På dagens ridtur tappade jag Adilliyas ledrep mitt på ett stubbfält. Jag har löst många krångligare situationer tidigare så det var helt enkelt jag som inte fokuserade ordentligt, utan tänkte lite långsamt och plötsligt hade jag tappat henne. Allt var lugnt och hon började beta. Jag tänkte att det var väl onödigt att sitta av så jag red fram till Adilliyas huvud och böjde mig så att jag fick tag i grimman och kunde lirka upp ledrepet. Vi kunde lugnt gå vidare och jag var särskilt stolt över Malchic som var så mild för han skulle mycket väl kunnat dominera Adilliya och försvåra för oss. Det känns som att han är väldigt medveten om vad jag önskar från honom och att han går in för sin uppgift. Dessutom verkar han faktiskt lite förtjust i Adilliya när det bara är de två. Idag åt de tillsammans trots att de fått vars en hösilagehög.
Adilliya var mer framåt idag och det var roligt. Hon gick inte helt bakom hela tiden, utan kom även upp snett bakom under ett par travsträckor och det känns bra att öva på lite olika positioner. Malchic verkade inte ha några synpunkter och hon hade inga tendenser att vilja springa om. Som det är nu välkomnar jag bara energi från Adilliyas sida :)
Helt underbart att hon stannade! Gorby skulle nog ha sprungit en repa fram och tillbaka först, om vi varit på ett fält. På vägen hade det nog blivit käk i vägkanten. :) Duktig Malchic också! :) Kul när man får sån kontakt med sina djur.
SvaraRadera