tisdag 15 juli 2014

Åter på Bråna Basjkir

Dagen efter Anja gått bort skulle jag träffa basjkirvänner i Småland och vi åkte även till Malchics barndomshem Bråna Basjkir.

Efter mina universitetsstudier flyttade jag och vovvarna till Nässjö där jag fått jobb och jag kände inte en människa. Hästarna och Tomas med familj kom att betyda jättemycket för mig och det var där jag äntligen fick utveckla min förmåga till natural horsemanship och för första gången komma i kontakt med basjkirhästar. Pilicha, Malchics halvfaster, var den första jag red och hon var den som lärde mig att bli av med reflexen att ta i tyglarna när hästen blir rädd och springer. Första gången jag såg Malchic är ett starkt minne och det var av en tillfällighet att jag fick träffa honom den där dagen. Jag hade besök av familjen och min yngsta syster Linn och Dan skulle rida med. Linn skulle rida Pilischa och jag skulle rida Pilichas mamma Kraziva. Kraziva var dock lite öm i hovarna märkte vi när vi kom ut på grusvägen, så vi skulle lite snabbt byta häst. In i stallet kommer då den vackraste häst jag sett med lång vit vinterpäls och tjock yvig man i flera färger, jag föll vid första ögonkastet. Han var ännu ung och hade inte börjat gå på så mycket turridning för han var självständig och hade stor nyfikenhet så han kunde mycket väl tycka att man inte behövde följa ledet utan söka nya stigar. Han var reserverad och mycket känslig för kroppsspråk, verkligen en häst med enorm integritet, vars förtroende man behövde visa sig förtjänt av. Jag var på Bråna flera gånger i veckan och lärde mig så mycket. Snart berättade Tomas att Malchic valt mig till sin människa och jag var så lycklig! Ridturerna var tillsammans med hundarna det som höll mig uppe och jag njöt verkligen av hur tid och rum försvann när man var med hästarna. Nässjö är väldigt regnigt, där det ligger på Småländska höglandet, men på något sätt var det alltid sol när jag var på Bråna.

Det har dröjt närmare fem år sedan jag var på Bråna senast och över fyra år sedan jag träffade Tomas och Anki då de kom ner med Malchic till mig den 25 april 2010. Att komma dit igen kändes stort och att se hur hästarna vuxit och mognat var rörande. Ledarvalacken Gerot, som var flockens trygga klippa, har gått bort och rollerna i flocken har påverkat mycket av det. Pilicha har blivit ledarsto och axlar nu denna roll på ett helt annat sätt än tidigare, då hon uppmanades att vara ledarsto, men tyckte att det kändes läskigt och var osäker. Att se hennes trygga och självklara uppsyn var verkligen en fröjd, liksom att se Malchics lillebror Mars, som vuxit upp till en maffig kille på över 150 cm i mankhöjd. Jag var med när Mars var en nyinriden ung pojke med det mest öppna, godhjärtade och samarbetsvilliga temperament man kan tänka sig. Hans uppsyn skiner fortfarande av öppenhet och kärlek, men också av en pondus som jag inte sett förut. Tänk att Malchics lillebror vuxit om honom så trots att han flaskmatades sedan deras mamma dog vid förlossningen och han hade problem med en tand så han var liten för sin ålder som unghäst. Det har han minsann tagit igen! Jag minns när jag red Mars en gång på tur och det var ovana ryttare med. Mars var nyinriden, men så mjuk och lyhörd för sätet att jag kunde fokusera på att hjälpa de ovana ryttarna. Malchic var dock mycket besviken över att han inte fått följa med och att jag ridit någon annan. Han förstod inte att jag valde att rida Mars för att jag inte ville att han skulle utsättas för någon nybörjare... Jag blev förlåten och han har inga problem med att jag ägnar mig åt Adilliya. Skönt!

Att återse Tomas och höra hans historier om hur hästarna visat vilka enorma förmågor de har att känna in människor var verkligen underbart. Exempelvis hur Malchics pappa Bistriy lagt sig ner när ryttaren fått epilepsianfall och sedan rest sig igen, med ryttaren fortfarande i sadeln, när anfallet var över. Han berättade även hur shetlandsponny-basjkirkorsningarna blivit till genom att både Bistriy och Cheba rymt från sina hagar och haft kärleksmöte i trädgården. Det är med sådan kärlek och respekt till hästarna... Jag känner mig på något sätt hemma på Bråna och jag hoppas att det inte dröjer så länge tills vi ses igen!

Hur blev det då med solen? Det skulle ju regna hela dagen och jag berättade för kompisarna att det nog bara är när jag ska rida som jag får med mig solen till Bråna... Jag ville ju inte ha någon press på mig och det såg verkligen inte ut att klarna. Tiden flög iväg och det regnade först men snart trängde solens strålar fram för att åter skina över Bråna och i mitt hjärta <3

Malchics lillebror Mars, 11 år 
Mars igen... 
Mars igen, med Pilicha och Minor i bakgrunden 
Malchics halvsyster Luna, 10 år
Pilicha, Malchics halvfaster 14 år. Mars och Pashka i bakgrunden. 
Katushka, 17 år, som är halvsyster till Pilicha. Hennes dotter Luna i bakgrunden och Mars skymtas.

Malchics halvbröder, från vänster Mars, Minor och Pashka. Minors mamma är shetlandsponny. Pashka är lika gammal som Malchic och dotter till Katushka, helbror till Luna. Katushka i bakgrunden. 
Tyvärr lyckades jag inte få någon bild på Kraziva som är 23 år, mamma till Pilicha och Katushka och mormor till Pashka och Luna.

5 kommentarer: