Vilken lycka att vara på Adilliyas rygg

Precis en vecka efter Adilliyas fyraårsdag och första gången hon fick känna tyngd på sin rygg fick jag glädjen att sitta på henne för första gången. På torsdagen hängde Helena på henne innan vi gick en liten promenad och på på lördagen hängde jag och vi gick en bit inne på ridbanan innan myspromenad.  Jag var så lycklig där jag hängde på mage över Adilliyas rygg med ena benet uppvikt för att få bra jämvikt. Det såg nog kul ut och det var häftigt att bli buren av min lilla tjej som faktiskt börjat bli stor på riktigt även om hon nog alltid kommer att vara min lilla bäbis ♡

Då det gått så bra när vi hängt och hon ju är väldigt trygg, bekväm med beröring och full av förtroende för mig och världen var tanken att jag skulle prova sitta på henne på söndagen om allt kändes bra. Efter en jättehärlig ridtur med Malchic, Helena, Tolstoy, Rebecka och Loke i strålande väder kändes förutsättningarna goda för en lyckad uppsittning med Adilliya. Vi gick som vanligt något varv i båda varven på ridbanan och sedan fick Helena hålla medan jag lade mig på mage över hennes rygg. Hon gick några steg och de stannade sedan. Hon kändes lugn och jag började kravla mig lite framåt för att kunna svänga benet över rumpan och ta mig upp till sittande. Jag är inte så smidig och kravlade på lite klumpigt, men snart satt jag där på Adilliyas rygg. Det är inte ofta jag är glad att jag inte är så vig och smidig, men att jag naturligt var lite osmidig och rörde vid rumpan med benet och gled lite hit och dit under själva uppsittningen är faktiskt en fördel kan jag tycka när man har en häst som tål det. Då blir hästen, om man förberett den väl och den klarar det, mer bekväm med beröringen och inte känslig för att alla uppsittningar ska vara likadana och perfekta utan hästen känner sig trygg på riktigt och tål att det blir som det blir utan att spänna sig eller fara i luften om en fot nuddar rumpan eller jackan fastnar lite i sadeln.

Uppe på ryggen öppnades en ny värld. Det kändes både helt overkligt att se henne från ett helt nytt perspektiv och samtidigt så naturligt och välbekant. Det var ju faktiskt en hästrygg och det är ju väldigt hemmavant även om det var min lilla tjej som jag följt sedan hon föddes och varit med om så mycket med under de nästan två år vi tillbringat tillsammans. Helena ledde oss ett varv runt ridbanan och sedan stod vi en stund och gosade innan jag satt av. Hon fick massor av beröm och undersökte nyfiket mina fötter och funderade och tog in alla intryck och det var så skönt att hon hade kvar sitt naturliga lugn även med mig på ryggen. Man märker att hon blir mentalt trött av sådana nya upplevelser, men att hon hela tiden är med och tänker och funderar känns jättebra. Nu får hon smälta detta lite med extra mycket kravlös kvalitetstid med mys, pyssel och promenader.

Lyckliga efter att Adilliya burit sin matte 

Adilliya bär sin matte