Olycka och oro för hönsen

Samtidigt som jag är otroligt glad över Skrållans ljuvliga kycklingbäbisar har det hänt något fruktansvärt tråkigt och oro kvarstår. Bara någon dag efter kycklingarnas ankomst hörde jag att Emil blivit förkyld. När det gäller höns så ger många sjukdomar sådana symptom och det kan vara allt från ofarlig förkylning på grund av regnväder och annat eller något allvarligt och smittsamt som gör att alla hönsen dör. Jag oroade mig och funderade på att dela flocken för att undvika smittspridning, men då jag tror att utevistelse är nyttigt kom jag fram till att avvakta och hoppas att det inte är något allvarligt. Flera av hönsen har börjat snörvla, men alla har varit pigga och glada och jag har försökt att inte oroa mig.

Igårkväll när jag skulle stänga till hönsen fann jag dock oro av ett annat slag då inte alla hade gått och lagt sig och flera saknades. De som var i hönshuset satt olycksbådande tysta och när jag gick runt och letade hittade jag två av australorphönorna vilsna och de vallades in. Jag fann även högar med fjädrar på flera ställen och Sofia hittades död i hästhagen. Det var helt fruktansvärt och jag ifrågasatte min filosofi om att låta höns njuta av verklig frihet. Det var troligtvis en räv och de har ungar att mata. Jag önskar att naturen kunde tillfredsställa alla utan lidande och död...

Blommehönan Tjorven, som var tamast av alla och strålande vacker, är en av de som saknas. Utöver henne var det australorphönor födda på alla-hjärtansdag i år som togs och nu återstår bara Bianca, som alltid varit mest försiktig, och Lovis, en av de svarta. Vi förlorade därmed sex hönor och jag önskade att någon tagit skydd och skulle dyka upp så jag har delvis jobbat hemifrån idag, men ingen har synts till. För de som undrar så är Skrållan och bäbisarna i tryggt förvar i hundburen och de växer och frodas. De ger verkligen hopp om framtiden trots mörkret.

Flocken är märkbart påverkad och Alma verkar inte må bra. Hon vill inte gå ut och står mest stilla. Jag har känt igenom henne och hittar inga skador så jag hoppas att hon snart blir sig själv igen. Emil och Alfred verkar vara tacksamma över att ha varandra och jag har aldrig sett dem så fina mot varandra även om jag aldrig sett något riktigt bråk. Flocken håller ihop mycket mer än tidigare och de känns mycket mer förståndiga. Tidigare blev det ofta mycket uppståndelse när det vankades majs och det är klart att de unga jämnåriga australorpsen var lite virrigt uppspelta.

Jag funderar på att göra en inbrottssäker hönsgård till det lilla hönshuset så att jag har fler möjligheter att skydda och dela av grupper även om jag fortfarande tror på lyckliga djur i frihet.  Radion var avstängd vid angreppet och det var sent på kvällen så många av de som klarat sig hade troligtvis redan gått och lagt sig. Jag har nu igång radion på högre volym och försöker natta dem tidigare även om det inte är det lättaste. Jag önskar att förkylningen inte är något allvarligt och snabbt går över samt att vi slipper fler rovdjursangrepp...