tisdag 30 september 2014

En fotoutmaning...

Det är verkligen inte lätt att fotografera små unghönor... De rör sig så fort att kameran (jaja mobilkameran) inte hänger med och det känns så synd för de är ju så söta.

När jag kom hem från jobbet var de ute och spatserade i syrénhäcken med de andra hönsen och de stora hönorna verkade ha lugnat ner sig efter all uppståndelse kring de små. Apropå små så känns de faktiskt inte så små att Will skulle ge sig på dem iallafall, hoppas jag...

När det var dags för dem att gå och lägga sig hade bara en hittat in i hönshuset medan de andra två gick och pep utanför så de fick hjälp. Då blev det åter liv på hönorna som kacklade för fullt, men det lugnade sig snabbt och de får nog alla en lugn natts sömn.

Det känns jättekul att de redan vågar gå omkring och utforska och jag är så glad att mina höns går fritt och njuter av friheten på landet. De trivs verkligen i syrénhäcken och hästhagarna och det är en fröjd att se dem!

Jag är glad att de nya är så lätta att se skillnad på! Hon med svart/grått och med stor vit hätta heter Lisa, hon med mest brunt och brun hätta heter Britta och hon med både svart/grått och brunt utan hätta heter Anna. Jag tyckte att det passade bra med namn från samma Astrid Lindgren saga till de tre och det fick bli barnen i Bullerbyn.








Så en liten bild på de äldre i flocken... Inte lika lätta att se skillnad på, men det går :-) 


Lisa, Britta och Anna välkomnas

Kanske avslöjar namnen från barnen i Bullerbyn att det är hönsflocken som fått tillökning. Igårkväll åkte jag nämligen till Österlen för att köpa tre tio veckor gamla unghönor. De är också skånska blommehöns och två av dem har hätta, det vill säga tofs på huvudet. Blommehöns med hätta härstammar från Vomb, vilket ligger bara en mil från mig. Det känns lite extra kul :-)

Unghönorna var oroliga i bilen på vägen hem och de fortsatte pipa när de placerats på en sittpinne i hönshuset. De stora hönorna tittade storögt på nykomlingarna och jag flyttade dem till en sittpinne längre bort. Allt verkade lugnt och när jag vaknade och kollade till dem vilade de lugnt trots att Emil som vanligt börjat gala emellanåt. Senare på morgonen medan jag pysslade med hästarna hörde jag hur hönorna kacklade oroligt. Då hade Emil och Madicken gått ut och börjat picka i godan ro, men de andra satt kvar uppe på sittpinnarna och tittade oroat på unghönorna som nu vaknat och börjat picka i sig mat och utforska hönshuset. Jag försökte locka ut de stora och Mia-Maria kom ut, men de andra två fick sitta kvar och vänja sig vid nykomlingarna.

Jag var lite orolig att hönorna skulle vara dumma mot de små, men det känns som att det kommer att gå bra. Kom dock på att Will skulle kunna se dem som intressant byte och trots att han är den mest kärleksfulla katt man kan tänka sig så är han även den mest effektiva jägaren... Will får iallafall vara inomhus idag medan jag är på jobbet så får jag försöka känna av läget...
Nyanlända i hönshuset... 

Smakar maten och utforskar...

Jag hoppas kunna visa bättre bilder snart!

måndag 29 september 2014

Nya betesmarker

I år är ett extremt bra "stubbår" för många av de närmaste stubbfälten kommer att ligga ända till våren. Det är verkligen lyxigt att kunna rida runt på stubbfält hela vintern! En annan fördel är att det är stubb på det fält som är mellan min hage och Helenas beteshage. Det har gjort det möjligt för oss att göra en korridor mellan hagarna så att vi kan driva hästarna emellan. De får äta en liten stund om dagen och det är verkligen en höjdpunkt för alla. De lär sig snabbt och när de misstänker att det är öppet kommer de med öronen spetsade av förväntan. De älskar att på rad galoppera genom korridoren till betet, men det går inte lika snabbt på tillbakavägen. Det finns ju gräs i korridoren och när man ska tillbaka passar man på att ta ätpauser... Det är verkligen roligt för hästarna med förflyttningarna och alla verkar verkligen trivas med hur de får vara i olika delar av de olika hagarna. De rör sig mycket mer än när de är i sin vinterhage och det är tur för Malchic och Tolstoy har ändå lagt på sig några kilo för mycket...
Visst ser det lockande ut :-) 

Först hade vi bara enkla trådar, men Idun kunde springa under...

Kanske skulle nämna att Linda inte är lika galoppbenägen som de andra... 

Så här ser det ut åt andra hållet och här ser man att även Will provar korridoren.

onsdag 24 september 2014

Inte bara hästarna är barfota

Mina hästar går barfota och verkas med korta intervaller för att eftersträva naturligt slitage av en hov i balans. Jag älskar även själv att gå barfota och minns hur mamma fick se till att jag inte åkte barfota till stan. Hästarna får ha boots vid behov och barfotaskor, tåskor eller vad de kallas är mina riktiga favoriter när man inte kan gå helt barfota. Tyvärr gick ett par sönder i fredags, men då fick jag ju anledning att köpa ett par nya. Jag har ett par som är lite stora och de som gick sönder vara svåra att få på, men sedan satt de som en smäck. De nya sitter verkligen som en handske (eller som Askungens glassko:-)) Jag är inte materialist, men dessa skor gör mig lycklig!



Miljöinspektören har problem med dricksvattnet

Igår fick jag förhandsbesked om att det är höga halter koliforma bakterier i mitt dricksvatten som jag tog prov på i måndags. Jag har inte låtit analysera vattnet tidigare av rädsla att få besked som jag inte är redo för, men nu kände jag att det var hög tid. En mycket kunnig kollega hade tittat på min brunn innan jag köpte huset och allt såg bra ut. En liten oro har jag haft och när resultatet nu kom som en smäll i magen slungades jag tillbaka till tiden då svampen i källaren och bankens krångel oroade mig som värst. Ibland önskar jag att jag hade någon att dela allt med, men jag påminns snabbt om att jag har familj och vänner som alltid är med mig och bakterier är inte så farligt. Tidpunkten för beskedet var väldigt olämpligt då jag jobbat över, var hungrig och stressad över att jag skulle göra flera ärenden innan jag skulle få komma hem och äta och sedan hinna med hästarna. Filippa är hos mamma så jag passar på att jobba riktigt långa dagar...

Väl hemma såg jag till att trotsa mörkret och komma ut barbacka på en pigg och glad Malchic innan jag en lång stund stod hos Adilliya och njöt av ljudet från flockens lugna tuggande.

Det var precis vad jag behövde och idag har mina kollegor också lugnat mig. Jag har ju inte blivit sjuk, så även om jag såklart ska vidta åtgärder och inte låta gäster dricka mitt vatten är det inget akut sålänge inte det slutliga resultatet visar mer bekymmer. Håller tummarna! Vad gör lite (eller mycket...) bakterier när man lever i paradiset?

söndag 21 september 2014

Matanordningarna i hagen är äntligen klara

Jag trodde ju att den ombyggda potatislådan var klar, men förra helgen hade Adilliya skadat sig i hagen och trots att jag tyckt att jag hade kollat så att det inte fanns några vassa kanter eller farliga utstickande saker så kom det fram att det var potatislådan. Det var dock inte någon bult eller hörn utan själva vinkeljärnet trots att det ligger helt dikt an till träet. Det är bara någon millimeter tjockt, men själva kanten var vass, vilket jag inte kunde ana. Adilliyas sår läkte fint och jag fick hjälp av Helena med att komma på en lösning för potatislådan.

Det fick bli en träram på utsidan, men skruvarna ville inte utan gängorna skar sig och pappa fick komma till undsättning. Pappa tyckte dessutom att man skulle byta tvärslåerna för det skulle bli mycket snyggare och det blev det. Med den extra stabiliteten nöjde vi oss med extra tvärslåer på långsidorna och det blev jättebra. Äntligen fick jag dessutom möjlighet att gräva ner plintar för stolpar att hänga hönät i för pappa gjorde perfekta hål till bultarna som fäster stolparna i plintarna. Visst behöver plintarna sätta sig och stolparna är inte helt stabila än när hästarna sliter i hönäten, men jag är jättenöjd!

En av de två fina stolparna

Detaljstudie av upphängningsanordningen

Potatislådan i ny skepnad 

Den snygga tvärslån

Hörnen är ordentligt filade för att verkligen inte vara vassa 

Här ser man både stolparna och potatislådan

onsdag 17 september 2014

Musens månad...

Förra måndagen var min bil på service och när jag hämtade den meddelade de att det bott en mus i fläkten!?!? När jag satte igång fläkten på hemvägen lät ett kraftigt dunkande ljud och man kände vibrationer i hela bilen så jag vände tillbaka till bilverkstaden. Man misstänkte att det faktiskt kunde vara en mus som skulle komma ut när man öppnade luckan till fläkten, men det var musens nötförråd. Nötter hade kilats in mycket prydligt, men jag hoppas att det finns mer mat på annan plats...

Strax innan denna upptäckt hade musinvasionen kommit igång där hemma. Det sprang möss i väggarna och det var så illa att det var lite svårt att sova. Will verkade inte bry sig så mycket när han var inne, men utomhus blev hans musfångster fler. I helgen kom han med dem på löpande band och åt glatt upp två stycken på mindre än tjugo minuter. Han kommer så glad och stolt med musen i munnen och berättar högljutt hur duktig han är.

Hur problemet med mössen inomhus ska lösas känns lite oklart för de går inte in i burarna trots att jag lockar med Snickers. Jag tror att de är mest i väggarna, men kanske även på ovanvåningen och jag lämnade dörren till ovanvåningen öppen idag med förhoppning om att Will fungerar avskräckande.

När jag idag i min Världsnaturfondenkalender såg att September är hasselmusens månad kändes det väldigt talande och om de håller sig till en månad är jag mycket nöjd.. och visst är de söta!




fredag 12 september 2014

Clinic med Noora Ehnqvist

För precis två veckor sedan hade jag förmånen att få träffa en människa som öppnade mina ögon och fick mig att se världen i så många fler färger och dimensioner än jag kunnat ana. Jag har väntat med att skriva om det på bloggen för jag hade hoppats att jag skulle finna ord om jag bara lät det smälta, men jag tror faktiskt att det inte finns ord och jag får göra mitt bästa ändå.

Min ridinstruktör Ewa Angantyr hade frågat om jag ville vara med och hjälpa till på en hästkurs som skulle hållas hemma hos henne. Jag hade verkligen inga enorma förväntningar och varken jag eller Ewa hade tidigare träffat engelsktalande Noora Ehnqvist från Finland, men jag tänkte att det var klart att jag ville vara med och hjälpa till och lära. Det var fyra deltagare med häst och tio deltagare utan häst. Gruppen bestod  av hästmänniskor som redan vandrat långt från traditionell hästhantering och allas tacksamhet över att finna samhörighet lyste och präglade gruppen. Redan från början uppmuntrade Noora till att alla verkligen skulle se varandra och dela med sig av tankar och känslor och atmosfären var väldigt varm och öppen på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt ens med människor som redan känner varandra. Man såg det i blicken på deltagarna och jag var själv så berörd att jag var tårögd under nästan hela de tre dagar som kursen varade.

Jag skulle inte säga att det var en hästkurs utan mer som en kurs i livets mening och självutveckling. Genom att vara i balans och harmoni i sig själv ger du optimala förutsättningar för dig att kommunicera med din häst och hästen speglar dig så om du är medveten om din egen energi, balans och rörelser kan du få din häst att röra sig hälsosamt samt vara harmonisk och i balans. Det är de fyra delarna "body", "mind", "feelings" och "spirit" som man ska se till att ha med sig i all samvaro med hästen och när man vill lära en häst något är det viktigt att inte glömma någon del. Jag beklagar att jag använder de engelska orden, men jag finner inte bra ord så jag försöker förklara lite.

"Body" står för att kroppen ska vara med på ett sätt som den klarar och som stärker, sträcker ut eller på annat sätt är bra för kroppen. Fysiska spänningar, obalans, otakt, och annat vill man motverka.

"Mind" står för att hästens intellekt ska vara med. Man menar att kommunicera så att hästen förstår och utvecklar färdigheter. Man vill undvika frustration och missförstånd.

"Feelings" står för att man alltid ska värna om hästens känslor. Här kommer hästens vilja in och om hästen inte vill och känner negativa känslor inför något ska man lyssna på och respektera det.

"Spirit" är det som är svårast för mig att beskriva, men det handlar om att låta alla följa sin sanna natur och förverkliga sina drömmar och verkligen blomma. För en individ kan det handla om att få känna sig stor stark och stolt medan en annan brinner för att få känna närhet och skänka värme.

Noora hade en helt otrolig förmåga att sätta ord på och förklara sådant som öppnade mina ögon... Hon pratade om hur ens energi och andning hänger ihop och hur känslor som stress, oro, ilska, irritation med mera gör att ens andning inte kommer ner i magen utan håller sig kring hjärttrakten och att spänningar fortplantas uppåt vilket bland annat ger stela axlar. Hon berättade även hur andningen och känslorna även hänger ihop med muskeln "psoas" som sammanlänkar ryggraden med benen. Det kommer jag inte att försöka förklara och inte heller de "body awareness"-övningar som vi gjorde. Under min vecka som veckoelev hos Ewa förra sommaren började jag arbeta med att bli medveten om och kunna påverka min energi och att se hur hästarna tydligt reagerade på det gav mig ett enormt uppvaknande. Noora visade att den glimt jag fått var som ett ljus genom en port som stod på glänt och att om man öppnar porten på vid gavel strålar hela världen i ljuset från porten. Noora hjälpte mig att öppna porten och det finns så mycket att se och upptäcka och jag kommer att utforska långsamt. Som jag ser det vet jag inte vart porten leder, men ljuset som sköljer därifrån ger världen fler färger och dimensioner än jag tidigare sett. Jag förstår att det låter helt flummigt och det är en liknelse, men jag önskar att alla fick möjlighet att lyssna till sina känslor och sin kropp med en så underbar guide som Noora. Tänk så många som har ont i nacken eller känner sig stressade och aldrig har hört talas om "psoas" eller fått verktyg som skulle kunna göra underverk.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst och berätta hur Noora träffade mitt i prick när hon efter min presentation berättade att "att ta hand om" kan vara något som hindrar en från att få ner andning och energi i sitt centrum precis som stress och oro. Jag skulle även kunna försöka beskriva hennes stund med Ewas Lipizzaner Lillebror som är ett minne som jag bär med mig för resten av mitt liv, men sådant saknas det ord för.

Filippa var också med på kursen och låg mycket i mitt knä och gosade vilket gjorde allting ännu mer fantastiskt. Jag känner fortfarande att jag saknar ord och att jag bara försökt förmedla en bråkdel, men det känns bra att jag har försökt och jag hoppas att ni vet att jag fortfarande är naturvetenskaplig och med båda fötterna på jorden... Jag rekommenderar alla att träffa Noora Ehnqvist om ni får möjlighet och jag hoppas träffa henne snart igen!

torsdag 11 september 2014

Höautomaten invigd

Den ombyggda potatislådan blev så till slut invigd igår. Första dagen var lite tuff, men sedan dess har det gått bra förutom att jag varit tankspridd och behövt besöka bygghandel fem gånger på mindre än en vecka då jag hela tiden glömt köpa saker som behövts... Fortfarande saknas fyra vinkeljärn för jag tänkte inte på att varje regel hade två ändar... Den bedöms dock vara tillräckligt stabil för att användas och den fungerade bra :-)

Här ser man reglarna i överkant och karbinhakarna som fästs med skruvöglor. I karbinhakarna fäster man sedan hönäten. 

Närbild på karbinhake i de stabila skruvöglorna som bygghandlaren inte trodde att jag skulle kunna skruva i för hand. Klart jag kunde!!! 

Nu sitter vinkeljärn under reglarna iallafall på varannan ;-) 

Tvärslåerna var inte så snygga och dessutom korta... Jag ville ha tunna för att undvika vassa kanter, men det här blev ju inte jättelyckat. De ger dock extra stabilitet och har inga vassa kanter, vilket är huvudsaken. 

Är mycket nöjd med de stora vinkeljärnen på hörnen och beträffande dem köpte jag rätt antal från början ;-) 

tisdag 9 september 2014

Hästarna har inrett

Det är verkligen underbart att ha hästarna hemma och de har gjort sig riktigt hemmastadda och inrett i hagen. Den stora högen med grenar har de ätit upp blad och bark ifrån samt spridit ut. Passagen genom häcken har de breddat rejält...

Före... 

...efter.

Före...

...efter. 

fredag 5 september 2014

Omvandling av potatislåda

Jag är verkligen inte praktiskt lagd... Särskilt inte när jag jämför mig med Helena som kan allt. Idag var det dags för mig att göra om en inköpt potatislåda till hölåda där man fäster hönät som hästarna får äta ur. Reglar, bultar, vinkeljärn och karbinhakar var jag stolt över att själv ha hittat i bygghandeln och nu var det bara att hugga in. Jag började såga av översta brädan och ytterligare en bit av tvärslåerna. Det gick bra även om jag inte tänkte helt klart från början och därför fick såga två tvärslåer två gånger. Reglarna sågades av i rätt längd och sedan började problemen. Jag började spika in en jättespik för att få fast regeln som förstärkning överst på lådan och jag är verkligen dålig på att träffa spikar... Jag lyckades dessutom träffa tummen så att det började blöda ordentligt. Det ville inte sluta blöda heller, men efter bandagering och lite paus var jag ute igen och fortsatte men provade nu med att skruva i en bultliknande skruv. Skiftnyckeln hittade jag ingenstans trots att jag vet att jag använt den under senaste veckan och jag letade verkligen flera gånger på alla ställen jag kunde komma på. Jag fick in bulten med en tång, men det var rejält tungt och till nästa regel provade jag vanliga skruvar. Det använde jag även till att fästa tvärslåerna bättre och jag kände åter att det gick bra. Så var det dags för fler reglar och jag kom på att de kunde vara över hela lådan, vilket troligtvis skulle ge ännu bättre stadga. Då började dock gängan i skruven eller skruvmejseln ge sig. Det var dessutom nästan mörkt vid det laget så jag gick in... Det är inte så lätt för mig med sådana här saker och när jag lyckas blir jag riktigt glad, men när det inte vill blir jag liten, tycker att det är jättesvårt och vill ha hjälp av pappa. Jag vet att pappa ställer upp om jag ber honom, men samtidigt vill jag ju klara det själv. Jag är mer kapabel än jag ibland tror och jag växer av att få upptäcka det!
Före förvandlingen... 

Översta brädorna bortsågade och se vilket härligt sällskap jag har :-) 

Visst är hon söt när hon hjälper till! 

Tvärslån förkortad så att regeln får plats...

Blodat ner och man ser jättespik som jag fick dra ut... 

Fint bandage

En till som vill hjälpa till <3 





Här är första regeln på plats och Adilliya kommer på att man kan klia sig på den...