I väntans tid...

Idag har det hänt hur mycket som helst och jag hade kunnat skriva flera blogginlägg om helgens alla besök, om renoveringens slutförande, om lägenhetsvisningarna, om Will som efter sin sjukdom idag dödat en stor mullvad eller något, om den korta barbackaritten med Malchic hem till mig, där han börjar känna sig alltmer trygg eller så skulle jag kunna dela med mig av bilder på hur trädgården blomstrar på riktigt... Det som uppfyller hela mig är dock det faktum att Adilliya är på väg! Ballerinan har lämnat sin trygga famn och mitt hjärta står öppet för henne... Hon är så klok, trygg och positiv och jag hoppas att hon känner trygghet i sig själv och med de andra hästarna som hon åker med, men det är klart att det är läskigt att vara hemifrån för första gången och då hamna i en så ovanlig situation som en så lång resa med lastbil och övernattning i ett främmande stall innebär. Särskilt när man är van vid lösdrift...

Hennes underbara uppfödare har gjort ett strålande jobb med att förbereda henne för resan och lastningen gick jättebra liksom resten av resan så här långt. Hon ankom till stallet i Stockholm vid åtta-tiden. Det blev dock inte som vi tänkt oss... Uppfödarna hade god erfarenhet av ett särskilt transportföretag och det var givetvis detta som anlitades för det är klart att man vill göra allt för att resan ska bli så bra som möjligt. Bara ett par dagar innan avresan kommer det fram att det anlitade företaget samarbetar med ett annat företag som man inte har lika bra erfarenhet av och det är det företaget som kör förstastreckan. Farhågorna kring detta företag besannas när de vill ändra på saker som lovats och har en stressad chaufför och jag önskar så att jag kunnat göra förutsättningarna annorlunda, men världens bästa uppfödare och världens bästa Adilliya fixade det jättebra ändå.

Imorgon vid två-tiden ska jag prata med chauffören för att få veta preliminär ankomsttid och jag längtar sååå... Mitt hjärta står öppet...