Med Adilliya på ridtur med grabbarna

I söndags var det dags för femte ridturen på Adilliya och vi följde med Tolstoy och Helena samt grannen och hennes nordsvensk Loke. Jag promenerade mest för det var en lång runda och vi rider ju bara korta stunder nu i början. Hon hade sadel på och i skogen satt jag upp en stund. Adilliya promenerade sakta men säkert och oroade sig inte över att komma efter grabbarna som hade lite högre tempo. Hon tittade sig omkring lite grann för det var länge sedan hon gick där och det var en del stockar och stenar som dök upp i ögonvrån, men hon stannade inte utan höll lugn takt och var hela tiden närvarande med mig där uppe på ryggen. Tänk att vi är ute och rider tillsammans med de andra och att det känns så naturligt, men samtidigt overkligt...