Stina

Den vackra hönan som direkt fångade min blick och som jag själv valde ut döpte jag snabbt till Stina. Den ljusgrå färgen är verkligen ljuvlig och när jag igår kom hem från jobbet såg jag hur hon gick med mina äldre höns. Jag gick direkt och hämtade majs att ge dem och Stina kom fram och åt från min hand :-) Så roligt att hon är så orädd! Hennes systrar höll sig för sig själva borta i syrénhäcken, men hon verkade trivas med att gå tillsammans med sina nya vänner.

När jag kom tillbaka från stallet och skulle stänga till hönsen värmde det mig att se hur Stina och en av hennes systrar hade satt sig på översta sittpinnen tätt intill de äldre hönsen. Även de andra två nya hade hittat in i hönshuset och satt sig på sittpinne för natten. Så mysigt att få räkna till hela åtta hönor och en tupp om kvällen <3

Här kommer ett par bilder på Stina :-)

Konsten att vara närvarande med flera hästar samtidigt

När man umgås med hästar vill man ju vara i nuet och ägna sin uppmärksamhet åt den häst man pysslar med, men hur gör man då när man pysslar med flera samtidigt? Det finns ju många situationer då man behöver samspela och vara fullt närvarande med flera hästar på en gång såsom vid ridning med handhäst eller körning i exempelvis par eller fyrspann. Vid turridning är det mycket på samma sätt även om det inte är lika uppenbart och jag känner så när någon vän rider Malchic för han följer mina signaler och ser det mer som att han är ute och går med mig än att någon annan rider honom även om han tar väl hand om den han har på ryggen.

Den enklaste formen av att ägna sig åt flera hästar samtidigt är kanske att leda dem... Jag kände snabbt att det inte var några problem att gå med Malchic och Adilliya ihop och det är så skönt! Det känns lite som att jag inte behöver ägna mig så aktivt åt Malchic utan att man går på djup känsla som mer bara finns och det är väldigt bra med tanke på min bristande simultankapacitet ;-) De få gånger jag ridit med handhäst har det också varit så att jag ägnar mig åt handhästen för kommunikationen med Malchic bara finns. Målet och det man strävar emot när det gäller total närvaro med flera hästar är egentligen samma som när man är med en häst och det kan visualiseras av att man alla är i samma bubbla och rör sig som ett. Jag drömmer om att kunna rida med handhäst på det sättet!

Igår skulle jag ta hästarna från mig till Helena och Cilnyi ville så gärna gå med Adilliya att jag tänkte att det får hon göra. Jag har inte gått själv med dem tidigare och jag hade välvadderade gosiga grimmor istället för repgrimmor som jag brukar ha, men det skulle säkert gå bra. Man går längs en trafikerad grusväg så man får ha lite koll och jag kände att jag verkligen kunde lita på Adilliya som gick bakom i långt rep. Jag kände att vi hade den där djupa kontakten och det är egentligen självklart, men det var först när jag gick med henne tillsammans med någon som jag ägnar mer fokus som jag lade märke till det. Cilnyi var också jätteduktig och sedan var det bara Malchic, Linda och Idun kvar att hämta och jag tänkte att dem tre blir ju inget problem att ta tillsammans. Linda har stor respekt för Malchic så han fick gå en bra bit bakom för att hon inte skulle känna sig jagad. Så där gick jag med två shettisar framför mig och en basjkir bakom mig. Jag kände att simultankapaciteten tränades lite då jag skulle hålla de små vid sidan av vägen för de gick i bredd och Linda gick gärna ut mitt på vägen, men Malchic behövde man inte ägna sig åt alls. Det kändes lite som tömkörning av de små, men med endast en töm... Alla var jätteduktiga och det var riktigt kul samtidigt som man kände sig effektiv som inte behövde gå många gånger :-)

Tjorven, Stina, Teddy och Freddy välkomnas

Jag tror att mina hönor skulle må bra av att vara fler för Emils favorit Skrållan saknar fortfarande fjädrar på ryggen. Jag trodde att  hon varit mobbad och att det skulle växa ut när hon kom hem till mig, men jag har förstått att det beror på att hon är tuppens favorit och då kan det hjälpa att ha fler hönor. Jag tror även att de trivs bra med att vara lite fler och det blir ju dessutom extra värme i hönshuset på vintern.

Det blev verkligen en snabb tillökning då jag hittade en annons på blocket, ringde och sedan direkt efter jobbet åkte och hämtade dem. Det hade jag inte anat i morse...

De kläcktes den 23 april i år och är uppvuxna i ett fint hönshus i en villatomt hos en barnfamilj som verkar jättetrevlig. Jag träffade dem bara en kort stund, men de var riktigt genuina djurvänner och jag fick en superbra känsla. De hade också namn på hönorna och det känns kul att köpa hönor från ett så härligt ställe! Hönorna var jättefina och vissa hade hätta. När det återstod att fånga en sista så bad jag att få en som jag tittat ut. Hon var superfin med hätta och ljusgrå stjärtfjädrar, så vacker!

Känner ni förresten direkt igen namnen? De kommer alla från Saltkråkan och Teddy och Freddy är Tjorvens storasystrar som egentligen heter Teodora och Fredrika. Den vackra med ljusgrå stjärtfjädrar heter Stina. Vem som är vem av Tjorven, Teodora och Fredrika hoppas jag få klarhet i imorgon och jag hoppas hitta bra kännetecken så att jag kan skilja dem åt . Nu sover de på sittpinnarna och och då vill man ju inte störa...

Bilder kommer förhoppningsvis imorgon, här är lite suddigt från när de kom hem...

Malchics nya busgnista i ögonen

Efter en hel veckas vila har Malchic fått en riktig träningshelg! I lördags blev det en rejäl ridtur i sagolikt vacker skog! Höstens färger är gudomliga! Jag försökte fånga känslan, men trots att rörelsen är böljande mjuk blir det lite suddigt...

Igår blev det en ännu rejälare ridtur då vi red till sjön och fick sällskap av Helena och Tolstoy. Malchic var pigg och glad och jag imponerades av hans styrka och uthållighet i en lång kraftig backe där han galopperade med stor pondus hela vägen upp.

Det känns som att han har fått en busigare attityd och högre energi på sistone och jag tror att rymningen har spelat in (eller rymningarna för han smet ut för Helena också någon dag senare)... Det kan även bero på uppdämd energi då han har vilat extra. Det känns kul att han känner sig lite extra störst, bäst och vackrast, även om det ställer extra krav på mig. Han är inte dum alls, men vill plocka poäng genom små klurigheter... Jag tänker på vad jag lärt av Noora Ehnqvist och ser det som att hans spirit har vuxit och det är en vinst på alla sätt! Det är dock inte säkert för det kan även vara hans oro som har vuxit... Då skulle han också få högre energi och testa sin omgivning... På ridturen var han extra energisk, men lyssnade på mig när Tolstoy blev rädd och galopperade iväg på grund av en lös hund som prasslade i skogen. Sista biten hem då Tolstoy och Helena åkt transport blev Malchic dock väldigt stark när han blev uppstressad över hästar och kor i hagar längs vägen. 

Det känns intressant att försöka analysera, men några enkla svar finns som vanligt inte...

Adilliya övar på Svansjön

Min ballerina lever verkligen upp till sitt namn och när hon har tillgång till en "sjö" på betet så övar hon ambitiöst på Svansjön...

Filippa på rehabilitering

I måndags var Filippa på djursjukhuset i Helsingborg igen på återbesök och en neurologisk undersökning gjordes av en jätteduktig veterinär som är specialist på nervsystemets sjukdomar och som dessutom visade sig vara whippetuppfödare. Vilken lycka!!!

Flera problem noterades hos Filippa och de tyder på flera skador. Veterinären förklarade pedagogiskt och trots att hon troligtvis aldrig blir helt återställd kan hon fortsätta att leva ett gott liv och rehabilitering kommer nog göra susen. Hon ordineras träning på vattenband för att få musklerna och resten av kroppen att vänja sig vid hur det är man rör sig. Efter förlamningen och många veckors vila behöver kroppen nu lära om och stärkas. Hon får även börja promenera lite smått och det känns verkligen jättekul!

Redan idag var det dags för första tillfället med vattenbandet... Det var inte jättekul tyckte Filippa och när det forsade och bubblade upp vatten i "glasburen" kändes det otäckt. Att förstå att man sedan ska gå när golvet börjar röra sig kom inte helt naturligt heller, men hon var jätteduktig och personalen tyckte att hon snabbt förstod och gick jättebra mitt på bandet. Jag lockade och gav godis och förhoppningsvis tycker hon att det känns okej att pyssla med detta en gång i veckan ett tag framöver. Vi fick även gymnastikövningar att göra hemma och var på en vibrationsplatta efteråt, vilket både jag och Filippa uppskattade. Kanske var det så att matte fick ut mer av den där vibrationsplattan som hjälpte till att lösa spänningar i kroppen... Ser fram emot nästa veckas rehab!

Pool i hagen

Det har verkligen regnat mycket på sistone och det var perfekt tajming att börja ha hästarna hos Helena... Redan någon dag senare var det en stor pool i min hage och värre blev det även om det nu har börjat torka upp. Även beteshagen har poolliknande inslag, men det är inte lerigt mer än vid grinden så de går där på dagarna när det inte är för ruskigt väder.

Poolen i min hage 

Hönshuset förhoppningsvis illersäkrat

Efter en del funderingar och samråd har det kommit fram att det troligtvis är en iller som tagit unghönorna. Den har inte bara dödat utan även ätit eller tagit med sig dem och då är det orättvist att kalla den för mördare, men man blir ju så ledsen. Jag är tacksam över att den inte dödade fler och nu har jag satt ner hönsnät och tätat ordentligt med tegelstenar ända in till hönshuset för att förhoppningsvis skydda mot iller och andra rovdjur.

Före. Längst in i hörnet är det grävt under väggen så högen med tegelstenar har tagits ned och hönsnät och tegelstenar har byggt det förhoppningsvis ogenomträngligt...

Så här blev den hörna som man kan se och även kanten mellan golv och dörr är tätat med tegelstenar. 

En dag i sorg

Unghönorna, som hunnit bli riktigt stora, dödades inatt av ett vilt djur. Jag är så ledsen och önskar att jag kunnat rädda dem genom att ha gjort hönshuset mer inbrottssäkert. Jag har ju tätat flera gånger efter att jag sett att möss är därinne, men det har inte varit tillräckligt.

Jag har verkligen njutit av att se de Anna, Britta och Lisa gå runt i trädgården och i hagen och picka och ha det bra. De kände sig snabbt hemma och av en händelse så var det igår så att jag på håll misstog dem för de stora hönorna så stora som de hade blivit. Ända sedan de kom har de haft en egenhet för sig, då de inte gått in i hönshuset på natten utan har satt sig på ett gäng tegelstenar utanför så att man fick bära in dem för natten. Igårkväll överraskade de dock och jag var så stolt över att de funnit rätt och satt där på den nedersta sittpinnen. Älskade bäbisar <3 Vad hade hänt om de istället suttit högre?

Igår märkte jag även att någon av hönorna hade värpt ett ägg trots att jag hade trott att de slutat värpa för i år. Ägget hade dock blivit stulet och kanske kan det vara mördaren som även är äggtjuv.

Jag skymtade ett långsmalt djur utanför när jag kom tillbaka från hästarna så det känns som att djuret fortfarande är i krokarna och det känns så hemskt. Kanske tar det även de stora hönsen om det får möjlighet...

När jag har samlat mig lite ska jag se till att täta ytterligare för att skydda mina älskade höns!

Dramatik med hästar på vift

Igår blev det dramatik när jag skulle leda hem hästarna från betet... Jag kanske ska nämna att hästarna sedan ett par dagar går hemma hos Helena igen och att de leds mellan betet och vinterhagen. Det är alltså inte någon korridor mellan hagarna utan man går längs grusvägen.

Hur kunde det då bli sådan dramatik? Jag var inte riktigt närvarande utan tänkte på dagen som varit känslosam så jag hade huvudet i det blå... Hästarna ville verkligen hem och de kan vara riktigt jobbiga ibland när de vill tränga sig ut medan man tar ut någon annan. De har aldrig tagit sig förbi mig tidigare och Malchic är den som är mest lyhörd i normala fall, men medan jag tog ut Tolstoy och Cilnyi smet Malchic ut. Han höll sig fint i kanten av vägen och man ska inte så långt så jag tänkte först att det var bäst att ta hem Tolstoy och Cilnyi för att sedan hämta Malchic om han inte följde med själv. Adilliya blev dock orolig när vi lämnade henne ensam så jag vände med Tolstoy och Cilnyi som verkligen inte ville gå tillbaka till beteshagen. När jag skulle få in Cilnyi till Adilliya kom Adilliya ut och jag tänkte att jag får se till att få hem Tolstoy och Cilnyi så att jag kan hämta de andra. Vid det här laget hade Malchic börjat gå ut i det sådda fältet bredvid vägen och han var uppspelt över min obalans och Tolstoy och Cilnyi som var ivriga och också kände av min oro. Adilliya höll sig dock vid kanten av vägen och följde snällt efter oss så att jag fick in de tre i hagen. Väl i hagen blev det uppståndelse över att Malchic var ute och de livade upp varandra så att Malchic galopperade på fältet och var för uppstressad för att komma till mig och det var inte så konstigt med tanke på hur orolig jag var trots att jag försökte förmedla lugn. Jag är så tacksam över att det inte kom någon bil i hög fart (de bilar som kom körde superlångsamt förbi) och snart följde han längs hagen och kom in på gårdsplanen så att han kunde släppas in i till de andra. Jag tycker att detta visar många intressanta saker, men kanske främst hur viktigt det är att vara i nuet och hur förståndig min lilla ballerina är när det verkligen gäller...

Mörkerridningens tid har börjat

Det känns som att dagarna plötsligt blivit kortare och solen vill gå och lägga sig tidigt... Denna veckan har det blivit flera ridturer i mörker och det är en särskild känsla att omges av mörker och vila i tryggheten hos sin häst. Jag är ju egentligen lite mörkrädd, men jag litar på Malchic till hundra procent och älskar att bli framburen av honom och låta hans goda mörkerseende leda oss. I måndags lyste månen över oss och vi tränade långa travsträckor på fältet kring mitt hus. Idag var mörkret djupare och vi tog en kortare barbackatur förbi en fårhage. Jag slutar nog aldrig att slås av hur otroligt mjuka Malchics rörelser är och att flyta fram i trav genom natten (även om klockan bara är åtta) ger mig kraft, lugn och lycka <3 Värmen från min nallebjörns tjocka päls kändes i hela kroppen och han var på strålande humör med härlig bjudning och tankeläsande följsamhet! Då gör det inget att vi går mot mörkare tider och att regnet gör lera, livet är ju så underbart ändå!

Adilliyas helg i bilder

Igår var jag och Adilliya ute och promenerade och vi var båda trötta så efter lite travövergångar blev det paus för betande och fotografering. Idag blev det lite mer fotografering i hagen och jag lekte för ovanlighetens skull med bilderna lite, annars brukar jag aldrig använda filter. Det var roligt och här kommer en del.

 Så kommer ett par vanliga utan filter med...

Renoveringen -Ny kylfrys

Jag har länge tänkt att jag så småningom vill ha en pastellgrön Smegkyl. Genom flera sammanträffanden kom denna mycket fortare än jag någonsin kunnat ana. Frysboxen har läckt vatten sedan i somras och den drar mer än dubbelt så mycket energi som en Smegkylfrys och till det kommer den gamla kylen... När jag förstod att det fanns en helt ny kylfrys i pastellgrönt till nästan halva priset på Smeg outlet kändes det som en möjlighet jag inte fick missa! Mina underbara föräldrar hjälpte till och i fredags var den på plats. Vilket lyft det blev för hela köket!

Den gamla kylen flyttade jag ut och bakom den hade möss inrett så nu har jag lite att göra...

Vedstapling

Det är så skönt att ha värme i huset så att jag slipper elda för att inte frysa. Att elda för att det är mysigt att njuta av värmen och sprakandet från en brasa är däremot ljuvligt och idag har jag staplat de två kubikmeter ved som jag har köpt för årets myseldning. Staplingen gick bra och jag är så nöjd! I fjol bara kastade jag in det i vedboden, men idag blev det prydligt och det tog bara någon timme. Vet inte alls hur mycket jag kommer att elda eller hur mycket ved som kommer att gå åt, men det märker jag ;-)

Än ger trädgården frukt

Min trädgård har verkligen givit en fantastisk skörd trots att jag in ägnat den så mycket uppmärksamhet. Rabarberna gav otroligt mycket och det var som att de gav en extra skörd efter att de första verkade ha givit sitt och börjat vissna. I frysen finns förutom en massa rabarber även röda och svarta vinbär. Äpplena från det ena trädet var jättegoda och håller jättebra så jag kan njuta av dem varje dag ännu. Tomaterna kan jag också fortfarande njuta av, men i blåsten i veckan blev de lite tilltufsade så jag har lagt in dem i en fönsterkarm. Körsbären missade jag för plötsligt var de övermogna och plommonen var jag inte så duktig på att skörda. Lite kärlek får min trädgård trots allt och idag har jag beskurit vinbärsbuskarna. Jag är så tacksam över det som trädgården ger och till nästa år kan jag dessutom hoppas på hallon och blåbär som jag fått i present.

Inte visste jag att man får tomater i oktober 

Är det vita blåbär man skymtar?

Jag älskar hallon!

Underbar bakgrund... 

Dessa rosor blommade i somras, men nu är de i blom igen... Har för mig att de blommade sent förra hösten också... 

Malchic tränar gymnastik

Sedan jag och Malchic började träna för Ewa Angantyr har Malchic verkligen visat hur ambitiös och villig han är att lära sig nya saker och att göra det man ber om. Att godsaker introducerades var nog en viktig pusselbit. Han är så lyhörd och ambitiös och mitt hjärta smälter när han gör sina dova förväntansfulla gnäggande ljud som han gör när han förväntar sig en godbit. I måndags kombinerade vi öppna vid hand med cavaletti och sedan hoppning i ledrep och det gick jättebra!

Öppna gjorde han superfint och jag hade ingen pinne utan använde bara min energi och mitt kroppsspråk och det är så härligt när man känner att man har sådan kontakt att man verkligen rör sig tillsammans. Det är lite som när man tränar agility och allt stämmer och första gången jag kände det under agilityträning så tyckte jag att det kändes som när man rider... Den härliga känslan av samhörighet förenar de olika aktiviteterna med djur och det är inte bara när man rider som man kan känna sig som ett med hästen.

Helena fick bommar av mig i födelsedagspresent i fjol och i år fick hon cavalettistöd med tre höjder där det högsta är 60 centimeter och jag passar på att låna dem och hoppas öka Malchics hoppmotivation ytterligare. Han fick äpple när han hoppat och kanske kan det göra susen ;-)

Porcupine game med Adilliya

I måndags började jag öva porcupine game, eller piggsvinsleken som det också kallas, med Adilliya. Det där med friendly game kommer så naturligt för henne då hon är trygg i sig själv och litar på människor och jag har tänkt att porcupine blir mer att öva på. Hon har visat sig vara den av alla hästarna som är svårast att valla mellan olika delar av hagar för hon bryr sig inte om att de andra går iväg. Hon litar på att hon inte blir lämnad ensam så hon passar på att beta så länge hon kan och är så inne i det hon gör att hon inte lyssnar något vidare. Kommer man viftande med en lekpinne med lång snodd som viner bryr hon sig inte heller. Det känns inte som att det är trots utan mer att hon är helt inne i det hon gör, men jag känner att hon är mogen för att öva vidare på lyhördheten!

När man pysslar med henne och promenerar är hon som jag tidigare berättat väldigt mån om att vara till lags och mycket lyhörd. Under senaste tiden har hon varit lite tröttare och jag tror att det beror på att hon vuxit och satt vinterpäls. Hon har fått vila lite extra, men nu kändes det som sagt att det var dags att öva vidare.

Jag tänkte att det kanske kunde vara lite svårt för henne till en början att förstå vad jag menade när jag med fingertopparna trycker på henne först nätt och sedan med mer tryck. Övningen ska få henne att flytta sig för konstant tryck och målet är att hon ska följa minsta rörelse helt utan att hålla emot. Lite som vatten som flyttar sig när man trycker mot det, men som så fort man slutar trycka finns kvar vid en.

Jag använde även de första faserna utan fysiskt tryck vilket egentligen tillhör driving game och bakdelen flyttade hon villigt utan att jag behövde nudda henne. Jag blev glatt överraskad och övergick snabbt till att flytta framdelsvändning åt sidan genom att trycka på bogarna. Lite svårare var det, men hon var verkligen jätteduktig och när hon korsade frambenen fick hon äppelbitar, vilket verkligen uppskattades! Det känns som att övningarna med porcupine game fick en riktigt bra start :-)

Så här nöjd var hon efter övningarna :-) 

Brunnens dom

Igår kom det slutliga resultatet av vattenanalyserna och allt såg bra ut förutom de koliforma bakterierna. Det var verkligen superskönt!

På kvällen kollade jag locket och luftaren lite extra och märkte att det inte var helt tätt vid luftaren och att nätet i luftaren var grovmaskigt så att insekter kan ta sig ner i brunnen. Det förklarar troligtvis de koliforma bakterierna och det är relativt enkelt att åtgärda :-) Insidan av brunnen såg torr och fin ut precis som jag tidigare sett och det är så skönt att det inte behövde bli någon panik trots min omedelbara oro när preliminärrapporten kom...