Luciaritt i över sex timmar

Förra helgen upptäckte Helena oändliga ridvägar som nästan är för bra för att vara sanna med sagolik skog och perfekt underlag. Det är som ett rutnät så rutten kan varieras efter tycke och smak och består bland annat av en lång travbana med sandunderlag. Helena kom på att man kan ta sig dit från sjön som vi brukar rida vid och idag öppnades denna fantastiska värld för mig och Malchic. Vi promenerade till sjön där Helena och Tolstoy mötte upp och det var verkligen sagolika ridvägar!!! Utsikten över sjön och solens strålar gav energi rakt in i hjärtat och Malchic njöt också i fulla drag. Han var pigg och glad och det blev mycket trav och galopp. På hemvägen från sjön blev det promenad för min del för det blev riktigt långt och även om Malchic inte visade tecken på att bli trött så ville jag inte rida så mycket för vi var ute i över sex timmar. Vi vet inte hur lång rundan var, men troligtvis över tre mil. Under promenaderna lyssnade vi på musikhjälpen, som jag alltid följer, stödjer och älskar att lyssna på, vilket gav en extra dimension. På hemvägen var det riktigt mörkt, men både jag och Malchic sken av glädje över en ljuvlig luciadag. Jag hade bara kameran uppe en kort stund så de vackra nya omgivningarna får jag kanske försöka fånga en annan gång.