Löshoppning med Adilliya

Igår kom jag och Helena spontant på att vi skulle löshoppa Adilliya och Cilnyi i ridhuset. Adilliya har visat hopptalang vid promenader då hon svävat över diken, men jag tror inte att hon har löshoppats tidigare. Vi var lite väl optimistiska i början och satte bara upp hinder och någon infångare och vi borde förstått att det inte skulle gå så bra, men när jag sprang framför Adilliya så kom hon efter och när jag sedan lockade med morötter fick hon upp farten. Det blev lite rivningar i början, men snart hoppade hon över de små hindren. Det var inget lyckat koncept ändå och vi letade fram lite avspärrningsband och fick till en cirkel i ena delen av ridhuset så att de sprang runt i en korridor med två hinder. Det gick mycket bättre att driva runt dem där och vi hade jättekul alla fyra. Efter en liten paus körde vi en liten stund till och då hade de riktigt bra flyt och fina hopp över de små hindren. Vi avslutade när det gick riktigt bra och höjde aldrig hindren denna gång för att ge dem självförtroende och lekfull glädje. Det kändes som att det lyckades för när vi plockade undan hoppade de en gång till tillsammans. Adilliya slog i en bakhov just då och jag funderade på om det kunde påverka henne och om jag skulle låta henne hoppa en gång till, men när det gått så bra ville jag inte riskera något och hon verkade hur nöjd och glad som helst. Jag älskar ju hoppning och vi planerar att göra löshoppning till ett återkommande inslag, vilket jag ser fram emot och det hoppas och tror jag att Adilliya också gör.