Adilliya visar sin vighet igen

Adilliya är bättre och inte lika halt längre. Hon är rörligare och tycker inte att jag behöver hjälpa till att tvätta och bandagera längre. Hon visar sin vighet, hoppar lätt omkring på tre ben och gör någon elegant manöver medan man pysslar med den onda hoven så nu får man ha grimma på henne när man ska greja med det. Då går det bättre och hon är ju snäll även om hon helst sluppit behandlingen. Man märker att hon har mer energi och det är en fröjd!

På eftermiddagen hade termometern först visat 38,0 och direkt efter 37,8 så jag var lite rädd att temperaturen skulle stiga. På kvällen låg hon ner när jag kom och låg kvar när jag tempade. Jag kände hur oron i mig steg när jag togs tillbaka till torsdagskvällen då termometerns siffror bara fortsatte att stegra. Det var dock ingen anledning till oro nu för temperaturen hade inte ökat. Snart reste hon sig upp och gick runt lite. Jag ville att hon skulle äta och kände återigen oro att något skulle vara fel. Hon åt det hösilage som jag petat ur nät och erbjöd, men hon gick inte direkt och började äta. Jag kan inte låta bli att oroa mig på kvällarna...men försöker motstå och hoppas att Adilliya inte märker det. Det känns i alla fall skönt att veta att det alltid finns en jourveterinär att ringa om det behövs innan jag pratar med dem på måndag.