fredag 13 februari 2015

Ett värmande gnägg i morgonmörkret

I morse när jag var ute och sprang i mörkret skymtade jag i pannlampas sken Adilliyas mörka siluett i hagen på hemvägen. När jag då kärleksfullt yttrade något till min lilla ballerina svarade hon med ett ömt, lågt gnäggande som svar och jag blev alldeles varm i hjärtat <3 Det var svårt att hålla sig från att stanna och gosa, men duschen och jobbet kallade.

3 kommentarer:

  1. Adilliyas mamma är likadan. Hon känner så väl igen mina steg, också gnäggar hon lågt, precis som att ingen annan ska få höra <3

    SvaraRadera