Vi välkomnar nya hönor

Idag kom familjen på påskmiddag och mamma hade med våra nya familjemedlemmar. Det är tre vita bovanhönor och en lakenfelderhöna. Jag har hönsen tillsammans med mamma och hon var den som fick mig att börja titta på andra raser för hon påtalade att man skulle önska hönor som ger mer ägg. Jag har tänkt jättemycket på höns på sistone och läst på om olika raser för även om jag älskar mina fina skånska blommehöns så skulle jag önska mig några hönor som värper även på vintern. Egentligen vill jag hålla mig till en ras och det är verkligen typiskt mig att önska ordning och perfektion, men det är säkert bra för mig att kunna gå utanför mina ramar. Jag tittade runt på olika raser och värphybrider och skickade länkar till mamma. Vi fann båda rasen Australorp som vi fastnade för, men mamma hade även snabbt tingat tre vita värphöns som kläckts från vita ekologiska ägg från Ica Kvantum. Mamma har en förkärlek till vita djur och de tre vita hönorna som visade sig vara av värphybriden Bovan döpte hon till Tindra I, Tindra II och Tindra III. Det visade sig att Tindrorna bodde tillsammans med en lakenfelderhöna och hon fick också flytta hem till mig då de var kompisar. Min bonussyster döpte henne till Amelia och då dessa hönor är mammas behöver de inte följa mitt Astrid Lindgrentema.

Jag var lite orolig över hur de nya hönorna skulle trivas och hur man skulle göra vid deras ankomst för mina höns går ju fritt utomhus och när det kommer nya höns brukar man sätta dem på sittpinne inför natten och nästa dag hittar de då tillbaka till sittpinnen när det blir sovdags. Nu var dock mina hönor ute så man kunde inte hålla de nya instängda för då skulle de andra inte kunna komma in. Tindrorna och Amelia var stressade när de kom ut i hönshuset och Amelia hade värpt ett ägg under resan. Vi höll det stängt en stund så att de fick se sig omkring och Skrållan och Madicken var också inne då, men de verkade obekväma med nykomlingarna och när jag sedan öppnade efter en stund flög Skrållan flaxande ut. Nykomlingarna hade satt sig på översta sittpinnen med henne och hon verkade känna sig omringad... Jag var lite nervös över att låta de nya komma ut för tänk om de inte skulle hitta in igen, men man kände att de hade lugnat sig och mamma sade att det inte var några problem. Emil verkade nyfiken på de nya tjejerna och de verkade känna trygghet i varandra så eftermiddagen fortlöpte fint. Det var härligt att se hur de utforskade rabatter och pickade i sig majskorn och brödsmulor som mina systrar kastade till dem. När det började skymma hittade alla hönsen in och de hamnade alla på sittpinnar tillslut även om det var lite oroligt kackel innan alla hittat sin plats. Det känns verkligen jättekul att flocken vuxit och det blir nog snart ytterligare tillskott i form av Australorp men det skriver jag mer om längre fram.

Nykomlingarna samlade...

Tindrorna är väldigt samspelta...

... eller vad tycker ni? 

En Tindra i närbild...

... och Amelia