Smällande avspärrningsband ger uppståndelse

Igår när jag kom till stallet efter en heldag på kurs var det stor uppståndelse i hagen. Alla basjkirerna sprang runt och var riktigt rädda för avspärrningsband som fladdrade i trädgården på andra sidan vägen där de grävt med stora maskiner under dagen. På dagen hade det inte varit så farligt, men när vinden tilltog och ljudet från de fladdrande banden slog kraftigt i omgångar var det riktigt obehagligt tyckte de. Jag började med att jag med stort lugn gick bort i den del av hagen som var närmast det obehagliga och hästarna försökte våga följa med, men så blev det läskigt och de kastade sig runt och fortsatte stressa upp varandra. Stämningen var så orolig att trots att Adilliya ville komma fram till mig så kände hon sig trängd av de andra som nyckfullt svängde runt och var helt till sig.

Jag tänkte att jag kunde gå med Adilliya och Malchic och titta på det som skrämde dem så skulle de kanske kunna lugna ner sig och jag började med Adilliya. Det är nog ovanligt att man i en helt uppstressad situation tar ut en treåring i mörker för att bekanta sig med slående avspärrningsband i rejält blåsväder, men jag känner ju min tjej. Jag tänkte även att det var lite praktiskt för hon äter extra lusern och hösilage varje dag så då skulle hon kunna stå inne och äta sedan när det var dags för Malchic.

På med repgrimma och reflexer sedan gick vi ut på grusvägen. Hästarna var ju riktigt uppstressade och det starka ljudet och fladdrande banden gjorde i den situationen Adilliya osäker, vilket var helt naturligt. Det är ju inte ofta hon blir rädd så jag tänkte att det var ett bra tillfälle att se hur vår relation klarar sådana situationer och bygga förtroendet ytterligare. Att gå på vägen bredvid gick bra även om hon var spänd. Jag bad henne följa med mot avspärrningsbanden och hon följde, men emellanåt blev det för svårt och hon ville snurra och backa. Vi övade på att hon skulle följa och inte backa eller snurra och trots att hon var rädd så lyssnade hon och jag tror att min tydlighet när jag svarade på hennes reaktioner, men snabbt och lugnt gav eftergift när hon lyssnade var jättebra. Hon kunde beta på gräsmattan trots att de andra hästarna i hagen fortfarande var oroliga och vi gick sedan bort en bit på grusvägen där hon snabbt kopplade av helt innan vi gick tillbaka förbi avspärrningsbanden och in i stallet där hon fick stå och äta medan jag tog ut Malchic. Malchics reaktioner var mycket lika Adilliyas även om de inte var lika kraftfulla för han har ju mer livserfarenhet och har gått igenom mer med mig. I sådana här situationer kommer dock hans osäkra sida fram och man förstår att han egentligen skulle behöva ett riktigt ledarsto som kunde ge honom trygghet när inte jag är där. Tur att han har Tolstoy i alla fall...

Min plan fungerade och när Malchic var tillbaka i hagen lugnade de sig och slutade springa. När jag mockat, pysslat med hönät och vatten samt släppt ut Adilliya igen var det dags för kvällsmat. Det märktes att oron inte var helt över och avspärrningsbanden smällde fortfarande. Hönätet som var aningen närmare det läskiga vågade ingen äta av... Jag funderade på hur jag skulle kunna lösa det, men sedan lockade jag på Adilliya och det är klart att min coola ballerina vågade äta där när jag visat att det inte var farligt <3