Min prins och riddare i min tjänst

Malchic är den som självklart och i vissa fall lite väl tydligt styr i flocken. Han mognar hela tiden och blir allt mer självsäker. I den nya hagen vid mitt hus har han tydligt tagit på sig att vara trygg och initiativtagande på ett sätt som jag aldrig tidigare sett. Traditionellt sett har Tolstoy verkat mer trygg än Malchic när de i hagen upplever något som skrämmande och Malchic är den som sätter stopp för hästarnas bus och lekar. Nu är Malchic den som modigt möter läskiga saker och en kväll hörde jag hur hästarna galopperade runt där ute så jag skulle se vad som stressat dem, men det var lek på hög nivå och Malchic sprang först med de andra efter. Alla med glädje och energi i blicken utan tillstymmelse till rädsla och jag blev lycklig i hela kroppen!

Det är mycket förflyttningar nu mellan olika hagar och olika delar av hagar vilket hästarna verkar gilla. Snabbt märkte jag att Malchic är till stor hjälp i dessa förflyttningar och han verkar mycket nöjd med det :-) När man ska öppna grinden till betet ser han till att vara närmast mig och de andra får inte komma för nära eller trängas. Det underlättar verkligen... När det är dags att få tillbaka dem genom grinden bort från betet kan jag också få hjälp av min riddare. Med honom i grimma kan man lättare valla de andra mot grinden och Malchic verkar tycka att det är kul, när han med bakåtstrukna öron manar på och biter dem i rumpan vid behov precis som han gillar att göra när man är ute och rider. På sistone går det lättare att få tillbaka dem och det började med att Malchic en dag visade att de var redo att gå genom att istället för att få på sig grimman gå före tillbaka. Med den draghjälpen gick det lätt att få med sig de andra och sedan dess går jag först med Malchic och vallar sedan de andra. Adilliya är den som är mest svårövertalad att överge gräset och hon vet ju att hennes matte inte är dum mot henne så hon kan stå kvar och beta trots att jag försöker få henne att flytta sig. Hon älskar ju uppmärksamhet och närhet så det är klart att hon inte vill gå när jag kommer nära. Man kan sammanfatta det som att vi har extremt bra "friendly game" och det andra jobbar vi så glatt med :-)

I morse fångade jag hur hästarna med Malchic i täten kom och mötte mig när jag skulle öppna grinden till betet...

Lite bilder också från morgonen och kanske är det Malchic som fått dem att gå så välsynkroniserat ;-)