Lilla Filippa har brutit benet

Filippa blir aldrig helt återställd efter sina diskbråck, men hon har inte ont, är pigg och glad och går regelbundet på rehab med vattenband. Man är försiktig med henne, men hon måste få vara hund och hon njuter i fulla drag av livet.

I tisdags krockade hon olyckligt med en hundkompis och när hon skrek och höll upp ena bakbenet helt krampaktigt trodde jag att det var skador på nerver igen och diskbråck av den typ som hon haft är komplicerade och mystiska. Vi åkte till djursjukhuset i Helsingborg där det konstaterades att hon hade flera frakturer och sprickor i det vänstra bakbenet under hasen. Vänsterbenet som är hennes starka ben efter diskbråcket...

Filippa fick sova över på djursjukhuset och jag kom hem klockan 02 på natten. Ortopeden trodde att det skulle kunna läka utan operation, men det finns inga garantier och om det inte läker bra kan operation ändå behövas. På måndag är det återbesök och då hoppas vi på positiva besked, men oavsett vad är det en lång rehabilitering med många veterinärbesök framöver. Det är skönt att Filippa är så positiv, pigg, glad och stark samtidigt som hon har lätt för att lata sig utan att bli rastlös. Hon som alltid gillat veterinärbesök, och viftat på svansen och charmat personalen, har sedan diskbråcket blivit mycket mer tveksam för hon vill ju inte bli lämnad där utan matte. Tidigare var hon mest sällskapsdam till Anja och det var såklart roligare att vara hos veterinären då.

Det tog inte lång tid efter att vi kommit hem innan hennes glädje var tillbaka och sprudlade. Att hennes högra bakben är hennes svaga verkar inte hindra henne det minsta och det är så skönt att hon villigt rör sig även om hon mest ska vila. Mitt ♡, vilken otur, men det klarar vi!