En dramatisk första natt...

.. men allt lugnade sig snabbt och nu sitter jag och njuter solen som håller på att gå upp medan hästarna vilar och fåglarna kvittrar. Jag och Adilliya har hunnit gosa en lång stund nu på morgonen och jag blir så varm i hjärtat <3

Helena och Mathias har en liten stuga precis vid hagen och vi hade funderingar på om jag skulle sova där för att ha lite extra koll under natten. Det var dock så lugnt att det inte kändes som att det behövdes, men redan klockan halv ett ringde Helena och meddelade att Adilliya tagit sig ur hagen. Hon måste ha känt sig trängd av Malchic i ett hörn och kanske inte sett tråden riktigt. Helena vaknade av att grannsonen knackade på och berättade att han sett en häst när han kom körande med sin epatraktor. I det klara månskenet såg Helena direkt Adilliyas siluett bara en bit bort och när hon kallade kom Adilliya springande. När jag kastat på mig kläder och sprungit till stallet väntade Helena och Adilliya i stallet. Vad skulle vi göra nu? Det är svårt att tänka när man inte sovit ordentligt på ett par nätter och sedan under dramatiska former vaknar efter en timmes sömn, men det känns bra att det beslutades att vi tog in henne till Malchic igen. Översta tråden i hagen lagades och hästarna övervakades en stund. Allt verkade lugnt och jag tog på Adilliya benreflexer innan jag lade mig för att sova i den lilla stugan med hagutsikt. Jag ställde mobilen så att jag tittade till dem minst en gång i timmen hela natten och allt verkade lugnt. Malchic låg och vilade vid flera tillfällen och Adilliya var lugn. Hon får redan vara mycket närmare honom nu och han har inga tendenser att jaga henne utan säger bara snabbt till när hon kommer för nära. Hon läser hans signaler superskickligt och är mycket mån om att vara till lags samtidigt som hon är självsäker och trygg. Det var otroligt att se igår när shettisarna  skulle gå genom deras hage och Adilliya blev glad och ville gå fram, men såg hur Malchic med sin energi och med bara en liten huvudrörelse fick henne att släppa den tanken och istället nosa i marken och tänka på annat.

Medan jag skrivit detta har Adilliya lagt sig ner bara ett tiotal meter från från Malchic som sträckt ut sig på sidan och verkar extremt avslappnad. Vilken underbar morgon trots allt!