilliyas hovböld, julmiddag med jobbet, Filippas rehab med mera och i söndags när jag tvingat Will att hålla sig hemma såg jag att han smalnat av ordentligt och var glanslös i pälsen. Han ville dessutom inte äta och jag blev såklart jätteorolig så efter samråd med veterinär åkte vi in på måndagsmorgonen. Will som jag aldrig haft i bil eller bur tidigare var så duktig och han fick åka i en stor hundbur för det var vad jag hade. Även under veterinärbesöket med undersökning och röntgen skötte han sig helt exemplariskt. Han spann under undersökningen och var nöjd med att vara i min famn och bäras runt mellan rummen. Jag säger det jag sagt förut, jag förtjänar inte en så underbar katt...

Röntgenbilderna visade inget avvikande och Will fick läggas in för mer utredning och behandling. Han visade sig ha dåliga njurvärden och trots en massa undersökningar vet man inte om det är en kronisk eller akut variant. Oavsett så bedöms han bli bra, men om den är kronisk så förväntas den kunna komma tillbaka. Kronisk är ovanlig hos unga katter, men ingen vet hur gammal Will är och veterinären säger att han kan lika gärna vara 4 år som 8 år. Redan till idag hade i alla fall njurvärdena blivit bättre och han hade börjat äta, men behöver vara inlagd ett tag till. Jag hoppas att det inte dröjer tills han får komma hem för jag saknar honom så. Jag vill skämma bort honom och visa hur mycket jag tycker om honom. Jag blev själv förvånad över hur mycket jag älskar denna katt♡

Får Adilliya vara frisk nu?

När Adilliya precis blivit helt kry efter små hältor som kommit och gått i ena bakbenet under hösten var det dags för hovböld igen :( I fjol var hon riktigt sjuk av en hovböld så här års med hög feber och flera veterinärbesök. I år blev det inte någon feber, men från förra söndagen fick hon stå på boxvila i flera dygn och jag var uppe på nätterna och kollade tempen och hur hon verkade må. Mitt lilla hjärta! Hon var jätteduktig, men blev svettig av att stå inne trots att det är ett stall utan uppvärmning. På onsdagen var hon tillräckligt bra för att kunna vara ute och fick gå med bara Malchic för att slippa behöver skynda sig undan som ranglåg i en större flock. Sedan i torsdags kväll går hon med vanliga flocken och hon verkar inte alls öm längre trots att bölden aldrig öppnades. Både igår och idag har det märks att hon tycker att det är dags att komma ut och hitta på något så snart är vi igång med träningen igen, härligt! Jag får vara noga med boots när vi är ute på grusvägar för att undvika fler hovbölder...

Här är Adilliya på besök hos flocken och hon är glad över att vara tillbaka även om det dröjde tills hon fick vara tillbaka på riktigt 

Inspirerad på Sweden International Horse Show

Jag skulle kunna skriva massor om den fantastiskt innehållsrika tiden på Friends arena under årets Sweden International Horse Show då jag hade hand om Svenska Basjkirhästföreningens monter tillsammans med superhärliga nya och gamla basjkirvänner. Man kan läsa mer om det i Svenska Basjkirhästföreningens medlemstidning och det var verkligen lyckat med massor av människor som fick upptäcka vår underbara hästras genom vår frågesport och de hästar som fanns på plats. Här tänkte jag fokusera på mina intryck utanför basjkirerna...

Jag vill börja med Emil Eriksson som är världsmästare i beridet bågskytte och som både visade show i stora arenan och clinic i mässpaddocken. Han red en stor maffig shire och det var otroligt inspirerande att se deras glädje och fokus när de rusade fram i galopp med helt fria tyglar. I mässpaddocken berättade Emil med headset om sin historia och om sporten medan han gjorde en uppvisning och han trollband mig helt. Jag som aldrig haft något som helst intresse att skjuta på något...

En annan som inspirerade var Lorenzo som med ett helt gäng lösa skimlar som springer och hoppar i fina formationer står uppe på hästryggarna och dirigerar hela gänget. Det var verkligen imponerande även om jag själv skulle nöja mig med lite färre hästar :) Det var även intressant att se hur hästarna interagerade  sinsemellan och vissa busade lite och gjorde inte precis som Lorenzo tänkt. När någon ville springa om hästen framför eller springa vid sidan av hindret blev det mycket intressant att se hur de andra hästarna reagerade på det och det märktes att de hjälpte Lorenzo i uppfostran.

Alizée Froment red svår dressyr helt utan huvudlag och det är härligt att det når en stor publik för jag önskar att fler få upp ögonen för att det finns alternativ till att rida med bett.

En maffig ardenner visade dressyr i mässpaddocken till musik från Lejonkungen och bara musiken rör mig till tårar, men i kombination med en så kraftfull häst som gör superfina galoppombyten var det så att jag rös. Jag tycker att det är superinspirerande när det visas att stora kallblod kan och då kan basjkirer framstå som små och smidiga...

Även mässan gav inspiration och jag köpte boken "Hästens förutsättningar för arbete- under utbildning och träning" tillsammans med en dvd med över åtta timmars material. Det är en ny bok av Anders Eriksson, Sara Nyman med flera och på dvdn medverkar Philippe Karl, vilket i ärlighetens namn var det som lockade mig mest... Jag får kanske tillfälle att ge en recension när jag har läst och tittat.

Det var fyra fullspäckade dagar i Stockholm och det blev inte mycket sömn men jag var hög på positiv energi. På söndagskvällen körde jag hem och när jag vid midnatt hade omkring en timme kvar hem mötte jag storm med ett stort träd över vägen och alternativa vägar var avstängda så med mamma i telefon bestämdes att jag fick sova i bilen på en rastplats. Jag kan inte hävda att jag sov gott, men jag sov en del och körde sedan hem för en dusch innan jag körde till jobbet och en full arbetsvecka. Jag var mycket tacksam över att jag köpt en mobilladdare till bilen på vägen upp,så att inte mobilens batteri behövde dö, och att jag köpt fleecetäcken, till hästarna, som kunde hjälpa mig att hålla värmen. Det var de första täcken jag köpt till mina hästar någonsin och även om hästarna inte ens provat dem än så har de kommit mycket väl till pass ;)

Det var verkligen en fantastisk långhelg!!!