Ballerinan är hemma

Jag är så trött att jag ber om ursäkt för om jag uttrycker mig osammanhängande.. Mer information och bilder kommer när jag kan tänka klarare...

Väntan kändes oändlig, men så var hon äntligen här. Som jag längtat... och många med mig har jag förstått. Tack <3

Transportören hörde av sig i förmiddags och meddelade att de var på väg från Stockholm. Allt hade gått bra och de beräknades vara framme vid 18.00-18.30-tiden. De skulle ringa en timme innan beräknad ankomst och jag och Helena passade på att rida en sväng efter jobbet. Ett bra sätt att kunna tänka på något annat och vi fick en härlig ridtur på glada hästar som bjöd på flera galoppera, superkul!

Transportören ringde vid 17.30 och den sista tiden sniglade sig fram medan vi pysslade med mockning och vatten och sådant. När vi visste att de närmade sig stod vi vid vägen och där skymtades äntligen lastbilen... Det gnäggades lite och snart såg man den lilla svarta ballerinan som på lite skakiga ben tog sig ner för rampen och lämnades till mig. Så skönt att äntligen ha henne här! Det visade sig att transportören var med och hämtade basjkirer i Ryssland för många år sedan då när de blev fast i tullen... Han verkade mycket positiv till basjkirhästar och det var ju intressant att träffa någon som varit med vid de omtalade importerna.

Adilliya började se sig omkring och Malchic, Tolstoy och Cilniy spanade på sin nya flockmedlem men återgick sedan till att äta. Det var olikt Malchic som brukar bli uppspelt av nya hästar. Cilniy var däremot mycket intresserad och så söt där hon nyfiket sökte kontakt vid staketet.

Helena hämtade ut Malchic från hagen och vi gick bort med dem till min hage där de skulle få hälsa på varandra. Adilliya följde fint och ville nosa på min hand för att känna trygghet. Man kände att hon gärna hoppat upp i min famn om hon kunnat när hon blev rädd för något, men hon kändes ändå otroligt stabil med tanke på omständigheterna. Väl i hagen blev det mest betande, men de hälsade också och Malchic var tydlig med att hon inte skulle vara för nära honom. Hon lyssnade jättebra på hans signaler och verkade inte orolig utan hanterade honom jättebra! Hon visade upp sina fantastiska rörelser och den svävande traven gör en mållös!!! En riktig balettföreställning efter 120 mil på resande fot... Hon åt med god aptit, drack, gjorde sina behov, rullade ordentligt och var sådär underbart social, vänlig och nyfiken som hon är. Tänk att hon är det trots allt som hänt de senaste dygnen, det är otroligt! Vi gosade och kliade och allt känns så rätt <3

Med tanke på hur mycket gräs det hunnit växa upp och att Malchic struntade i att äta hösilage gick vi tillbaka med dem så att de får gå i en egen del av den vanliga hagen. Nu ska jag sova så att jag snart får träffa mina älskade hästar igen <3