Mitt och Mojkas första stora äventyr

Helgen innan midsommar var det kennelträff hos Mojkas uppfödare och vi åkte upp till Strömsholm på lördagen. Mojka sov fint under den långa resan och när vi kom fram träffade vi massor av underbara labradorer och deras trevliga hussar och mattar. Mojka var yngst i gänget och hon var så duktig där hon hängde med i den stora fickan på västen. Vi fick se en massa spännande apporteringsträning och det var superintressant och lärorikt. På kvällen var det middag och Mojka sov själv inne på vårt rum i vandrarhemmet utan minsta tvekan eller oro. Även när hon vaknat till låg hon och roade sig själv med ett ben och jag var så stolt över min lilla stjärna.

Efter en supertrevlig kväll och en god natts sömn var det dags för tävlingen om vem som blir kennels mästare 2016. Jag och Mojka tittade på och hon lyckades sova lugnt medan det skjöts skott, kastades dummies, visslades i visselpipor och sprang hundar. En halvkusin till Mojka vann och det var en superhärlig dag! När alla åkt passade jag och Mojka på att åka till ett köpcentrum för jag hade glömt ena resväskan hemma och vi skulle vara borta i sex dagar till så jag behövde shoppa. Jag hade med necessär, ytterkläder, skor, jeans och tjocktröjor , underkläder, sovkläder och övriga kläder hade glömts hemma inklusive finkläder till midsommar. Jag shoppar extremt sällan så det var en god anledning att passa på. Med världens bästa valp som sov i bilen i parkeringsgaraget kunde jag gå all in och fynda på rean så det blev 3 klänningar, 2 jumpsuits, 3 linnen , 1 tröja och underkläder för en hel vecka. Innan denna helg hade Mojka inte varit själv alls även om jag mycket korta stunder lämnat henne med Filippa och jag kan knappt tro hur trygg och harmonisk hon är i sig själv. Jag var givetvis och kollade till henne flera gånger och jag tänkte hela tiden på henne så det var stressig shopping men det gick bra.

På måndagen hade vi sovmorgon och på eftermiddagen åkte vi till Dalarna där vi skulle spendera veckan som funktionärer på clinic och tävlingar i beridet bågskytte. Jag kände inte någon sedan tidigare, men det blev en otroligt härlig och extremt intensiv vecka. Så härliga människor och hästar och en sådan ära att få umgås med delar av världseliten i beridet bågskytte. Mojka charmade de flesta och hon var helt otrolig! Hon hängde med på allt utan att tveka och kunde koppla av var som helst. Hon åkte fyrhjulingsflak och var med vid banan i skogen där hästarna red förbi och hon åkte i den stora fickan i västen och var supernöjd i buren som hon aldrig varit i tidigare. Jag var så imponerad. Hon var så nöjd och glad och lugn och trygg hela tiden trots ett helt fullspäckat schema under långa dagar. Min lilla stjärna ♡

Det var så mycket vi fick uppleva där i Dalarna, men min stora höjdpunkt var lördagskvällens tävling på stranden i Rättvik. Utsikten och solnedgången var magisk liksom de otroligt skickliga stjärnorna som galopperade och skjöt på måltavlor och på toppen av en midsommarstång som vi plockat blommor och bundit kransar till på dagen. Jag är så tacksam över att ha fått träffa idoler och se dem stråla i denna sagolika miljö!

Hela veckan utbrast de internationella stjärnorna entusiastiskt "Puppy" när de såg Mojka och de gullade och busade med henne så när hon hörde ordet "Puppy" började hennes svans att vifta för fullt. Jag beslutade att det fick bli hennes mellannamn och något vi bär med oss för alltid.

Precis framme i Dalarna men snart gick hon mest lös för hon lyssnade fint

Mojka vilar medan tävlingen är i full gång bara ett par meter bort

Inte så mycket ridturer på sistone

Malchic och Adilliya har fått vila mycket nu när Mojka är liten, men redan nu när hon är 12 veckor känner jag mig trygg med att lämna henne kortare stunder själv med Filippa. Mojka är otroligt trygg och även om hon är väldigt social och gärna är nära har hon inga problem med att vara ensam. Än mindre att vara med Filippa så nu ska det bli mer ridning framöver. Under tiden fram till nu har det blivit en del lastträning och en och annan ridtur har det ändå blivit tack vare världens bästa hundvakter. Som den här den 6 juni med Adilliya då vi hade sällskap av grannen och hennes nordsvensk.

Och den här i söndags då jag och Malchic var ute barbacka.

Mojka hjälper till i stallet

Från första stund fick Mojka följa med till stallet och hjälpa mig med sysslor som att väga upp hösilage, fylla på vatten och mocka hagen. Hon bärs i en bakochfram-vänd picking-up-väst när vi är runt hästarna och det går jättebra. Hon är världens coolaste och har inget emot stora nyfikna hästmular.

Filippa + Mojka = ♡

Jag trodde att Filippa skulle bli jätteglad över att få en liten valp och hennes ignorerade av Mojka kändes lite oväntat, men ändå logiskt då det är ett mycket effektivt sätt att bli respekterad och idoliserad. Det fungerade mycket effektivt och Filippa var mer tålmodig och snäll än jag förväntat för hon vet ju hur man uppfostrar unga storvuxna grabbar och då har hon inte varit så tålmodig och vän precis även om hon inte varit dum.

Det har dock inte dröjt länge tills man ser hur härligt Filippa ändå tycker att det är med sin lillasyster. Hon blir ibland så leksugen att jag får lugna henne med tanke på hennes rygg som aldrig blir helt bra efter diskbråcken trots att hon inte längre har ont. De ligger ofta och vilar ihop med och jag blir så lycklig av att se dem tillsammans!

William är mer skeptisk och Mojka busar med honom när hon är på det humöret... Will är dock den bästa hundkatten jag vet och han kommer och gosar med henne när hon är lugn och säger fint ifrån när hon blir för busig. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan de också avgudar varandra ♡

Mojka har kommit hem

Söndagen den 29 maj var det äntligen dags att hämta hem den mest ljuvliga valp. Filippa och Helena följde med och efter 5,5 timmars resa var vi framme hos uppfödaren. Mojka och hennes syskon sov och vi hälsade på de vuxna hundarna, pratade med uppfödaren och fixade med papper och sådant. Uppfödaren hämtade sedan Mojka och sade att hon är tuff så vi kommer få himla roligt ihop. Hon berättade även att Mojka är en sådan som förser sig när det gäller mat och hon har verkligen god aptit på livet! Jag kunde inte riktigt förstå att hon var så liten och att jag skulle få ta med henne hem...

I min famn hos uppfödaren 

Ute vid bilen fick Filippa komma ut och hälsa på sin nya "lillasyster" och de hälsade väldigt fint och brydde sig knappt om varandra. Sedan bar det av och Mojka satt i famnen på den i passagerarsätet, men snabbt kom vi på att hon trivdes utmärkt på en filt på golvet. Hon sov mest hela tiden men vi pausade så hon fick kissa och äta på rastplatser längs vägen. Hon verkade gilla Filippa och följde fint efter henne i koppel, när hon kunde låta bli att klia sig för att det var ovant med något runt halsen. Filippa låtsades knappt om henne.

På rastplatser på väg hem

Väl hemma fick hon träffa Nimrod som hon ju kommer att ha som "dagstorebror" när jag är på jobbet och det gick jättebra. Nimrod är enormt stor, men van vid små djur och supersnäll!

Jag hade tagit av benen på min säng för tanken var såklart att Mojka skulle få sova i sängen med mig och Filippa. Hon var helt med på det och sov gott uppe vid huvudkudden riktigt nära mig. Så himla mysigt och så skönt att hon inte verkade det minsta bekymrad över att vara i en helt ny miljö och skild från sin mamma och sina syskon. Hon vaknade vid 5-tiden och somnade om efter kissande utomhus och lite lek och sov till 8-tiden. Hon har från första stund varit väldigt lätt att läsa av och rumsrenheten har gått jättebra. Hon sover jättebra på nätterna och det är vid 5-tiden som hon behöver ut och kissa och sedan busar hon eller gnager lite på ben innan hon somnar om till mellan 8 och 10. Inte illa att få sova så bra när man är "småbarnsförälder" ;)

Läget i hönshusen

Jag har inte skrivit om hönsen på länge och det var mest för att allt gick så bra och två ljuvliga kycklingkullar från olika genbanksbesättningar växte och frodades. I det yngsta gänget av 8 var det bara 2 tuppar och 2 av hönorna hade hätta som jag är så förtjust i. De var dessutom väldigt ljusa med mycket grått, superfina! Här nedan är en bild...

Den 28 maj kom dock en räv mitt på dagen och jag förlorade halva blommehönsflocken. Med världens bästa grannars hjälp hittades Emil, Skrållan och Madicken från äldsta gänget, Hildur från Skrållans första kull, Lina och Malin från Skrållans andra kull, Krusmynta och Viktualia från höstens kläck (dessa 2 ska dock få flytta till en kompis), 2 av de 7 fantastiska unghönorna från februarikullen, 2 unghönor utan hätta och de 2 ungtupparna från yngsta kullen. En av ungtupparna dog någon dag senare och en flyttade hem till mamma för att bo med tupparna från februarikullen, men han är nu såld till ett gott hem med egna blommehönor. Det är han som är mest vit på bilden ovan.

Efter rävangreppet känns det inte okej att ha hönsen frigående, åtminstone inte sommartid. Denna gången var det mitt på dagen och radion var igång. Jag var hemma och sprang ut och for efter för att skrämma, men den kom ändå tillbaka igen samma dag och efter det är hönsen instängda. De ska få en rejäl hönsgård som blir större än australorpsens, men än så länge har de fått en mindre iallafall så att de kan vara ute.

Skrållan och Hildur ruvar och Skrållan har fått ägg från genbanksbesättningen som februarikullen är från och Hildur har fått australorpägg från Alfred och hans damer Lovis, Alva, Bianca och Gunnel.

Australorpsen trivs ju jättebra i sitt lilla hönshus med hönsgård som har fixats till med tak och ordentlig lucka så kanske kan Emil och hans flock också trivas i en mer skyddad värld.