torsdag 31 december 2015

God jul

Jag tänkte dela med mig av lite bilder från julen och julaftonen firades hos mamma där jag och Filippa började dagen med en härlig strandpromenad i solen. På kvällen umgicks jag med hästarna och på juldagen blev det promenad med Adilliya och liten ridtur med Malchic.



tisdag 22 december 2015

Valpväntan...

När jag var i Stockholm på Sweden International Horse Show passade jag även på att innan showen besöka labradoruppfödaren som jag valt att köpa valp från. Det var superhärligt att få träffa hennes underbara hundar och jag fick även se när de tränade apportering. Jag blev lika imponerad, inspirerad och rörd som vid jaktprovet och det är fantastiskt att se hundarnas glädje och lyhördhet. Till och med ettåringen hade koll på när det var hennes tur och busade inte iväg efter andras dummies eller bollar. En av tikarna var dräktig och magen började vara i vägen så det fick vara hennes sista apportering innan valpningen. Denna ljuvliga tik låg med huvudet på mina fötter när vi fikade och jag fick en så härlig känsla för henne. Den gula labradortik som jag fastnat för genom bilder på internet var precis lika fin i verkligheten och hon skulle dessutom bli farmor till valparna i magen. Jag som egentligen skulle vänta lite blev så förtjust att jag ställde mig i kö på kullen som redan var på väg och som var beräknad till julafton.

Det blev en spännande och förväntansfull väntan och jag hade kollat upp så att allt praktiskt med semester och annat skulle lösas. Det var ju inte helt optimalt med hundvalp så tidigt egentligen och jag hade ju tänkt rida in Adilliya också under våren. Ibland får man ändå gå på magkänsla och det kändes rätt. Det var dock många på kö och den 21 december fick jag besked att det blivit fyra tikvalpar och därmed tyvärr inte blev någon till mig.

Det viktigaste tycker jag ändå är att jag har hittat en uppfödare som jag ser upp till och litar på och hon har hundar med underbart temperament, enorm lyhördhet och arbetsförmåga samt ett strålande yttre. Jag älskar att höra om olika hundar som finns i stamtavlorna och hur hon planerar sitt avelsarbete. Jag försöker ta till mig och lära så mycket jag bara kan och jag ser fram emot att börja träna apportering med. Jag har redan köpt böcker i ämnet och ser fram emot att få ta del av uppfödarens tips och råd och komma igång.

Den kull som jag egentligen varit inställd på från början och som jag står i kö på närmar sig redan för tiken beräknas löpa redan i januari vilket ger leveransklara valpar i maj. Det är en riktigt intressant kombination med en supertrevlig tik som är jaktchampion och som redan givit en jättefin kull med helt fria höfter och armbågar. Planen är att få träffa tiken innan valparna kommer för jag har inte träffat henne än eftersom hon inte var hos uppfödaren när jag var där. Jag har dock hört mycket gott om och läst på om båda de blivande föräldrarna samt tittat på bilder och det känns jättebra! Det är en härligt njutningsfull väntan...


söndag 20 december 2015

Hästhelgen

Igår var jag och Malchic på långtur med Helena och Tolstoy och det var superhärligt! Det var så längesedan sist, men  Malchics kondition var imponerande. En härligt fartfylld ridtur och det blev ett litet terränghopp också :) Det var sista dagen av musikhjälpen 2015 som jag lyssnade på under delar av turen då jag promenerade med Malchic och jag budade även hem ett signerat fotografi av Måns Zelmerlöw från hans musikvideo till Broken parts till förmån för musikhjälpen. Jag älskar verkligen musikhjälpen och saknar dess ständiga sällskap nu när sändningen är över. Skönt att det blir ett nytt musikhjälpen 2016.

Denna bild får symbolisera utsikten från Malchics rygg, även om den togs förra helgen då jag och Malchic var ute med Helena och Cilnyi.


Idag var det Adilliyas tur att komma ut på en ordentlig promenad efter hovbölden och det var en jättetrevlig promenad med grannhästen Loke. Det blev lite uppspelt förbi några småhästar som showade i en hage och Adilliya är så vacker när hon kråmar sig. Hennes svävande steg när hon taktar är också helt sagolika och trots att hon är uppspelt är hon alltid med mig så jag behöver inte oroa mig över att hon ska bli för uppspelt eller bli okontaktbar. Det är en härlig känsla och jag är så stolt över min ballerina. Hon lugnade sig snabbt och det var en behaglig promenad. Hon gick på helt obekymrat och det var skönt att komma igång igen efter hovbölden.

Hon ville blunda på alla bilder och gör inte henne rättvisa, men klart ni får se ändå...



William mår bättre

Flera har undrat hur det är med Will och jag kan rapportera att han har konstaterats ha kronisk njursvikt. Han fick komma hem i torsdags och han är piggare och äter bra. Det tog tid innan veterinärerna kunde avgöra om det var akut eller kronisk njursvikt och då man inte vet hur gammal han är var det ännu svårare. Enligt veterinärerna kan han vara allt mellan 5 och 15 år och hans sjukdom tyder på att han är gammal trots att man inte kan se det på honom. Jag hade telefonkontakt med veterinärerna varje dag och redan andra dagen rapporterade de att han var mycket kelig. Han är verkligen underbar och en annan dag när jag frågade hur han verkade ta att vara där så rapporterade veterinären imponerad att Will verkade lugn trots att de för tillfället tyvärr hade två småhundar som skällde och triggade igång varandra. Jag hälsade glatt att William älskar hundar så det var ju skönt att han inte blev uppstressad.

Kronisk njursvikt är relativt vanligt hos gamla katter, men han äter nu specialfoder och fosfatbindare för att hjälpa njurarna och det ska förhoppningsvis få honom att må bra länge! Återbesök hos veterinär planeras om en till två månader om han inte skulle bli sämre.

Nu hoppas vi att specialkosten gör susen!


Det blir mycket gos...

tisdag 15 december 2015

William på djursjukhus

William har varit lite låg i omkring en månad men jag har tänkt att jag inbillar mig och att det nog bara är mask från alla möss och råttor han äter. Senaste veckan har han inte varit hemma så mycket och jag har haft fullt upp med Adilliyas hovböld, julmiddag med jobbet, Filippas rehab med mera och i söndags när jag tvingat Will att hålla sig hemma såg jag att han smalnat av ordentligt och var glanslös i pälsen. Han ville dessutom inte äta och jag blev såklart jätteorolig så efter samråd med veterinär åkte vi in på måndagsmorgonen. Will som jag aldrig haft i bil eller bur tidigare var så duktig och han fick åka i en stor hundbur för det var vad jag hade. Även under veterinärbesöket med undersökning och röntgen skötte han sig helt exemplariskt. Han spann under undersökningen och var nöjd med att vara i min famn och bäras runt mellan rummen. Jag säger det jag sagt förut, jag förtjänar inte en så underbar katt...

Röntgenbilderna visade inget avvikande och Will fick läggas in för mer utredning och behandling. Han visade sig ha dåliga njurvärden och trots en massa undersökningar vet man inte om det är en kronisk eller akut variant. Oavsett så bedöms han bli bra, men om den är kronisk så förväntas den kunna komma tillbaka. Kronisk är ovanlig hos unga katter, men ingen vet hur gammal Will är och veterinären säger att han kan lika gärna vara 4 år som 8 år. Redan till idag hade i alla fall njurvärdena blivit bättre och han hade börjat äta, men behöver vara inlagd ett tag till. Jag hoppas att det inte dröjer tills han får komma hem för jag saknar honom så. Jag vill skämma bort honom och visa hur mycket jag tycker om honom. Jag blev själv förvånad över hur mycket jag älskar denna katt♡


söndag 13 december 2015

Får Adilliya vara frisk nu?

När Adilliya precis blivit helt kry efter små hältor som kommit och gått i ena bakbenet under hösten var det dags för hovböld igen :( I fjol var hon riktigt sjuk av en hovböld så här års med hög feber och flera veterinärbesök. I år blev det inte någon feber, men från förra söndagen fick hon stå på boxvila i flera dygn och jag var uppe på nätterna och kollade tempen och hur hon verkade må. Mitt lilla hjärta! Hon var jätteduktig, men blev svettig av att stå inne trots att det är ett stall utan uppvärmning. På onsdagen var hon tillräckligt bra för att kunna vara ute och fick gå med bara Malchic för att slippa behöver skynda sig undan som ranglåg i en större flock. Sedan i torsdags kväll går hon med vanliga flocken och hon verkar inte alls öm längre trots att bölden aldrig öppnades. Både igår och idag har det märks att hon tycker att det är dags att komma ut och hitta på något så snart är vi igång med träningen igen, härligt! Jag får vara noga med boots när vi är ute på grusvägar för att undvika fler hovbölder...

Här är Adilliya på besök hos flocken och hon är glad över att vara tillbaka även om det dröjde tills hon fick vara tillbaka på riktigt 



lördag 12 december 2015

Inspirerad på Sweden International Horse Show

Jag skulle kunna skriva massor om den fantastiskt innehållsrika tiden på Friends arena under årets Sweden International Horse Show då jag hade hand om Svenska Basjkirhästföreningens monter tillsammans med superhärliga nya och gamla basjkirvänner. Man kan läsa mer om det i Svenska Basjkirhästföreningens medlemstidning och det var verkligen lyckat med massor av människor som fick upptäcka vår underbara hästras genom vår frågesport och de hästar som fanns på plats. Här tänkte jag fokusera på mina intryck utanför basjkirerna...

Jag vill börja med Emil Eriksson som är världsmästare i beridet bågskytte och som både visade show i stora arenan och clinic i mässpaddocken. Han red en stor maffig shire och det var otroligt inspirerande att se deras glädje och fokus när de rusade fram i galopp med helt fria tyglar. I mässpaddocken berättade Emil med headset om sin historia och om sporten medan han gjorde en uppvisning och han trollband mig helt. Jag som aldrig haft något som helst intresse att skjuta på något...

En annan som inspirerade var Lorenzo som med ett helt gäng lösa skimlar som springer och hoppar i fina formationer står uppe på hästryggarna och dirigerar hela gänget. Det var verkligen imponerande även om jag själv skulle nöja mig med lite färre hästar :) Det var även intressant att se hur hästarna interagerade  sinsemellan och vissa busade lite och gjorde inte precis som Lorenzo tänkt. När någon ville springa om hästen framför eller springa vid sidan av hindret blev det mycket intressant att se hur de andra hästarna reagerade på det och det märktes att de hjälpte Lorenzo i uppfostran.

Alizée Froment red svår dressyr helt utan huvudlag och det är härligt att det når en stor publik för jag önskar att fler få upp ögonen för att det finns alternativ till att rida med bett.

En maffig ardenner visade dressyr i mässpaddocken till musik från Lejonkungen och bara musiken rör mig till tårar, men i kombination med en så kraftfull häst som gör superfina galoppombyten var det så att jag rös. Jag tycker att det är superinspirerande när det visas att stora kallblod kan och då kan basjkirer framstå som små och smidiga...

Även mässan gav inspiration och jag köpte boken "Hästens förutsättningar för arbete- under utbildning och träning" tillsammans med en dvd med över åtta timmars material. Det är en ny bok av Anders Eriksson, Sara Nyman med flera och på dvdn medverkar Philippe Karl, vilket i ärlighetens namn var det som lockade mig mest... Jag får kanske tillfälle att ge en recension när jag har läst och tittat.

Det var fyra fullspäckade dagar i Stockholm och det blev inte mycket sömn men jag var hög på positiv energi. På söndagskvällen körde jag hem och när jag vid midnatt hade omkring en timme kvar hem mötte jag storm med ett stort träd över vägen och alternativa vägar var avstängda så med mamma i telefon bestämdes att jag fick sova i bilen på en rastplats. Jag kan inte hävda att jag sov gott, men jag sov en del och körde sedan hem för en dusch innan jag körde till jobbet och en full arbetsvecka. Jag var mycket tacksam över att jag köpt en mobilladdare till bilen på vägen upp,så att inte mobilens batteri behövde dö, och att jag köpt fleecetäcken, till hästarna, som kunde hjälpa mig att hålla värmen. Det var de första täcken jag köpt till mina hästar någonsin och även om hästarna inte ens provat dem än så har de kommit mycket väl till pass ;)

Det var verkligen en fantastisk långhelg!!!

onsdag 25 november 2015

Flög med Malchic i snön

Snön stannade inte länge men efter helgens snöoväder var måndagen underbar. Helt vindstilla med solsken, kall och krispigt vacker. På kvällen var det stjärnklart och månen lyste upp så att det inte kändes som att solen gått ned sedan länge när jag och Malchic begav oss ut. På vägen var det egentligen riktigt halt, men det var inte långt till fältet där jag tänkt rida och Malchic är så säker på foten att jag red hela vägen. På fältet var det rejält med snö och skare. Malchic pulsade glatt fram och det var en helt underbar ridtur med mycket fart. Trots snön och skaren flöt han fram i energisk och bekväm trav. Han brukar ta sig fram väldigt markbundet i trav vilket säkert är en del av hemligheten till hans otroligt mjuka trav. Jag tror att jag tidigare har skrivit om att han har många typer av trav. Nu fick han lyfta ordentligt på benen och han var full av positiv energi precis som jag så det gick undan. Så snabb och mjuk att vi flög både i traven och galoppen. Jag kan inte förklara hur, men det är sådant som ger mig ofantligt med energi och glädje! Särskilt när jag inte ridit på länge känner jag törst efter att få komma upp på hästryggen och ladda energi. Jag behöver det för att må bra och är så tacksam över mina underbara hästar!


tisdag 24 november 2015

Lille Emmett överlevde en natt utomhus i snöoväder

I lördags saknades lille Emmett när jag räknade in kycklingarna inför natten. Jag letade länge med pannlampa i mörker och snöoväder, men fick ge upp. En av Skrållans åtta kycklingar, en vit höna, blev tagen av örn för någon vecka sedan, vilket känns jättesorgligt och jag tänkte att någon rovfågel troligen varit framme igen.

När jag på söndagsförmiddagen skulle öppna för hönsen så såg jag hur något rörde sig i ögonvrån i hönsgården som står öppen och när jag såg att det var lille Emmett blev jag så lycklig och lättad. Jag lyfte upp honom och tog in honom till värmelampan i hönshuset, men han verkade helt oberörd av att han varit ute i snöoväder hela natten. Helt otroligt! Han är omkring tio veckor gammal, men ändå så tålig.

Ibland får namn en extra innebörd och jag kan inte låta bli att frångå Astrid Lindgrentemat. Emmett är ett sådant exempel. En vän bad att han som kyckling skulle få namnet Emmy och jag sade att det får bli en Emmy eller Emmett beroende på om det är en höna eller tupp. Då det visade sig vara en tupp är han en Emmett och min koppling till namnet är den oerhört starke vampyren i Twilightsagorna. Efter denna natt känns det som att han verkligen lever upp till sitt namn och Emmett betyder dessutom kraftfull eller hel.


söndag 22 november 2015

Vintern kom med besked

Igår anlände vintern så plötsligt att man inte kunde tro att det var sant. Vi skyfflade vattnig lera från hagens uppgrusade delar och det var riktigt slabbig och höstig geggamojja, men precis när vi var klara kom de första snöflingorna och snart var det över 10 centimeter tung snö överallt. Den föll inte stämningsfullt och vackert utan intensivt från sidan och kylan var extra påtaglig genom snöns väta. Adilliyas mörka toner mot snöflingorna är verkligen vackra, men när jag fick fram mobilkameran var det mörkt. Den starka vinden och fuktiga snöns kyla kommer dock fram i bilderna. Idag var det fortsatt hård vind och snö så hästarna ville helst stå i ligghallarna och ta skydd. Adilliya fick komma in och äta extra och torka upp lite med och hon hade faktiskt blivit lite kall. Den skånska vintern är inte att leka med.






torsdag 19 november 2015

Nugget och Brunsås växer

De 16 yngsta har nästan vuxit ikapp Skrållans tre veckor äldre kycklingar. Det är så roligt att se hur de växer och många av de yngsta har helt fantastiska färger. Nugget är fortfarande mycket mindre än de andra och jag tror att hon är en flicka. Brunsås är troligtvis en tupp och han har på sistone blivit mycket lik en av sina bröder. Jag tror tyvärr att det inte är så många hönor utan mest tuppar i yngsta gänget, men jag är inte helt övertygad ännu.

Nugget har vuxit...



Här är en helt färsk bild...

...och en till

Ser ni så liten hon är jämfört med syskonen?

Brunsås har också vuxit...

Senaste bilden innan det ljusa i ansiktet försvunnit så jag är osäker på om jag kan skilja ut honom...

Härliga färger och många har bra kamouflage 

Nugget främst i bild och en till höna bakom

Fler med vackra färger. Troligen tuppar... 

måndag 16 november 2015

Melker har blivit hönsflockens gangster

Melker, Jossi och Hildur har hunnit bli närmare fem månader gamla och särskilt pojkarna har blivit stora och ståtliga. Jossi har alltid varit störst, men på sistone har Melker visat sig vara kaxigast och han kan försöka bråka med Jossi när han galer. Han är även den som är uppe längst på kvällen och försöker förföra damer när pappa Emil inte ser på. Konstigt nog är Emil mycket tuffare mot snälle Alfred än mot den lille kaxige Melker, men han kommer till undsättning för damer som känner sig ofredade av den lille ynglingen. Det känns bra att Melker ska bo kvar här så att han kan bli uppfostrad av sin far och jag hoppas att han ska bli mer förståndig med tiden. Det är visst vanligt att hormoner gör ungtuppar mer eller mindre odrägliga. Jossi verkar dock mycket rar så det känns som att man kan lämna honom ifrån sig och lita på att han ska ta väl hand om sin nya flock.
Melker har vuxit...

Visst är han stilig och jag gillar hans frisyr med hätta

Här med Jossi i bakgrunden...

...och här med Jossi i förgrunden... 

söndag 15 november 2015

Adilliyas helg

I lördags fick Adilliya följa med mig och Malchic som handhäst och hon tyckte att det var väldigt roligt. Det var ganska länge sedan sist och hon var pigg och glad och kom upp bredvid Malchic emellanåt, men de var duktiga och allt gick jättebra! Det saftiga gröna gräset lockade en hel del och emellanåt kom hon på att hon kunde lyckas stanna till och beta, men överlag gick det ändå bra och det blir nog bättre och bättre om jag håller fokus och inte låter det bli en vana att beta när man vill.

På söndagen blev det verkning i grönbete och det gick väl ganska bra, men det är väldigt mjukt på sina ställen så att Adilliya har svårt att hålla balansen när hon fokuserar mer på att beta än på att underlätta för matte som verkar... Jag fick säga till några gånger för hon kan inte få trilla över mig nästintill även om det inte är meningen. Nästa gång står vi nog inne så att det är lite uppstyrt även om hon mest är jätteduktig när hon verkas.

Efter verkningen blev det lite ryktning och  promenad. Adilliya var mer lyhörd i traven än hon varit på sistone och det var jättemysigt att gå och njuta av den vackra naturen med så underbart sällskap. Det blev lite bilder med...

Med vinden i håret på lördagen

Bilder från söndagens promenad 




fredag 13 november 2015

Vad ska Stinas dotter heta?

En av de bruna har fått hätta så det är Stinas dotter och det känns härligt att jag har kvar henne och Melker efter min vackra Stina. Jag får döpa henne efter någon i "Vi på Saltkråkan", men många av namnen är upptagna.  Märta, Eleonora eller Malin kanske? Hade jag frångått mitt Astrid Lindgrentema hade hon nog fått heta Hedda.



fredag 6 november 2015

Skrållans bäbisar har börjat bli stora

Skrållans åttlingar har hunnit bli över sju veckor och Skrållan tycker att de klarar sig själva så hon umgås mest med Alfred. Ja, Alfred och hans australorpdamer Bianca, Lovis, Alva och Gunnel har sedan ett par veckor fått flytta in i stora hönshuset hos de andra. Emil njuter av fler tjejer att ta hand om, men Alfred är inte så välkommen. Tur att Alfred är så snäll och försöker behaga Emil så det blir mer och mer avslappnat mellan dem.

Åter till Skrållans bäbisar :) Det är så härligt att se hur de utforskar världen tillsammans helt utan oro över att mamma låter dem klara sig själva. De besöker även småkycklingarna som också flyttat in i hönshuset och de passar på att värma sig vid värmelampan och äta bäbismat. De är snälla mot de små och det är härligt att kunna ha alla tillsammans!











söndag 1 november 2015

Filippas ben läker fint

Filippa har senaste månaden börjat gå på längre promenader och hon har själv känt att hon är bra igen så hon har varit om möjligt ännu piggare än tidigare. I torsdags var hon på återbesök hos ortopeden på djursjukhuset i Helsingborg och så bra som hon mår och rör sig vore allt annat än positivt besked chockartat. Precis som väntat tyckte ortopeden att hon rör sig jättebra och helt utan hälta. Röntgenbilderna visade att frakturerna läkt jättefint och även det som inte låg helt perfekt hade börjat bindas samman igen. Otroligt hur fantastisk kroppen är!

Nu kan vi öka Filippas motion ytterligare och hon får gå på rehab också igen. Om sex till åtta veckor ska benet klara samma belastning som innan frakturen även om benuppbyggnaden tar ytterligare tid. Knölarna där det nu byggs nytt ben kommer efter hand bli mindre. Lite knölar gör dock inget så länge hon inte har ont och det är skönt att se hur pigg och glad hon är! Tänk att det faktum att hon bröt sitt starka ben, och därför stärkt det som försvagats av diskbråcket, gjort att hon rör sig bättre än innan frakturen...

Min lilla fotomodell posade såhär när jag nu på söndagskvällen ville ha en bild till detta inlägg...

Nya ridrepgrimmor

Tyglarna till Malchics ridrepgrimma har sedan länge varit sönder och jag har länge velat unna mig nya grimmor till både Malchic och Adilliya. I helgen har de invigts och de verkar passa bra. Jag köpte även tyglar i matchande färger, men jag är inte helt säker på vad jag tycker om dem. Det är tunt rep med knutar för bättre grepp och jag har ännu bara ridit med dem en gång samt lett häst med dem. Ridningen kändes mycket bättre än att leda och grimman hade även tendens att snurra när man ledde Adilliya som ville prova beta när jag hade tänkt annat. Jag får prova vidare och se vad jag tycker. Jag tyckte iallafall att hästarna var mycket tjusiga i sina grimmor och Adilliya passade väldigt bra i Malchics med.









Adilliya helt kry igen

Equiterapeuten hittade inget allvarligt, men en liten stelhet i länden mjukades upp och sedan dess har jag inte sett någon stelhet eller tillstymmelse till orenhet i rörelserna. Förra helgen var vi ute på promenad tillsammans med grannen och hennes nordsvensk igen och idag blev det lite promenad och övningar på stubbfälten. Adilliya vill alltid hitta på saker och kommer man med en grimma är hon snabbt där för att be om att få följa med. Så har hon varit även när jag tyckte att hon gick lite orent och jag tyckte att hon skulle vila. Trots att hon vill hitta på saker så känns det inte som att hon samlar på sig överskottsenergi eller blir frustrerad och det är skönt. Idag märkte jag dock att hon vilat länge och hon var piggare än vanligt och behövde påminnas lite om att inte tacklas i traven och hur man flyttar för små tryck. Det var ju verkligen länge sedan vi tränade sådant och jag är så glad att hon har energi och vilja! På sistone har vi fokuserat på lastningsträning och det har gått jättebra, men sedan har hon vilat i flera veckor på grund av att hon inte varit helt hundra och då har det bara blivit de dagliga promenaderna till och från betet. Det känns bara hälsosamt att hon är pigg på att hitta på mer och att det märks. Känns härligt att kunna komma igång med träningen igen och då ska det inte bara bli lastningsträning. Hoppas hennes energi håller i sig!