Förra helgen var intensiv men väldigt trevlig och givande. På fredagskvällen gjorde jag linssoppa och quinoasallad för cirka 20 personer och kom i säng alldeles för sent för att vara utvilad klockan 03.30 då klockan ringde och jag skulle köra till basjkirhästföreningens årsmöte utanför Nykvarn.
Resan gick jättebra och det är så härligt att Filippa får följa med. Hon uppförde sig så fint och låg mest i sin hundkorg och sov. Charmen med gamla hundar och jag får passa på att njuta för snart blir det förhoppningsvis en liten vild valp i vårt liv.
Efter årsmötet blev det föreläsning av Johanna Pechmann som driver Ridterapi Novalis. Det var otroligt inspirerande att höra hennes historia och oerhört rörande hur ridterapi berör och hjälper människor utvecklas. Johannas hästkommunikation utgår från Parelli Natural Horsemanship och jag kände igen det jag lär av Ewa Angantyr. Att hästarna speglar ens energi är så sagolikt och något jag värms av varje dag med mina hästar så att höra att det är så Johanna kommunicerar i ridterapin känns så rätt. Jag önskar att alla som umgås med hästar får sträva efter och uppleva den samvaron. Johanna arbetar även med frihetsdressyr och beridet bågskytte och hon har en karisma som gör att jag önskar att jag fick lyssna till henne hela helgen och aldrig sluta. Så intressant och inspirerande och dessutom har hon ju basjkirerfarenhet. Dessutom inte av vilka basjkirer som helst utan hon har haft Malchics pappa Bistriy och har nu ett sto som heter Geijra och hennes son Barsjko som är efter Bistriy. Barsjko är visst otroligt duktig på att hoppa och hoppar höga staket om inte strömmen är på. Malchic har flera halvsyskon som är otroligt talangfulla hopphästar och kanske ska jag inte ge upp hoppet att finna en sådan sida hos honom... Kanske om han får morot...
Johanna upplever att man märker att basjkirer inte är domesticerade som andra hästar och att de är känsligare. De är inte lika förlåtande mot sparkar i sidan orsakade av oavsiktliga spasmer till exempel och behöver påminnas mer om att hästtransporten inte är farlig trots att man övat mycket tidigare. Hon upplever även att de skiftar i sinnestämning väldigt ofta och snabbt så att de kan vara osäker right brain introvert för att sedan snabbt bli självsäker left brain introvert som "räcker ut tungan" och säger "- Jag vill inte!" eller left brain extrovert som ser sig som en stjärna och ger 100%. En sak som också känns väldigt rastypisk är att hon gjort en ridterapibana i skogen åt basjkirerna då de blir uttråkade på ridbanan.
Johanna upplever att de basjkirer hon kommit i kontakt med haft mycket right brain introvert- personlighet. Det innebär att de är relativt osäkra/rädda men de håller det inom sig och reagerar inte så kraftigt på utsidan. Man kan se det på att de blir väldigt långsamma och de spänner kroppen men tenderar att frysa fast istället för att springa iväg. När hästen är i den sinnestämningen behöver den tid och repetition och det är vad som präglat min och Malchics första tid något extremt. Då kände jag inte till begreppen och visste inte vad som var rätt strategi egentligen, men jag lyssnade på och respekterade honom och tillsammans var det oändligt med tid och långsamma framsteg som blev vår väg. Om man skulle pressa en häst som är right brain introvert så kan den "explodera" när det blir för mycket och de mår inte bra av att ha sin osäkerhet och rädsla så närvarande. Johanna menar att spänningarna som blir i dessa hästar, som utåt sett kan verka lugna, lätt orsakar diffusa hältor och andra kroppsliga problem. Hon menar att denna typ av häst är svår att ha i ridterapi och även som hobby-, barn- eller tävlingshäst vore det önskvärt med mer left brain-personlighet som har självförtroende, trygghet och inre lugn. Hon visste att vi skulle ha avelsseminarium dagen efter och tyckte att det var något som man bör tänka på i avelsarbetet för att få fram bra och trygga familjehästar. Jag upplever att det finns många sådana basjkirer med och Adilliya är ett gott exempel, men det är verkligen något att tänka på!
På söndagen var det avelsseminarium med en representant från Svenska Hästavelsförbundet som berättade lite grundläggande om genetik och inavelsproblematik innan det blev intressanta diskussioner. Flera basjkirhästuppfödare var på plats och det var en givande dag som gav en massa inspiration till föreningens fortsatta arbete!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar