Mojka fortsätter växa

Lilltjejen har sedan länge vuxit om Filippa...

Sötaste lilla Ohmira

Lilla Ohmira, eller Mira som hon kallas, har snabbt kommit in i flocken och de är så nöjda alla tre♡ Hon är supersnäll, jättesocial och otroligt gosig och det går ju inte att låta bli att gosa med henne, hon är ju oemotståndlig!

När hon kom den 10 september gick transporten från Småland jättebra, men Malchic var inte så överförtjust som jag förväntat mig. Han tyckte att hon skulle visa sig värdig att tillhöra flocken och hon var kavat och ville kolla om han förtjänade att styra henne. Det blev en hel del springande men inga sparkar i alla fall. Adilliya verkade mycket positiv till en liten tjejkompis redan från början så Malchic hade fullt upp att hindra Adilliya från att hälsa på nykomlingen för han ville ha henne för sig själv.

Redan dagen efter fick Malchic ut på ridtur och då fann tjejerna varandra omedelbart. Efter ytterligare någon dag var de en riktig flock och det är underbart att se dem tillsammans ♡

Mojka på valpträff

Söndagen den 4 september var det valpträff hos Mojkas uppfödare och vi fick träffa många syskon och jämnåriga halvsyskon. Det var så roligt att träffa alla och se hur även syskonen vuxit. Alla Mojkas kullsystrar var där och det var extra kul att se de andra gula tikarna. Jag tyckte att Mojka såg ut att vara grövst och flera av systrarna var riktigt smäckra och långbenta. Mojkas mörka ögon med "kajal" runt och mörka nos i kontrast till hennes ljusare gula färg stod också ut i jämförelse med de mörkare gula systrarna.

Mojka var extremt pigg och glad och när hon fick prova apportera en pälsklädd dummy passade hon på att rusa runt med den i munnen och försöka leka med syskonen. Hon var i himmelriket och hörde inte mig. Hon som är så lyhörd och duktig hemma. Jag var ju säkert lite nervös och då hon var så uppe i varv pratade jag mer och lockade i full falsett för att fånga hennes uppmärksamhet, vilket säkert bara gjorde saken värre. I andra övningar som inkallning, gå fint vid sidan och sådant gick det dock jättebra och man kan ju inte annat än le åt att hon var så lycklig och man anade verkligen hennes potential. Hon är en hund som älskar att jobba och hennes energi och positivitet går inte att ta miste på.

De är ju valpar än och det är viktigt att inte gå för snabbt fram så jag har snarast varit rädd att träna för mycket, men jag tror att vi har en bra nivå. Jag har ändå tränat en hel del med en underbar privatinstuktör och på brukshundklubben och vi fortsätter med vår lustfyllda och positiva träning. Kanske får vi möjlighet att bättre visa vad vi kan vid nästa valpträff, men det är härligt avslappnad och familjär känsla på träffen och min uppfödare är otroligt duktig och inspirerande så det är inget kravfyllt alls, utan det är bara jag som alltid vill vara duktig.

Det blev tyvärr inte att jag tog några bilder, jag hade lite fullt upp med mitt lilla charmtroll; )

William är för alltid i mitt hjärtan ♡

Williams kroniska njursjukdom gick till slut inte att stoppa. När han hastigt blev sämre och det inte fanns mer man kunde göra kom en veterinär hem till oss och han fick somna in hemma i lugn och ro. Will var den som öppnade mitt hjärta för katter på riktigt och jag saknar ord för att beskriva de starka band vi fick. Jag förtjänade inte en så bra katt. Jag hade ju lätt accepterat en osocial och till och med aggressiv katt, men jag fick den mest kärvänliga och gosiga man kan tänka sig. Som följde med fritt på hundpromenader, kom på inkallning, älskade att ligga i knäet och gosa och som dessutom älskade hundarna och även försökte gosa ihjäl dem. Samtidigt var han den mest skickliga jägare och dödade råttor på löpande band. Stilig, stolt och nöjd som en prins var han, min finaste William, som från första stund lystrade till sitt namn och alltid pratade tillbaka när man pratade med honom. Han finns för alltid i mitt hjärta och jag är för alltid tacksam över att han valde mig att bli hans...

Nya familjemedlemmen minishetlandsponnyn Mira

Jag håller på att bygga ligghall hemma i min hage och kommer att ha Malchic och Adilliya hemma framöver. Det är så härligt att ha dem utanför fönstret och att umgås med dem mest hela tiden.

Hästar mår bäst i en större flock och jag bestämde mig för att leta efter en minishetlandsponny då Helenas lilla Idun charmat mig totalt och minisar har många fördelar genom sin storlek samtidigt som de är riktiga hästar i en hästflock.

I söndags åkte jag och tittade på två ungston på två olika stuterier och på det andra stället föll jag pladask för 3-åriga lilla Mira eller Hasselbos Ohmira som hon egentligen heter. Stuteriet som Mira kommer ifrån ligger jättenära och jag känner och ser upp till hennes uppfödare så det känns extra kul att det blev en "Hasselbohäst".

Hon är en bländande söt och social liten tjej med den mest ljuvliga färg och en underbar man. Hon ville gärna gosa och klia och verkar ha samma genomsnälla och milda temperament som Adilliya. Det kändes så rätt och pappren skrevs på plats. Det känns verkligen som att det är meningen att Mira ska flytta ner till mittskåne igen. Säljarna kommer att sakna henne massor och hon har verkligen haft det underbart hos dem sedan hon flyttade dit som föl, men uppfödare kan inte behålla alla hästar och jag är så lycklig över att få köpa denna lilla stjärna!

Allt gick så snabbt så jag hade inte pratat med Mira uppfödare i förväg, men när jag meddelade henne fick jag ett svar som gjorde mig helt rörd. Hon skrev att Miras mamma och mormor hade utmärkt sig som de snällaste och mildaste hästar hon haft och hon har en enorm erfarenhet av minishetland genom sin mycket framgångsrika uppfödning.

Planen är att Mira ska komma hem lördagen den 10 september och jag längtar!

William bra igen efter skador

William har verkligen haft otur för inte nog med att han har den kroniska njursjukdomen som hålls i schack med specialfoder, han har dessutom varit i kattslagsmål kan man tro. En natt kom han hem med svullnad på ett framben och en blodrispa på ena örat. Jag kände igenom honom och han verkade inte ha ont, men sov jättemycket och åt knappt. Med tanke på hans historik var jag snabb med att åka till veterinären och det var varbölder i frambenet som tömdes under operation och två drän sattes in. Han kom hem dagen efter och veterinären försökte lugna mig men jag var så orolig över hans bristande aptit. Efter flera veckors oro, vilket kändes som en evighet med flera återbesök, återkom aptiten och han blev piggare igen. Han hade en dipp igen då han inte mådde bra och höll sig borta. Det kändes som att han visste att jag skulle hålla honom inne om han väl kom in. Snart var han dock bättre och blev sitt vanliga otroligt sociala jag som var med när man pysslade ute och följde med på hundpromenaderna. Han var även glansigare i pälsen och tog råttor på löpande band igen. Min älskade Will. Jag har aldrig älskat en katt så eller oroat mig för en katt på det sättet. Han har ätit mat som en häst och jag njuter varje gång jag får fylla på hans skål ofta, men när jag börjar byta ut för att vara säker på att det är så nyupplagt och gott det kan bli så kryper oroskänslorna i magen. De senaste dagarna har aptiten varit sämre och jag är hela tiden beredd på att rådfråga veterinär. Det finns en ännu godare mat att ta till om det skulle behövas, men man får inte börja med den hur som helst för då hade han redan ätit den. Även om aptiten lugnat sig lite är han nöjd, glad och social och han myser i soffan bredvid mig just nu. På kvällarna och nätterna är han oftast i sängen tillsammans med mig och hundarna. Will är helt underbar med hundarna och jag avslutar med ett par bilder.

Skogspromenad med vovvarna i helgen

I lördags åkte jag och vovvarna till skogen. Det var jättemysigt och vovvarna njöt i fulla drag. Mojka tar ut svängarna en del och det fanns en massa intressant att lukta på, men vi satt även på en stubbe och tog det lite lugnt. Filippa är världens bästa föredöme när det gäller avslappning.

Mojka växer i bilder

8-19 veckor

6 veckor

8 veckor

8 veckor

8 veckor

9 veckor

10 veckor

11 veckor

14 veckor

15 veckor

16 veckor

17 veckor

18 veckor

19 veckor

Mojka hjälper till med hagen

Hästarna är på bete hemma hos mig och de betar sig snabbt framåt på strippbete vilket gör att man får flytta trådar ofta och Mojka hjälper glatt till. För precis en vecka sedan såg det ut såhär.

Med Mojka på kanotäventyr

Förra helgen var jag med familjen på kanotutflykt med övernattning. Vädret var inte det bästa och Filippa var hos dagfamiljen, men Mojka följde med. Så himla duktig hon var! Hon var framför mig i kanoten och var helt trygg. Hon smakade på vattnet och var nyfiken men snart låg hon och sov på liggunderlag. Det var andra människor vid de rastplatser vi åkte till och upptaget i vindskydden. Vi hade bara tält för två, men hittade ett vedförråd som iallafall gav tak i regnvädret. På söndagen var vädret bättre och det var verkligen en rolig helg! Det kan Mojka intyga :)

Foton på Adilliya i hagen

I lördags flyttade hästarna till mina hagar så det är mer bete för dem och vinterdagen får vila ett tag. I fredags tog jag lite bilder på Adilliya i vinterhagen i det vackra vädret. Jag är väldigt förtjust i bilden på henne och Idun. Sådana sötnosar!

Bilder från Mojkas första kollo

När jag behövde vara tillbaka på jobbet efter 7 veckor med min lilla bäbis fick hundarna vara på kollo hos mamma och Dan i tre dagar innan de började vara hos vanliga dagfamiljen. Jag fick härliga bilder på Mojkas och Helge vid hundbadet och rapporter om att Mojka simmat och spontant apporterat i vattnet. Så stolt hon ser ut där i havet min lilla stjärna ☆