Inblick i en mysig vardag

Mörkret har sänkt sig och det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem vilket känns tråkigt, men vardagen har verkligen sina ljusglimtar.

Igår började jag dagen med att springa en sväng innan jag gick med Filippa till Helena och Mathias. I mörkret såg jag Adilliya stå och vaka över Malchic medan Tolstoy och Cilnyi låg och myste i ligghallens fluffiga halmbädd. Det värmer lite extra i mitt hjärta när jag ser hur mycket mina hästar tycker om varandra även om jag vet att hela flocken har starka band till varandra.

När jag kommit hem från jobbet blev det en spontan promenad med Adilliya tillsammans med Helena och Nimrod. Vi gick på stubbfält, genom en skogsdunge och när vi skulle över ett dike ut på ett annat stubbfält seglade Adilliya över med ett rejält hoppsprång. Jag blir så glad när jag ser tecken på att hon gillar att hoppa för jag önskar att hon vill bli hopphäst.

Efter lite mat och mys i soffan med Filippa blev det en sväng till stallet igen för jag ville komma ut med Malchic också en sväng och han var så förväntansfull när jag kom tillbaka med Adilliya. Vad gör man inte för sin nallebjörn som inte vill bli ryktad? Han fick en kort barbackatur och det är så skönt att låta honom slippa bli ryktad för det känns som att han verkligen uppskattar att få gå direkt från hagen och ut. Han var lite extra pigg och vi red på ett annat stubbfält än det vi brukar. Vi tränade att gå på böjt spår och gjorde försök till öppna, vilket faktiskt kändes helt okej. Jag höll nere tempot för den extra energin berodde nog till viss del på att han var lite orolig och då är det bra att använda använda energin till övningar istället för att öka tempot.

Innan jag gick hem för att sova hängde jag upp hönät och myste med Adilliya som är så gosig och söker upp en i hagen med sin oemotståndliga blick. Man blir helt varm inombords...

Så det är inte bara pannlampan som lyser upp i mörkret även om man är väldigt beroende av dess sken också så här års.