I morse när jag var ute och sprang i mörkret skymtade jag i pannlampas sken Adilliyas mörka siluett i hagen på hemvägen. När jag då kärleksfullt yttrade något till min lilla ballerina svarade hon med ett ömt, lågt gnäggande som svar och jag blev alldeles varm i hjärtat <3 Det var svårt att hålla sig från att stanna och gosa, men duschen och jobbet kallade.
Adilliyas mamma är likadan. Hon känner så väl igen mina steg, också gnäggar hon lågt, precis som att ingen annan ska få höra <3
SvaraRadera<3
Radera<3
SvaraRadera