Att försöka fånga ögonblick

Sedan kameran med bilder på mig, iförd en klänning i ljuvliga naturfärger på en ung busig elefantpojke i Thailands djupa regnskog, har jag blivit väldigt fri från att försöka fånga stunder på bild. Jag har fotoalbum med bilder från min barndom och jag är verkligen tacksam för det, men då det gick upp för mig att jag inte skulle ha några bilder från dagarna i norra Thailand kände jag att mina album aldrig kommer att vara kompletta och det viktigaste är att ta stunderna med sig i sitt inre. En fördel med den inställningen är dessutom att upplevelser är mycket mer levande när de inte upplevs genom en lins. Minnena från hur den lilla elefanten full av livsglädje drog upp växter och kastade omkring sig så att jag fick jordklumpar i huvudet och hur han sprang ikapp sin mamma, gick ner i diken med mera medan guiden glatt log finns med mig föralltid.

Sedan bloggen kom till har jag börjat se genom mobilkameralinsen ibland och för ett par dagar sedan trodde jag att jag fångat Filippas glittrande öga full av glädje precis som i verkligheten, men mobilen hackade och bilden sparades aldrig. Jag som trodde att jag sedan Thailand 2003 var fri från behovet av att ha bilder, kände ändå en liten sorg och jag har försökt ta bilder på henne igen, men de blir inte som den jag förlorat...