Hög feber, akut veterinärbesök och konstaterad hovböld

Mitt lilla hjärta! Efter veterinärbesöket i onsdags hade Adilliya kommit ner i stabil temperatur på 37 grader och jag åkte efter pyssel med henne till jobbet. Helena kollade till henne under dagen och hon haltade ännu mer, men verkade okej i övrigt för hon åt, drack, vilade och uträttade sina behov. Jag hade lämnat Filippa hos hundvakten utanför Lund på morgonen och efter jobbet hämtade jag Filippa där, körde henne till rehaben och lämnade henne sedan åter hos hundvakten för att gå på julbord med jobbet. Efter ett mycket gott och trevligt julbord hämtade jag Filippa och åkte inom stallet för att kolla till Adilliya. Hon låg ner och var väldigt trött, men det var när jag tog tempen som oron steg. Hon hade 39,7 graders feber och jag ringde jourhavande veterinär som kom ut.  Medan jag pratade med veterinären i telefon kände och såg jag att det var en hovböld som började öppna sig i kronranden. Febern hade stigit till 39,9 när veterinären kom fram en halvtimme senare. Hon visade ingen ömhet i hoven vid undersökning med visitertång så det gick inte att försöka öppna upp bölden underifrån. Hon fick medicin mot febern intravenöst och veterinären rekommenderade varmt fuktigt omslag som Helena hjälpte mig att göra. När jag lämnade stallet en stund efter midnatt hade febern gått ner till 39,1 och hon hade druckit ordentligt och åt lugnt. Alarm ställdes på tre så efter drygt två timmar i sängen var  jag i stallet igen och tempen var nere på 37,7 vilket den även var vid sextiden på morgonen då jag åter var i stallet innan det bar iväg till jobbet.

Adilliya är så duktig och höll modet uppe trots hög feber och kraftig smärta. Veterinären sade att det är ovanligt med hästar som låter sig undersökas liggande om de har möjlighet att resa sig och även om Adilliya reste sig efter en stund så hade hon ett sådant förtroende för alla och visste att vi hjälpte henne även om det gjorde ont. Det var blandade känslor av lättnad när bölden öppnade sig och trycket lättade samtidigt som det gjorde ont och hon såg stundvis ut att njuta av att bli av med vätskan från bölden då hon lade sig helt på sidan och sträckte benen rakt ut. Emellanåt slickade hon såret som en hund och hon var så duktig, klok, hjälpsam och full av kärlek!

Jag samtalade med båda de inblandade veterinärerna på morgonen och det vore bra om hovbölden skulle kunna öppnas underifrån. Veterinärerna har inte själva kunnat lokalisera den och rekommenderar hovslagare så fortsättning följer...