Verkligen bekantat sig med reflextäcket

Igår var det dags att gå till ridhuset för första gången på länge och det blev verkligen läge för Adilliya att vänja sig vid reflextäcket. Jag hade missat att köpa täckesgjord, men det var så vindstilla att jag tänkte att det går ändå. Att lägga på täcket var inget konstigt tyckte Adilillya och vi promenerade iväg. Ganska snart stötte hon till en snöpinne och det kändes lite konstigt så då hoppade hon till något steg fram till mig som gick lite framför. Hon verkade inte brydd och snart stannade hon till. Jag kikade bak och märkte då att hela täcket snurrat runt så att det hängde som en jättehaklapp på sned. Jag kom på att jag på något sätt glömt att fästa snöret vid svansen så det var ju inte konstigt att den gled av. Det var bara att lägga det till rätta och fixa snöret vid svansen. Tyvärr låg det inte så stabilt trots det och det kasade så att man fick dra i det med jämna mellanrum. Så här i efterhand känns det som en väldigt bra invänjning av täcket för nu känner Adilliya det väl och när det på hemvägen trillade av helt vid en buske samtidigt som det kom en bil och hon bara stod lugnt och avslappnat medan jag hämtade upp det från marken kändes det som att hon klarat slutprovet i reflextäckesfriendly game. När man umgås med en så trygg och stabil häst som Adilliya så tror jag att det är bra att odramatiskt utsättas för sådant här då det gör att hästen vet att det inte är någon fara när täcket ramlar runt. Om man tränar en mer osäker och ängslig häst skulle jag rekommendera att gå mer långsamt fram.

I ridhuset gick vi bara några varv och bekantade oss med skuggor och annat. Det var en annan häst där också och det var inga konstigheter tyckte Adilliya som även fint travade vid min sida innan vi gick hem igen. Bilderna blev suddiga så det här var den minst suddiga...