lördag 18 oktober 2014

Dramatik med hästar på vift

Igår blev det dramatik när jag skulle leda hem hästarna från betet... Jag kanske ska nämna att hästarna sedan ett par dagar går hemma hos Helena igen och att de leds mellan betet och vinterhagen. Det är alltså inte någon korridor mellan hagarna utan man går längs grusvägen.

Hur kunde det då bli sådan dramatik? Jag var inte riktigt närvarande utan tänkte på dagen som varit känslosam så jag hade huvudet i det blå... Hästarna ville verkligen hem och de kan vara riktigt jobbiga ibland när de vill tränga sig ut medan man tar ut någon annan. De har aldrig tagit sig förbi mig tidigare och Malchic är den som är mest lyhörd i normala fall, men medan jag tog ut Tolstoy och Cilnyi smet Malchic ut. Han höll sig fint i kanten av vägen och man ska inte så långt så jag tänkte först att det var bäst att ta hem Tolstoy och Cilnyi för att sedan hämta Malchic om han inte följde med själv. Adilliya blev dock orolig när vi lämnade henne ensam så jag vände med Tolstoy och Cilnyi som verkligen inte ville gå tillbaka till beteshagen. När jag skulle få in Cilnyi till Adilliya kom Adilliya ut och jag tänkte att jag får se till att få hem Tolstoy och Cilnyi så att jag kan hämta de andra. Vid det här laget hade Malchic börjat gå ut i det sådda fältet bredvid vägen och han var uppspelt över min obalans och Tolstoy och Cilnyi som var ivriga och också kände av min oro. Adilliya höll sig dock vid kanten av vägen och följde snällt efter oss så att jag fick in de tre i hagen. Väl i hagen blev det uppståndelse över att Malchic var ute och de livade upp varandra så att Malchic galopperade på fältet och var för uppstressad för att komma till mig och det var inte så konstigt med tanke på hur orolig jag var trots att jag försökte förmedla lugn. Jag är så tacksam över att det inte kom någon bil i hög fart (de bilar som kom körde superlångsamt förbi) och snart följde han längs hagen och kom in på gårdsplanen så att han kunde släppas in i till de andra. Jag tycker att detta visar många intressanta saker, men kanske främst hur viktigt det är att vara i nuet och hur förståndig min lilla ballerina är när det verkligen gäller...

2 kommentarer:

  1. Vilka var de blå tankarna......jag är ju född nyfiken gumman:)

    SvaraRadera
  2. Vilken tur att det gick bra ändå!

    Adilliya kanske minns de gånger hon som föl och ettåring gick lös medan andra hästar leddes, exempelvis mellan olika hagar på skilda sidor vägen, men även till och från betet nästan en km bort.

    Hoppas det är bra med dig i övrigt, kramar från oss i norr <3

    SvaraRadera