Min sköna ballerina i bilder

Igårkväll tog jag lite bilder på min älskade ballerina i hagen ♡
Hon är verkligen underbar! Hon växer mycket för tillfället och behöver äta mer än de andra så jag får skilja av henne för att ge extra mat och hon är så lyhörd. Vi är ett riktigt team och hon kommer springande som en lycklig hund när jag ropar på henne så att vi kan dela flocken en stund. Det blir så härliga stunder av samvaro i vardagen och hon är ju världens gosigaste ♡

Ytterligare sorg i hönshuset

Alma verkade chockad efter rävangreppet och höll sig stilla inomhus dagen efter. På kvällen fick jag lyfta upp henne på pinnen för att sova och jag var orolig och kände igenom henne, men hon var superfin även under den strålande fjäderskruden. Dagen efter verkade hon bättre och hon var ute med de andra även om hon fortfarande verkade chockad och stillsam. På kvällen gick hon in i ett rede och jag lät henne vara där. På morgonen var hon död och såg ut att ha somnat in fridfullt. Finaste Alma ♡

Olycka och oro för hönsen

Samtidigt som jag är otroligt glad över Skrållans ljuvliga kycklingbäbisar har det hänt något fruktansvärt tråkigt och oro kvarstår. Bara någon dag efter kycklingarnas ankomst hörde jag att Emil blivit förkyld. När det gäller höns så ger många sjukdomar sådana symptom och det kan vara allt från ofarlig förkylning på grund av regnväder och annat eller något allvarligt och smittsamt som gör att alla hönsen dör. Jag oroade mig och funderade på att dela flocken för att undvika smittspridning, men då jag tror att utevistelse är nyttigt kom jag fram till att avvakta och hoppas att det inte är något allvarligt. Flera av hönsen har börjat snörvla, men alla har varit pigga och glada och jag har försökt att inte oroa mig.

Igårkväll när jag skulle stänga till hönsen fann jag dock oro av ett annat slag då inte alla hade gått och lagt sig och flera saknades. De som var i hönshuset satt olycksbådande tysta och när jag gick runt och letade hittade jag två av australorphönorna vilsna och de vallades in. Jag fann även högar med fjädrar på flera ställen och Sofia hittades död i hästhagen. Det var helt fruktansvärt och jag ifrågasatte min filosofi om att låta höns njuta av verklig frihet. Det var troligtvis en räv och de har ungar att mata. Jag önskar att naturen kunde tillfredsställa alla utan lidande och död...

Blommehönan Tjorven, som var tamast av alla och strålande vacker, är en av de som saknas. Utöver henne var det australorphönor födda på alla-hjärtansdag i år som togs och nu återstår bara Bianca, som alltid varit mest försiktig, och Lovis, en av de svarta. Vi förlorade därmed sex hönor och jag önskade att någon tagit skydd och skulle dyka upp så jag har delvis jobbat hemifrån idag, men ingen har synts till. För de som undrar så är Skrållan och bäbisarna i tryggt förvar i hundburen och de växer och frodas. De ger verkligen hopp om framtiden trots mörkret.

Flocken är märkbart påverkad och Alma verkar inte må bra. Hon vill inte gå ut och står mest stilla. Jag har känt igenom henne och hittar inga skador så jag hoppas att hon snart blir sig själv igen. Emil och Alfred verkar vara tacksamma över att ha varandra och jag har aldrig sett dem så fina mot varandra även om jag aldrig sett något riktigt bråk. Flocken håller ihop mycket mer än tidigare och de känns mycket mer förståndiga. Tidigare blev det ofta mycket uppståndelse när det vankades majs och det är klart att de unga jämnåriga australorpsen var lite virrigt uppspelta.

Jag funderar på att göra en inbrottssäker hönsgård till det lilla hönshuset så att jag har fler möjligheter att skydda och dela av grupper även om jag fortfarande tror på lyckliga djur i frihet.  Radion var avstängd vid angreppet och det var sent på kvällen så många av de som klarat sig hade troligtvis redan gått och lagt sig. Jag har nu igång radion på högre volym och försöker natta dem tidigare även om det inte är det lättaste. Jag önskar att förkylningen inte är något allvarligt och snabbt går över samt att vi slipper fler rovdjursangrepp...

Filippa med ogräs i hästhagen

Både gräs och ogräs växer för fullt och i söndags rensade jag och Filippa i mina hästhagar. Man vill ju inte att sådant som hästarna inte gillar sprider sig. Man vill i och för sig inte att klövern heller sprider sig, för den är onyttig för hästarna, men den har jag inte rensat bort för hand. Någon gräns får man ha och hästarna äter ju gärna klövern... Att säga att Filippa hjälpte till var kanske att ta i, hon var nog mer en distraktion ;)

Imponerad av Skrållans modersinstinkt

Det är så fascinerande att se naturens magi på nära håll. Skrållan är den mest underbara hönsmamma jag kan tänka mig och trots att hon är beskyddande låter hon mig komma nära. För att visa att jag inte ville något illa höll jag fram mat till henne och att då höra hur hon med ett särskilt läte berättade för bäbisarna att det var matdags så att de kom fram från den skyddande värmen under henne var helt rörande. Hon såg sedan till att smula maten i småbitar och kasta framför ungarna samtidigt som hon visade hur man ska picka i sig. Ljudet fortsatte och det är ett underbart rogivande och värmande ljud och att se hur de små aktivt lär sig och även smakade från mammas mungipa eller näbbgipa var så gulligt! Jag har fortsatt handmata dem emellanåt och de små kommer gärna upp och kliver i min hand medan de äter ♡ Smulat hårdkokt ägg är favoriträtten,  men även gröt av startfoder från Svenska foder äts med god aptit. Jag tycker att de redan har vuxit!

Vacker vallmo

Jag försöker lägga märke till de vackra växter som lever och frodas i min trädgård. Vallmon är en sådan som fångat min uppmärksamhet lite extra i år.

Adilliya på bettet igen

Jag föredrar som alla vet bettlösa huvudlag och sedan premieringen förra året har Adilliya mest haft repgrimma vid promenader och annan träning. Jag har dock kommit på att årets premiering närmar sig så det är bäst att hon får vänja sig vid bettet igen. I lördags blev det en kortare promenad och Adilliya verkade mer bekväm med bettet än någonsin. Jag hade långa tyglar istället för visningsgrimskaftet  och jag trivdes bättre med det. I veckan har vi även promenerat en del tillsammans med en vän och hennes 5-årige nordsvenskvalack och på gårdagens två timmar långa promenad hade vi återigen bettet. Det är svårt att äta med bett så det blev inga längre ätstunder, men annars gick det hur bra som helst och det är bra att vi väljer oss!

Skrållan har blivit mamma!

Skrållan har ruvat så troget och jag har önskat att hon skulle lyckas få någon bäbis av de tre blommehönsägg hon låg på. Blommehönor är inte kända för att ruva och vara moderliga och många hönor behöver öva några gånger innan de lyckas få fram kycklingar, så jag har försökt att inte ha så höga förväntningar. Jag har dock haft nedräkning och visste att de 21 dygn man räknar med skulle innebära beräknad nedkomst idag, på midsommardagens morgon.

När jag öppnade för hönsen i morse hörde jag att Skrållan lät på ett speciellt sätt och hon låg inte så platt längre utan såg större ut. Jag tyckte att jag hörde pipande, men även småfåglar utanför hönshuset pep och jag ville inte störa så jag tittade inte. Dessutom har jag förstått att man kan höra kycklingarnas pip redan när de är kvar inne i äggen. Efter någon timme gick jag ut igen och då såg jag tre små kycklingar som kommit ut ur redet och pep för fullt. Jag började göra iordning för Skrållan och hennes små för att underlätta för dem och skydda mot faror. De bor nu i hundburen inne i hönshuset och har fått specialmat och vatten. Skrållan är så duktig och vaktar sina små ordentligt. Jag är så imponerad av att hon lyckades få hela tre kycklingar av de tre äggen och att de dessutom kom precis när de var beräknade. Jag är så stolt över Skrållan och tacksam över att jag fått en så fantastisk blommehöna! Nu börjar dock en ny utmaning och de är så små och söta att man blir orolig att något ska gå fel. Jag är en riktig hönsmormor;)

Glad midsommar

Jag och Filippa var på en härlig midsommarfest hos en barndomsvän och trots tidvis regn var det en strålande dag med underbara människor! Det blev lekar, dans runt midsommarstång och ljuvligt god och vacker mat. En riktigt glad midsommar!

Kaprifolen gör livet väldoftande

I fjol slogs jag med häpnad av kaprifolen sagolika doft och i år var jag mer förberedd, men det är ändå magiskt hur doften lyckas sprida sig och nästan omsluta hela huset.

Blommehönorna verkar också uppskatta kaprifolens doft och håller gärna till i närheten av den...

Energipåfyllning när man behöver det som mest

Veckan har varit mer hektisk än vanligt och jag har sovit för lite och så som det kan vara. Det är då små stunder av energipåfyllning gör som mest nytta och i torsdags när jag kom på att jag skulle behöva hämta ett grattiskort hemma tog jag spontant Malchic för att rida hem och hämta det. Jag hade jeans och var inte klädd för ridning, men med bara hjälm och repgrimma gick jag ut i hagen, hämtade Malchic och gav mig iväg. Det var en superkort barbackatur, men det var precis vad jag behövde och vi galopperade och red runt lite i hagen hemma hos mig innan jag parkerade honom vid ytterdörren när jag gick in och hämtade kortet. Det är härligt att känna att vi båda njuter av sådana små infall och att få beta lite är den ultimata belöningen för Malchic. Jag får alltid en sådan härlig känsla av lugn, energi och harmoni när jag kommer upp på Malchics rygg och det gör underverk även i regnrusk och storm. Torsdagskvällen var dessutom en av de mest fantastiska försommarkvällar man kan tänka sig och trots en tuff vecka saknar jag ord för min tacksamhet och lycka över mitt paradis...

P1 och fågelskrämma mot äggtjuvar

Kampen om äggen har varit mycket aktiv den senaste veckan och jag har till och med uppgraderat det lilla hönshuset och haft vissa där på natten, men nu är alla i det stora hönshuset. Hoppet står till en radio med röster från P1 och en enkel fågelskrämma av min röda overall. Det tycks fungera än sålänge och fågelskrämman är så läskig att en av unghönorna gick och lade sig högt upp på en gren i syrénhäcken istället för att gå in till resten av flocken. Det löste sig dock och redan dagen efter hade även hon vant sig. Nu får vi hålla tummarna för att skatorna inte vänjer sig!

Nöjd med resultatet

P1 är riktigt hemtrevligt 

Här tänkte hon sova, över 2 meter upp i syrénhäcken...

Skrållan vill bli mamma

När de små australorpsen kom tog Skrållan direkt på sig rollen som extramamma och när de börjat växa upp lade sig Skrållan för att få nya bäbisar. Äggtjuvarna har tagit ägg för henne innan, men nu har hon legat på tre ägg i över en vecka så man börjar hoppas att det kan bli smått om knappt två veckor. Varken blommehönor eller australorps är kända för att ruva och jag hade bestämt mig för att köpa någon orpingtonhöna då de är kända för sin ruvlust och för att vara underbara mödrar för jag skulle vilja få kycklingar på sikt. Många kycklingar föds numera i kläckningsmaskin, men jag önskar att alla fick växa upp med en mamma och skulle vilja bidra till att fler kycklingar får en naturlig och lycklig barndom. Att Skrållan ruvar känns nästan för bra för att vara sant och det vore så kul om hon lyckades. Hon skulle säkert bli en duktig mamma, så målmedveten som hon är i ruvandet och så gullig hon var med australorpsen. Det är dock länge kvar och mycket kan hända så jag bara hoppas och önskar att vi får höra ljudet av små blommekycklingfötter...

Sammanbiten modell

Lite motvillig modell vid fotografering i hagen, men mycket lättare att fotografera än Adilliya som bara vill vara nära och gosa... Visst var Malchic först positiv, men man såg hur han började fundera över vad jag egentligen höll på med och vad det skulle vara bra för. Den sammanbitna minen på vissa bilder visar vad han tänker, men visst är han fin!

Kvällspromenad med Adilliya i bilder

Igår var jag och Adilliya ute på en härlig kvällspromenad och jag passade på att fotografera en del. Det var en jättemysig promenad och Adilliya var nöjd och glad med att få komma ut med sin matte. Vi övade tempoändringar i trav och det var jättekul!